EU-rätt · Förordning · CELEX 31989R3013
Artikel 5 i förordning (EEG) nr 3013/89 upphört att gälla
EU-rätten
Artikelns text
1. Ett bidrag skall beviljas i den omfattning som är nödvändig för att kompensera ett inkomstbortfall för gemenskapens fårköttsproducenter under ett regleringsår.
I detta syfte skall ett enhetligt inkomstbortfallsbelopp fastställas, som uppgår till skillnaden, per 100 kg slaktvikt, mellan det baspris som avses i artikel 3.1 och det aritmetiska medelvärdet av de veckovisa marknadspriser som noteras i enlighet med artikel 4.
2. Storleken av det bidrag per tacka som skall betalas till de producenter av tunga lamm som avses i artikel 4.3 skall beräknas genom att multiplicera det inkomstbortfallsbelopp som avses i punkt 1 med en koefficient som för hela gemenskapen uttrycker den årliga, genomsnittliga produktionen av kött från tunga lamm per tacka som föder sådana lamm, uttryckt per 100 kg slaktvikt.
3. Storleken av det bidrag per tacka som skall betalas till de producenter av lätta lamm som avses i artikel 4.3 skall beräknas genom att multiplicera det inkomstbortfallsbelopp som avses i punkt 1 med en koefficient som uppgår till 70 % av koefficienten enligt punkt 2.
4. Varje producent skall få det bidrag som är beräknat för den kategori till vilken han tillhör. Dock kan en producent som avsätter fårmjölk eller fårmjölksprodukter, om han kan bevisa att minst 40 % av de lamm som fötts på hans anläggning har blivit uppfödda till tunga lamm i syfte att bli slaktade, efter ansökan bli berättigad att få bidraget för tunga lamm, i proportion till det antal lamm som fötts på anläggningen och som är uppfödda till tunga lamm.
5. För att kompensera inkomstbortfall för getköttsproducenter skall ett bidrag beviljas
- dels inom de områden som avses i bilaga 1,
- dels inom bergsområden enligt definitionen i artikel 3.3 i direktiv 75/268/EEG, vilka inte har tagits med i bilaga 1 till denna förordning, under förutsättning att det enligt förfarandet i artikel 30 fastställs att produktionen i dessa områden uppfyller följande två kriterier:
a) Getuppfödningen har som huvudsakligt syfte att producera getkött.
b) Metoderna för får- och getuppfödning liknar varandra.
Bidraget per honget skall vara 70 % av det bidrag per tacka som avses i punkt 2.
6. Före utgången av varje halvår skall kommissionen - i enlighet med förfarandet i artikel 30 - uppskatta det förväntade inkomstbortfallet för hela regleringsåret och det förväntade bidragsbeloppet.
På grundval av detta uppskattade inkomstbortfall, är medlemsstaterna bemyndigade att betala alla sina producenter ett halvårsvis förskottsbelopp på 30 % av det förväntade bidraget.
Medlemsstaterna får besluta att dessa två förskottsbelopp skall betalas som ett belopp vid utgången av det andra halvåret.
Det slutgiltiga bidragsbeloppet skall fastställas utan dröjsmål efter utgången av det berörda regleringsåret och inte senare än den 31 mars. Ett eventuellt restbelopp betalas då ut.
Bidragen skall utbetalas till producenterna på grundval av det antal tackor eller hongetter som producenten hållit på sin anläggning under en minimiperiod, vilken skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 30.
7. De bidrag till får- och getköttsproducenter som avses i denna förordning skall beviljas med det fulla beloppet för högst 1 000 djur per producent i de mindre gynnade områdena enligt artikel 3.3, 4 och5 i direktiv 75/268/EEG och för högst 500 djur per producent i övriga områden.
Över de gränser som anges i första stycket uppgår bidraget per djur till 50 % av bidragsbeloppet.
När det rör sig om grupper, sammanslutningar eller andra typer av samverkan mellan producenter, skall de gränser som anges i första stycket tillämpas individuellt på varje enskild uppfödare.
8. Rådet skall med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen anta allmänna bestämmelser för tilllämpningen av denna artikel, och särskilt definiera vilka producenter som skall beviljas ett bidrag, vilka tackor som är bidragsberättigande och, för de områden som avses i punkt 5, vilka getter som är bidragsberättigande.
Rådet får med samma förfarande besluta om följande:
- Bidraget får utvidgas till att gälla vissa tackor av bergsfår som föds upp i noggrant definierade områden med särskilt svåra produktionsvillkor och som inte är bidragsberättigande. I sådana fall skall bidraget uppgå till 70 % av det bidrag som beviljas för bidragsberättigande tackor enligt punkt 2.
- Bidraget får beviljas till enbart de producenter som har ett visst minimiantal tackor eller, i de områden som avses i punkt 5, ett visst minimiantal tackor eller hongetter.
9. Kommissionen skall i enlighet med förfarandet i artikel 30 fastställa följande:
- I förekommande fall det tackbidrag, som betalas ut till de producenter som anges i punkterna 2 och 3, per tacka av bergsfår enligt punkt 8 och per honget i de områden som anges i punkt 5.
- De koefficienter som skall gälla för varje helt regleringsår och som avses i punkt 2.
- Tillämpningsföreskrifter för denna artikel som särskilt täcker inlämning av bidragsansökningarna och utbetalning av bidraget.
10. De utgifter som uppkommer inom ramen för det system som avses i denna artikel skall anses utgöra en del av de interventionsåtgärder som syftar till att stabilisera jordbruksmarknaderna.
EU-domstolen och andra EU-källor (8 dokument, 11 ställen)
EU-domstolen (3 dokument)
- Mål C-147/99 Domstolens dom (sjätte avdelningen) den 22 november 2001 2001 p. 45 i texten
- Mål C-253/97 Domstolens dom (femte avdelningen) den 28 oktober 1999 1999 p. 129 i texten
- Mål C-242/96 Domstolens dom (femte avdelningen) den 1 oktober 1998 1998 p. 69 i texten
Generaladvokaten (5 dokument, 8 ställen)
- Generaladvokatens förslag i mål C-147/99 Förslag till avgörande av generaladvokat 2001 i texten
- Generaladvokatens förslag i mål C-253/97 Förslag till avgörande av generaladvokat 1999 p. 120 i texten
- Generaladvokatens förslag i mål C-242/96 Förslag till avgörande av generaladvokat 1998 p. 30 i texten
- Generaladvokatens förslag i mål C-38/94 Förslag till avgörande av generaladvokat 1995 i texten
- Generaladvokatens förslag i mål C-240/90 Opinion of Advocate General 1992 p. 3 · p. 4 · p. 7 · p. 47 i texten