I ett mål om skyldighet för en tidigare näringsidkare att betala skatter och avgifter till staten har näringsidkaren nekats allmän rättshjälp med hänsyn särskilt till arten och omfattningen av statens krav mot honom.
22 oktober 1993 · mål Ö 2674-93
Så kom texten hit
- Källa: Domstolsverket — myndighetens egen post i rättspraxis-API:t (1f0b2ab0-44a9-48b5-af99-8381ffa24258)
- Publicerad av myndigheten: 31 december 1999 · hämtad hit: 8 mars 2026
- Text: myndighetens egen referattext, återgiven ord för ord. Ingreppen är typografiska: mjuka bindestreck och inline-stilar borttagna, numrerade punkter har fått ankare och instansrubrikerna är satta som rubriker.
- Avidentifiering: gjord av Domstolsverket. Ratio Lex ändrar ingenting i texten.
Domstolens referat
I ett mål om betalningsskyldighet enligt bl. a. 77 a § uppbördslagen (1953:272) ansökte S.N. om allmän rättshjälp.
Stockholms tingsrätt
Stockholms tingsrätt (1993-06-10, rådmannen Tore Brolin) ogillade framställningen med motivering att S.N. hade ställning som näringsidkare och att den verksamhet han drivit varit tämligen omfattande.
S.N. överklagade tingsrättens avslagsbeslut. Domstolsverket bestred ändring.
Svea hovrätt
Svea hovrätt (1993-10-22, hovrättslagmannen Lars-Göran Åsbring, hovrättsrådet Claes Svanström och t.f. hovrättsassessorn Staffan Lind, referent) lämnade överklagandet utan bifall med följande motivering.
Statens talan grundar sig på att S.N. inte fullgjort sin skyldighet som styrelseledamot m.m. i aktiebolaget A att se till att skatter och avgifter för bolaget betalats.
Den angelägenhet som S.N:s ansökning om allmän rättshjälp avser har alltså uppkommit i näringsverksamhet som han tidigare har bedrivit. Frågan blir därmed om han likväl skall beviljas rättshjälp i målet.
För ett bifall till S.N:s framställning talar att aktiebolaget A försattes i konkurs för mer än fyra år sedan och hans nuvarande ekonomiska situation. I motsatt riktning talar att bolagets verksamhet, såvitt kan slutas av handlingarna i målet, varit tämligen omfattande och S.N:s intressen i bolaget. Av särskild betydelse anser hovrätten dock vara att det krav som riktas mot S.N. grundar sig på att han har - såvitt framgår av handlingarna - medvetet underlåtit att betala in till staten skatter och avgifter till sammanlagt ett avsevärt belopp, enligt stämningsansökningen drygt 650 000 kr. De skäl som talar för ett bifall till framställningen finner hovrätten vid en samlad bedömning inte ha sådan tyngd att S.N. trots arten av den rättsliga angelägenheten skall beviljas den sökta rättshjälpen.
Med hänvisning till vad som har anförts ogillar hovrätten S.N:s överklagande.
Målnummer Ö 2674/93