Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 31985R2677

Artikel 18 i förordning (EEG) nr 2677/85 upphört att gälla

Ur Kommissionens förordning (EEG) nr 2677/85 av den 24 september 1985 om genomförandebestämmelser för systemet för konsumtionsstöd för olivolja.

EU-rätten

Artikelns text

1. Den olja som anges i första stycket i artikel 17.4 skall inte anses berättiga till konsumtionsstöd enligt artikel 9.2 i förordning (EEG) nr 3089/78

a) om den i en fabrik som ligger i gemenskapen har förpackats i detaljhandelsförpackningar med ett nettoinnehåll av högst fem liter som inte är märkta med det identifieringsnummer som anges i artikel 4 och har lämnat den fabriken,

b) om den har lämnat gemenskapens tullområde, antingen i bulk eller förpackad i detaljhandelsförpackningar med ett nettoinnehåll av mer än fem liter, som inte är märkta med ett identifieringsnummer,

c) om den har använts vid tillverkning av fisk- eller grönsakskonserver utan att dra fördel av produktionsbidrag för olivolja med ursprung i gemenskapen som används i denna tillverkning, eller

d) om det på ett nöjaktigt sätt har bevisats för den berörda medlemsstaten att oljan, importerad i detaljhandelsförpackningar med ett nettoinnehåll av högst fem liter och försedda med den märkning som anges i artikel 17.1, utan vidare bearbetning har övertagits av detaljhandeln, har använts för industriella ändamål eller har skeppats till en plats utanför gemenskapens tullområde.

2. Fabriker som ämnar använda den olja som anges i artikel 17.1 enligt de villkor som fastställs i punkt 1 a och 1 c skall i förväg underrätta myndigheterna i de berörda medlemsstaterna om detta.

Andra fabriker än godkända fabriker som ämnar använda olja av det slag som anges i punkt 1 a skall föra en lagerbokföring enligt bestämmelserna i punkt b - i i artikel 3 och de skall ange de lager av olivolja som finns den dag då de behöriga myndigheterna fick anmälan enligt första stycket.

Fabriker som använder olja enligt punkt 1 c skall följa bestämmelserna i kommissionens förordning (EEG) nr 1963/79(8).

3. På begäran av de berörda fabrikerna skall de behöriga myndigheterna enligt den förlaga som visas i bilagan utfärda ett intyg, på vilket fabrikerna på ett för de berörda myndigheterna tillfredsställande sätt bevisar att de verkligen har använt oljan eller en motsvarande kvantitet enligt ett av de villkor som fastställs i punkt 1 a, c och d.

För olja enligt punkt 1 d skall dock det ovan angivna intyget endast beviljas för den olja som avses i artikel 17.1.

4. Om oljan exporteras skall bevis på exporten lämnas enligt bestämmelserna om beviljande av exportbidrag. Detta bevis skall överlämnas till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat i vilken exportformaliteterna genomfördes. På begäran av den berörda personen skall myndigheterna utfärda det intyg som anges i punkt 3.

Om oljan har exporterats till Schweiz eller Österrike enligt förfarandet för gemenskapstransitering, eller om oljan har transporterats genom dessa länder enligt det förfarandet på väg till bestämmelselandet, skall intyget utfärdas under förutsättning att bevis lämnas för att ifrågavarande olja har övergått i fri omsättning i en icke-medlemsstat, utom om den förstörts under transiteringen på grund av force majeure.

5. Olivolja för vilken ett intyg har utfärdats enligt punkt 4 får inte beviljas stöd enligt rådets förordning (EEG) nr 754/76(9), om inte intyget i fråga annulleras eller en ny säkerhet lämnas enligt artikel 17.

Artikeln i rättsakten