RH 1992:157
28 februari 1992 · mål B 239/92
Så kom uppgifterna hit
- Källa: Domstolsverket — RH 1992, tryckta årsboken, tryckt s. 278–279. Ratio Lex egen skanning (2026-09). Domstolsverket publicerar Rättsfall från hovrätterna fritt från 1993; det här avgörandet finns inte där. Ratio Lex är inte Domstolsverket och företräder det inte.
- Fulltext: skannad 2026-09, inte publicerad. Sidbild följer. Sidan visar årsbokens egna uppgifter, inte den skannade texten: OCR:en håller inte för publicering.
- Väntar på kontrolläsning: gärning, rubricering och påföljd, instansraden, målnumret, rubrikmeningen, sökord och rättsområde ur registret — tills vidare maskinellt OCR-läst och inte kontrollerat mot sidbilden.
- Sökord och rättsområde: årsbokens egna register är maskinellt lästa och gränsen mellan registerposterna är inte kontrollerad mot sidbilden. Fälten publiceras inte förrän registret är läst ur sidbilden av modell.
- Kortform: avgörandet står i årsbokens summariska avdelning och är refererat i kortform redan i källan — gärning, rubricering och påföljd. Det är årsbokens egen redovisning; Ratio Lex har inte kortat texten.
- Redaktör: Sven Larsson, enligt årsbokens förord
Enskilda är avidentifierade med initialer redan i källan; Ratio Lex lägger ingenting till.
Ur årsboken
- Gärning
- Mike S har den 4 juli 1991 vid 20.30-tiden i en fastighet i Hallsberg uppsåtligen misshandlat Synnöve F genom att tilldela henne två slag, dels ett som träffat hennes käke och dels ett som träffat hennes bakhuvud. Av misshandeln uppkom — förutom smärta och ömhet — rodnad och svullnad på höger kind samt mindre svullnader i bakhuvudet.
- Rubricering
- misshandel (3 kap 5§ BrB).
- Påföljd
- villkorlig dom.
- Skadestånd
- Synnöve F yrkade skadestånd med 575 kr, varav 500 kr för sveda och värk. Mike bestred skadeståndsskyldigheten men vitsordade yrkat belopp som i och för sig skäligt.
- Utdömt belopp
- 575 kr, varav 500 kr för sveda och värk.
- Skäl
- (Tingsrätten: Personutredningen ger vid handen att Mike S (anm: född 1966) redan i nuläget är föremål för samhällets stödåtgärder. Som tingsrätten ser det torde dessa vara tillfyllest för att avhålla honom från fortsatt brottslighet. På grund härav och då ett fängelsestraff inte bör komma ifråga i detta fall skall påföljden bestämmas till villkorlig dom). Vad som förekommit här har inte givit hovrätten anledning till andra överväganden än tingsrätten gjort i fråga om ansvar och påföljd.
Avdelning: summariskt referat.
Fulltext: skannad 2026-09, inte publicerad. Sidbild följer.