Ett före år 1988 mellan makar upprättat inbördes testamente har med hänsyn till dess avfattning och mot bakgrund av ändringar i ärvdabalken tolkats så att barnen inte erhållit rätt att vid den först avlidna makens frånfälle utfå sin laglott. Till följd härav har lagfart ansetts kunna meddelas för efterlevande make på en i kvarlåtenskapen ingående fastighet med bouppteckningen som fångeshandling.

22 juni 1992 · mål Ö 773/92


Så kom uppgifterna hit

  • Källa: Domstolsverket — RH 1992, tryckta årsboken, tryckt s. 103–104. Ratio Lex egen skanning (2026-09). Domstolsverket publicerar Rättsfall från hovrätterna fritt från 1993; det här avgörandet finns inte där. Ratio Lex är inte Domstolsverket och företräder det inte.
  • Fulltext: skannad 2026-09, inte publicerad. Sidbild följer. Sidan visar årsbokens egna uppgifter, inte den skannade texten: OCR:en håller inte för publicering.
  • Väntar på kontrolläsning: rubrikmeningen, lagrumsraden, målnumret, instansraden, sökord och rättsområde ur registret — tills vidare maskinellt OCR-läst och inte kontrollerat mot sidbilden.
  • Sökord och rättsområde: årsbokens egna register är maskinellt lästa och gränsen mellan registerposterna är inte kontrollerad mot sidbilden. Fälten publiceras inte förrän registret är läst ur sidbilden av modell.
  • Redaktör: Sven Larsson, enligt årsbokens förord

Enskilda är avidentifierade med initialer redan i källan; Ratio Lex lägger ingenting till.

Lagrum

  • 11 kap 1 § och 18 kap 1 § ärvdabalken
  • ÄB Kap 11

Ur årsboken

Instanser

  • Svea hovrätt 1992-06-22

Avdelning: fullständigt referat.

Fulltext: skannad 2026-09, inte publicerad. Sidbild följer.

Behandlas i litteraturen (1)

  1. Boström, Tolkning av testamente (2003) s. 123, 292, 352