RH 1991:136
15 april 1991 · mål B 436/90,
Så kom uppgifterna hit
- Källa: Domstolsverket — RH 1991, tryckta årsboken, tryckt s. 322. Ratio Lex egen skanning (2026-09). Domstolsverket publicerar Rättsfall från hovrätterna fritt från 1993; det här avgörandet finns inte där. Ratio Lex är inte Domstolsverket och företräder det inte.
- Fulltext: skannad 2026-09, inte publicerad. Sidbild följer. Sidan visar årsbokens egna uppgifter, inte den skannade texten: OCR:en håller inte för publicering.
- Väntar på kontrolläsning: gärning, rubricering och påföljd, instansraden, målnumret, rubrikmeningen, sökord och rättsområde ur registret — tills vidare maskinellt OCR-läst och inte kontrollerat mot sidbilden.
- Sökord och rättsområde: årsbokens egna register är maskinellt lästa och gränsen mellan registerposterna är inte kontrollerad mot sidbilden. Fälten publiceras inte förrän registret är läst ur sidbilden av modell.
- Kortform: avgörandet står i årsbokens summariska avdelning och är refererat i kortform redan i källan — gärning, rubricering och påföljd. Det är årsbokens egen redovisning; Ratio Lex har inte kortat texten.
- Redaktör: Sven Larsson, enligt årsbokens förord
Enskilda är avidentifierade med initialer redan i källan; Ratio Lex lägger ingenting till.
Ur årsboken
- Gärning
- Lars E har uppsåtligen och olovligen under tiden juli-oktober 1990 i bland annat Umeå, Boden, Skellefteå och Märsta kommuner av annan OM mottagit och innehaft amfetamin. Sammanlagt har Lars E främst i överlåtelsesyfte anskaffat minst 217 gram amfetamin. Lars E har under nämnda tid i Skellefteå till försäljning bjudit ut och till andra personer överlåtit den förvärvade narkotikan utom en mindre mängd som Lars E innehaft för eget I bruk. ih
- Rubricering
- grovt narkotikabrott (3 § narkotikastrafflagen). I
- Påföljd
- fängelse två år fyra månader (avser även tillgrepp av fortskaffningsmedel, försök till tillgrepp av fortskaffningsmedel, stöld, försök till stöld och I brott mot djurskyddslagen).
- Skäl
- (Tingsrätten anförde: Av Lars E:s egna uppgifter framgår att han eta- NN blerat försäljning i sin bostad och att försäljningen även om den inte pågått II så länge, haft avsevärd omfattning. Därtill kommer att Lars E etablerat kontakt med en person som uppenbarligen kunde tillhandahålla amfetamin kontinuerligt och att Lars E haft planer på att fortsätta verksamheten som avbrutits i och med att han anhölls. Den omständigheten att Lars E påstått att hans kunder enbart utgjorts av missbrukare kan enligt tingsrättens mening inte betraktas som en mildrande omständighet då narkotikan i och med försäljningen kommit i omlopp på den illegala marknaden och mycket väl kunnat i vidareförsäljas av köparen. — Vid en samlad bedömning av vad nu anförts anser tingsrätten att Lars E:s befattning med narkotikan är att bedöma som grovt narkotikabrott.) Mängden amfetamin, 217 gram, kan inte anses så stor I att Lars E:s brott redan på grund härav bör betecknas som grovt narkotikabrott. Hovrätten finner emellertid utredningen visa att den verksamhet som Lars E bedrivit omfattar försäljning av 180-190 gram amfetamin av, enligt Lars E:s egna uppgifter, god beskaffenhet. Det är således tydligt att hans narkotikahantering, innan den avbröts genom polisingripande, inte alls kommit till stånd för att endast finansiera hans eget missbruk. Härtill kommer att fråga är om återfall i omfattande narkotikahantering, eftersom Lars E så sent som den 10 januari 1990 dömdes för bla narkotikabrott till ett års fängelse. Mot bakgrund av det anförda och på de av tingsrätten anförda skälen finner hovrätten att Lars E:s befattning med narkotikan, som i sig utgörs av flera gärningar, skall bedömas som ett grovt narkotikabrott.
Avdelning: summariskt referat.
Fulltext: skannad 2026-09, inte publicerad. Sidbild följer.