Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 31991R2328

Artikel 2 i förordning (EEG) nr 2328/91 upphört att gälla

Ur Rådets förordning (EEG) nr 2328/91 av den 15 juli 1991 om förbättring av jordbruksstrukturens effektivitet.

EU-rätten

Artikelns text

1. Medlemsstaterna skall införa en stödordning som syftar till att uppmuntra till att åkermark tas ur bruk.

2. Stödet får beviljas för allt uttag av åkermark, oavsett vilken gröda som odlas, förutsatt att marken verkligen har odlats under en referensperiod som skall fastställas. Mark där sådana grödor odlas som inte omfattas av en gemensam organisation av marknaden skall inte omfattas av stödet.

3. Den åkermark som tas ur produktion skall utgöra minst 20 % av åkermarken, enligt punkt 2, i det berörda företaget. Under en period av minst fem år, med möjlighet till uppsägning efter tre år, måste sådan mark tas ur bruk, d v s

- läggas i träda med möjlighet till roterande träda,

- beskogas, eller

- användas till andra ändamål än jordbruk.

Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att bibehålla goda jordbruksförhållanden. Dessa åtgärder får inbegripa en skyldighet för jordbrukaren att se till att den jordbruksmark som tas ur produktion underhålls för att skydda miljön och naturresurserna.

Medlemsstaterna får, inom hela eller delar av sitt territorium, bemyndiga att den åkermark som tagits ur bruk används till

a) bete i samband med extensiv animalieproduktion,

b) odling av linser, kikärter och vicker.

Det bemyndigande som medlemsstaterna får ge enligt tredje stycket skall begränsas till tre år från och med den 30 april 1988. Senast vid den tidpunkten skall kommissionen till rådet lämna en rapport om tillämpningen av detta bemyndigande.

4. Medlemsstaterna får föreskriva en särskild stödordning avseende användning av åkermark för andra ändamål än produktion av livsmedel, d v s tillverkning inom gemenskapen av produkter som inte är avsedda till föda för människor eller djur.

Stödordningen gäller följande:

- Stödberättigade enligt den stödordning som föreskrivs i punkt 1, på villkor att den åkermark som tas ur bruk utgör minst 30 % av det berörda företagets åkermark.

- Åkermark inom ett företag som omfattas av ett åtagande om uttag av mark, dock högst 50 % av den areal som tagits ur bruk och på villkor att där odlas spannmål, och att allt spannmål som produceras på dessa arealer är avsett för andra ändamål än livsmedel.

Producenter får inte bli berättigade till det särskilda stödet om de inte lägger fram ett avtal med ett bearbetningsföretag som garanterar att de aktuella produkterna inte skall användas till produktion av livsmedel inom gemenskapen.

Om en grupp jordbrukare kommer överens om att leverera till ett enskilt bearbetningsföretag enligt ett fortgående avtal, och på villkor att den åkermark som tagits ur bruk utgör minst 40 % av den totala åkermarken och samtidigt som helhet uppfyller det krav som föreskrivs i andra stycket andra strecksatsen, får dessa ytterligare 20 % eller därutöver, jämfört med den minsta procentsats som föreskrivs i punkt 3 första stycket, uppfyllas av gruppen som helhet i stället för av varje enskild jordbrukare.

Avtal om sådana leveranser som berättigar till det produktionsbidrag som föreskrivs i artikel 11a i förordning (EEG) nr 2727/75 eller till det stöd som föreskrivs i artikel 11b i samma förordning skall inte berättiga till det särskilda stödet.

Det särskilda stödet skall betalas under avtalets giltighetstid upp till en maximiperiod om fem år från och med den första leveransen till bearbetningsföretaget enligt leveransavtalet.

Ett år efter det att medlemsstaterna genomfört ordningen skall kommissionen lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet. Samtidigt skall kommissionen vid behov lämna ett förslag till ändringar av ordningen i syfte att öka dess effektivitet, med beaktande av jordbrukarnas och bearbetningsföretagens reaktioner, ordningens lönsamhet och miljöpåverkan, eventuella kontrollproblem, i synnerhet vad gäller biprodukter, och alla andra relevanta aspekter. Vid samma tidpunkt skall kommissionen, mot bakgrund av resultaten från demonstrationsprojekten, undersöka möjligheten av att utvidga ordningen till att omfatta andra produkter än spannmål.

5. Medlemsstaterna skall fastställa följande:

a) Det stödbelopp som skall betalas per hektar mark som tas ur bruk, på grundval av det inkomstbortfall som följer av att marken tas ur bruk, i det att det å ena sidan säkerställs att stödbeloppet är tillräckligt för att vara effektivt, och å andra sidan att det inte ger en överkompensation. De skall även fastställa hur stödet skall betalas. Det högsta stöd som får betalas skall fastställas till 606 ecu per hektar och år, och det minsta stödet skall fastställas till 100 ecu per hektar och år. Kommissionen får enligt förfarandet i artikel 30 i undantagsfall fastställa det högsta stödet till 700 ecu per hektar och år.

Om det bemyndigande ges som föreskrivs i punkt 3 tredje stycket, skall stödet anpassas med hänsyn till minskningen i inkomstbortfallet.

Det särskilda stöd som föreskrivs i punkt 4 och som skall betalas per hektar skall fastställas enligt de kriterier som föreskrivs i första stycket. Det högsta beloppet skall fastställas till 70 % av det stöd som föreskrivs i första stycket. För de berörda områdena skall det särskilda stödet ersätta det stöd som ges för mark som tas ur bruk.

b) Den referensperiod som avses i punkt 2.

c) Det åtagande som skall ingås av stödmottagaren, särskilt vad gäller kontroll av att den areal som brukas faktiskt har minskats, för företaget som helhet.

6. Producenter som får stöd för uttagen mark enligt denna avdelning skall inte få stöd enligt avdelning II eller III för samma areal.

7. Producenter som tar ur bruk minst 30 % av sin åkermark skall undantas, för en kvantitet på 20 ton, från den medansvarsavgift som avses i artikel 4 i förordning (EEG) nr 2727/75 och från den ytterligare medansvarsavgift som avses i artikel 4b.2 i förordning (EEG) nr 2727/75.

En enskild jordbrukare, såväl som en sammanslutning av jordbrukare, som är berättigad till det särskilda stöd som föreskrivs i punkt 4 och som tar ur bruk minst 40 % åkermark enligt ordningen för uttag av mark, skall undantas från medansvarsavgifter för hela den volym spannmål som levereras till bearbetningsföretagen. Detta undantag utesluter inte det undantag som avses i första stycket.

Tillämpningsföreskrifter för detta undantag skall antas enligt förfarandet i artiklarna 4 och 4b i förordning (EEG) nr 2727/75.

8. Kommissionen skall enligt förfarandet i artikel 30 anta tillämpningsföreskrifter för denna avdelning, vilka särskilt närmare anger följande:

- Den minsta areal som får tas ur bruk.

- Om det bemyndigande ges som föreskrivs i punkt 3 tredje stycket, den högsta djurtäthet per hektar betesmark och den takt med vilken stödet skall minskas enligt punkt 5 a andra stycket.

- De kriterier som skall användas av medlemsstaterna när de fastställer stödet.

- De kriterier som skall gälla för närmare bestämning av den stödberättigade och för fastställande av den referensperiod som avses i punkt 2.

- De särskilda tillämpningsföreskrifterna för beviljande av det särskilda stöd som föreskrivs i punkt 4, och i synnerhet de som avser uteslutning av vissa typer av användning, de begränsningar som skall gälla för biprodukter, fastställandet av det högsta stödbeloppet och de minsta arealer som berättigar till stöd, leveransavtal, kontroller, i förekommande fall även kontroller av bearbetningsverksamheten, och de sanktioner som skall tillämpas när skyldigheterna inte fullgörs.

9. Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som krävs för att adekvat upplysning ges om de möjligheter som stödordningen ger.

Artikeln i rättsakten

Svensk rätt

Svenska författningar

Rättsakten genomförs eller kompletteras enligt ändringsregistret

Uppgiften gäller rättsakten som helhet, inte artikeln.

  1. Förordning (1995:1195) om startstöd till yngre företagare med jordbruks-, trädgårds- eller renskötselföretag i kraft 1995-12-15 ur registret · rättsaktsnivå
  2. Förordning (1996:1431) om investeringsstöd till företagare med jordbruks-, trädgårds- eller renskötselföretag i kraft 1997-01-01 ur registret · rättsaktsnivå