EU-rätt · Förordning · CELEX 31986R3842
Artikel 3 i förordning (EEG) nr 3842/86 upphört att gälla
EU-rätten
Artikelns text
1. I varje medlemsstat kan en varumärkesinnehavare inge en skriftlig ansökan till den behöriga myndigheten om att tullmyndigheterna skall uppskjuta frigörandet av varumärkesförfalskade varor som har införts för fri omsättning i denna medlemsstat om han har välgrundade skäl att misstänka att import av sådana varumärkesförfalskade varor planeras till denna medlemsstat.
2. Ansökan enligt punkt 1 skall innehålla alla relevanta upplysningar som varumärkesinnehavaren har tillgängliga för att göra det möjligt för den behöriga myndigheten att ingripa med anledning av ansökan med fullständig kännedom om fakta och skall i synnerhet innehålla en tillräckligt detaljerad beskrivning av varorna för att göra det möjligt för tullmyndigheterna att känna igen dem. Ansökan skall åtföljas av bevis på att den sökande är varumärkesinnehavare för varorna i fråga.
I ansökan skall det specificeras under hur lång tidsperiod tullmyndigheterna anmodas ingripa.
Den sökande får debiteras en avgift avsedd att täcka de administrativa kostnaderna i samband med ansökan.
3. Den myndighet till vilken en ansökan enligt punkt 2 har ingetts skall fatta ett beslut om denna ansökan och skall skriftligen underrätta den sökande om detta beslut.
Om ansökan bifalles skall myndigheten ange under vilken tidsperiod tullmyndigheten får ingripa. Denna period får efter ansökan av varumärkesinnehavaren förlängas av den myndighet som fattade det första beslutet.
Medlemsstaterna får begära att en varumärkesinnehavare, om hans ansökan har bifallits, eller om frigörandet av en varusändning har uppskjutits enligt artikel 5.1, ställer en säkerhet för att täcka hans eventuella skyldigheter gentemot importören om det förfarande som inletts enligt artikel 5.1 inte kan fullföljas till följd av en handling eller uraktlåtenhet från varumärkesinnehavaren eller om det senare fastslås att varorna i fråga inte var varumärkesförfalskade.
Varumärkesinnehavaren skall också vara skyldig att meddela den myndighet som anges i punkt 1 om varumärket inte längre är registrerat.
Den behöriga myndigheten får dessutom begära att den sökande skall stå för kostnaderna för att hålla varorna under tullkontroll enligt artikel 5 eller för rättsliga åtgärder vid vilka varumärkesinnehavaren inte är en part samt ställa en säkerhet för att garantera betalning av denna summa.
4. Medlemsstaterna får utse tullmyndigheterna själva att vara de myndigheter som är behöriga att besluta om den ansökan som avses i denna artikel.