RH 1992:204
24 april 1992 · mål B 61/91
Så kom uppgifterna hit
- Källa: Domstolsverket — RH 1992, tryckta årsboken, tryckt s. 302. Ratio Lex egen skanning (2026-09). Domstolsverket publicerar Rättsfall från hovrätterna fritt från 1993; det här avgörandet finns inte där. Ratio Lex är inte Domstolsverket och företräder det inte.
- Fulltext: skannad 2026-09, inte publicerad. Sidbild följer. Sidan visar årsbokens egna uppgifter, inte den skannade texten: OCR:en håller inte för publicering.
- Väntar på kontrolläsning: gärning, rubricering och påföljd, instansraden, målnumret, rubrikmeningen, sökord och rättsområde ur registret — tills vidare maskinellt OCR-läst och inte kontrollerat mot sidbilden.
- Sökord och rättsområde: årsbokens egna register är maskinellt lästa och gränsen mellan registerposterna är inte kontrollerad mot sidbilden. Fälten publiceras inte förrän registret är läst ur sidbilden av modell.
- Kortform: avgörandet står i årsbokens summariska avdelning och är refererat i kortform redan i källan — gärning, rubricering och påföljd. Det är årsbokens egen redovisning; Ratio Lex har inte kortat texten.
- Redaktör: Sven Larsson, enligt årsbokens förord
Enskilda är avidentifierade med initialer redan i källan; Ratio Lex lägger ingenting till.
Ur årsboken
- Bakgrund
- Sören D och Inger K har tidigare varit sammanboende och har två barn tillsammans. Osämja rådde mellan dem bla angående vårdnaden om ett av barnen.
- Gärning
- Sören D har vid ett tillfälle i juni 1990 i Inger K:s dåvarande bostad i Östersund uppsåtligen tilldelat henne ett knytnävsslag i ansiktet med smärta och rodnad som följd.
- Rubricering
- misshandel (3 kap 5§ BrB).
- Påföljd
- villkorlig dom jämte 70 dagsböter.
- Skadestånd
- Inger K yrkade skadestånd med 586 kr, varav 500 kr för sveda och värk. Sören D bestred skadeståndsskyldighet.
- Utdömt belopp
- 586 kr, varav 500 kr för sveda och värk.
- Skäl
- (Tingsrätten: Av utredningen beträffande Sören D:s personliga förhållanden framstår att denne inte tidigare lagförts för brott. Med hänsyn härtill och då det saknas särskild anledning att befara att Sören D kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet — bla med hänsyn till att Inger K flyttat från orten — finner tingsrätten att påföljden kan stanna vid en villkorlig dom som dock skall förenas med kännbara böter.) Utredningen i hovrätten ger inte anledning frångå tingsrättens bedömning.
Avdelning: summariskt referat.
Fulltext: skannad 2026-09, inte publicerad. Sidbild följer.