Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 31989R0120

Artikel 5 i förordning (EEG) nr 120/89

Ur Kommissionens förordning (EEG) nr 120/89 av den 19 januari 1989 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för exportpålagor på jordbruksprodukter.

EU-rätten

Artikelns text

1. Exportavgiften skall tas ut av den medlemsstat som det tullkontor som tar emot exportdeklarationen tillhör.

2. För de fall då exportavgiften varierar beroende på bestämmelse gäller följande:

a) Den avgift som gäller för bestämmelsen enligt den exportdeklaration som avses i artikel 4.1 skall tas ut, och en säkerhet skall ställas för den eventuella skillnaden mellan den avgiften och den högsta avgift som gäller den dag då exportdeklarationen tas emot.

b) När en sådan säkerhet ställs skall exportören, inom 12 månader efter dagen för mottagandet, lägga fram bevis för att produkten har importerats, utom i fall av force majeure. Framläggandet av beviset skall ske enligt artikel 18 i förordning (EEG) nr 3665/87.

c) Om det bevis som avses i b inte har lagts fram inom den föreskrivna fristen skall produkterna, utom i fall av force majeure, anses ha nått den bestämmelse för vilken avgiften är högst, och säkerheten skall förverkas och betraktas som en exportavgift.

d) Om det bevis som avses i b läggs fram inom den föreskrivna fristen skall säkerheten frisläppas i enlighet med den bestämmelse som produkten har nått och i förhållande till de kvantiteter för vilka detta bevis har lagts fram. Den eventuella del av säkerheten som inte frisläpps skall förverkas och betraktas som en exportavgift.

e) Om exportören inom den frist som anges i b lägger fram bevis på att produkten har nått en bestämmelse för vilken avgiften är lägre än den som har tagits ut skall det belopp som skall betalas korrigeras och den eventuella säkerheten frisläppas.

f) Säkerheten skall utgöras antingen av kontanter eller av en garanti från en institution som uppfyller de krav som ställs i den medlemsstat där exportdeklarationen tas emot.

3. Om den frist som avses i 2 b, c och e har överskridits trots att exportören har ansträngt sig att lägga fram bevisen i tid, får fristen på exportörens begäran förlängas så mycket som den exporterande medlemsstaten bedömer vara nödvändigt med tanke på de åberopade omständigheterna.

Artikeln i rättsakten