Förnyat föreläggande vid vite

Behandlar

Rättsfall (10)

• NJA 1939:572 på s. 67, 72
• NJA 1911:449 på s. 68
• NJA 1951:116 på s. 69
• RÅ 1942 ref. 42 på s. 69
• RÅ 1921 ref. 72 på s. 70, 71
• RÅ 1944 ref. 14 på s. 70, 71
• NJA 1908:497 på s. 71
• NJA 1890:197 på s. 73
• NJA 1884:348 på s. 74
• NJA 1984 s. 550 på s. 74

Förarbeten (1)

• SOU 1953:31 på s. 75

Tidskrifter (2)

• JT 1920 s. 29 på s. 73
• JT 1920 s. 30 på s. 74

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Citerad i (12)

• Hans Ragnemalm, Den enskilde och det allmänna, 1987 s. 41 · på s. 69, 70, 71
• Hans Ragnemalm, Extraordinära rättsmedel i förvaltningsprocessen, 1973 s. 32 · på s. 69, 70
• Hans Ragnemalm, Förvaltningsbesluts överklagbarhet, 1970 s. 398 · på s. 70
• Hans Ragnemalm, Offentligrättsliga studier, 1977 s. 134 · på s. 71
• Håkan Strömberg, Konungens dispensmakt, 1957 s. 165 · på s. 73
• Ole Westerberg, Allmän förvaltningsrätt, 3 uppl. 1978 s. 78
• Ole Westerberg, Förfarandet i förvaltningen, 1969 s. 69
• Peter Westberg, Domstols officialprövning, 1988 s. 780 · på s. 71
• Rune Lavin, Domstol och administrativ myndighet, 1972 s. 337 · på s. 71
• Rune Lavin, Offentligrättsligt vite 2, 1980 s. 179
• Rune Lavin, Offentligrättsligt vite. 1, 1978 s. 11 · på s. 66, 67, 68, 69, 70, 71, 72, 75
• Rune Lavin, Vitesföreläggandets adressat, 1975 s. 7