RH 1992:254

Gärning

1. Leif L har under natten mellan den 20-21 april 1990 i korsningen Folkungagatan-Götgatan i Stockholm misshandlat Björn E genom att tilldela Björn E minst ett kraftigt slag i huvudet med ett batongliknande hårt föremål till följd varav en 6 cm lång sårskada uppkommit i huvudet, som måst sutureras. Björn E har på grund av slaget fallit till marken. 2. Leif L har natten mellan den 20-21 april 1990 i korsningen Folkungagatan- Götgatan i Stockholm misshandlat Lars N genom att tilldela Lars N ett kraftigt slag i huvudet med ett batongliknande hårt föremål till följd varav en 5 cm lång krosskada med riklig blödning uppkommit.

Rubricering

1. grov misshandel (3 kap 6§ BrB). 2. grov misshandel (3 kap 6§ BrB).

Påföljd

fängelse ett år sex månader.

Skadestånd

Björn E yrkade skadestånd med 9000 kr, varav 2000 kr för sveda och värk samt 5 000 kr för kränkning. Leif L bestred skadeståndsskyldighet men vitsordade som i och för sig skäligt belopp 1100 kr, varav 100 kr I) för sveda och värk samt 500 kr för kränkning.

Utdömt belopp

9 000 kr, varav 2 000 kr för sveda och värk samt 5 000 kr för kränkning.

Skäl

(Tingsrätten anförde bla: Den situation som uppstått den 20 april 1990 i korsningen Götgatan/Folkungagatan har haft sin grund i det beteende som Leif L och hans sällskap uppvisat. Det har uppenbarligen förekommit något som måste betecknas som ett rent överfall på en person som inte kan anses ha uppträtt aggressivt eller provocerande. Leif L har i syfte att möjliggöra för den överfallande att fortsätta och fullfölja sitt angrepp hindrat allmänheten att ingripa till den angripnes skydd och därvid utdelat kraftiga slag mot huvudet på den överfallne och ytterligare en person. Leif L:s gärningar är att hänföra till den typ av gatuvåld som samhället måste reagera kraftigt mot. Genom sina brutala angrepp på Björn E och Lars N har Leif L givit uttryck för avsaknad av respekt för andra människors integritet och människovärde. Mot bakgrund av det sagda finner tingsrätten att Leif L visat särskild hänsynslöshet och råhet.) Hovrätten delar tingsrättens uppfattning att Leif L utfört båda gärningarna med särskild hänsynslöshet och råhet. Utöver av tingsrätten anförda skäl för denna bedömning bör även enligt hovrätten beaktas att Leif L angrep den försvarslöse Björn E då denne försökte resa sig efter tidigare misshandel. Enligt ett vittne var det fråga om ett brutalt angrepp på en person som varken hade möjlighet att försvara eller skydda sig mot angreppet. Misshandeln mot såväl Björn E som Lars N skall alltså bedömas som grov misshandel. — Med hänsyn till brottslighetens art och straffvärde kan annan påföljd än fängelse inte bli aktuell. Frågan är då om rätten vid straffmätningen skall tillämpa 29 kap 5 § första stycket punkt 7 brottsbalken som ger möjlighet att beakta om en i förhållande till brottets art ovanligt lång tid förflutit sedan brottet begicks. Allmänt sett är det angeläget att allvarlig vårdsbrottslighet utreds och lagförs så snabbt som möjligt. Det är hovrättens bedömning att så också oftast sker då det gäller allvarlig misshandel. Åtal mot Leif L väcktes först omkring ett och ett halvt år efter brottet. Det har inte framkommit att utredningen fördröjdes av Leif L eller att det förekom några utredningstekniska svårigheter. Enligt hovrättens uppfattning torde det snarare ha förhållit sig så att det var förhållandevis enkelt att få fram erforderlig utredning för att slutföra förundersökningen. Hovrätten finner därför att nämnda bestämmelse i 29 kap 5 § första stycket punkt 7 brottsbalken bör tillämpas. Tingsrätten har därutöver funnit att det enligt 29 kap 5§ andra stycket brottsbalken förelegat särskilda skäl att döma till lindrigare straff än som är föreskrivet för brottet. Det ligger i sakens natur att denna strafflindringsregel bör tillämpas med försiktighet. I förarbetena till bestämmelsen (prop 1987/88:120 s 97) uttalas också att regeln bör tillämpas restriktivt. Enligt hovrättens mening har det inte framkommit tillräckliga skäl rörande Leif L:s personliga förhållanden eller eljest som motiverar att fängelsestraff under minimum utdöms. Leif L har gjort sig skyldig till två fall av grov misshandel. Särskilt misshandeln mot Björn E skulle sett för sig motivera ett längre fängelsestraff än minimistraffet för grov misshandel som är ett år. Vid en samlad bedömning och med tillämpning av 20 kap 5§ första I stycket punkt 7 brottsbalken finner hovrätten att det gemensamma fängelsestraffet för brotten bör bestämmas till ett år och sex månader. Se även ref nr 170, 176, 193, 196, 211, 219, 220 och 240. Brottsrubricering och påföljd m m i mål om olovlig försäljning och olovlig tillverkning av alkoholdrycker Referaten avser 8 hovrättsdomar som meddelats under år 1992. Domarna har antingen vunnit laga kraft eller också har prövningstillstånd inte meddelats. I referaten har angivits den gärning som funnits styrkt, hovrättens rubricering och den av hovrätten bestämda påföljden. I den mån hovrätten angett särskilda skäl för sin bedömning i frågan om påföljdsvalet har de egentliga skälen återgivits i referaten. Skiljaktiga meningar har inte redovisats. 1993-06-09 Redaktören vat mest ttS äs aNNNNN RANN RARE RR RR RR RR RR RR RR RR RR RR RR RR An An nn nn nn rn nn rr rr rr rr rr rr rr mm —————— LL 2 ——— — —

Avdelning: summariskt referat.

Fulltext: skannad 2026-09, inte publicerad. Sidbild följer.