Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 31992R3888

Artikel 2 i förordning (EEG) nr 3888/92

Ur Kommissionens förordning (EEG) nr 3888/92 av den 23 december 1992 om införande av vissa övergångsbestämmelser inom nötköttssektorn i avvaktan på att det integrerade systemet för administration och kontroll av vissa gemenskapssystem för stöd träder i kraft.

EU-rätten

Artikelns text

1. Vid tillämpningen av denna förordning skall följande gälla:

a) Ett skifte som både är trädbevuxet och används för produktion av grödor i enlighet med artikel 1 i förordning (EEG) nr 3508/92 skall anses utgöra ett jordbruksskifte, om produktion kan genomföras under förhållanden som är jämförbara med icke trädbevuxna skiften inom samma region.

b) Om en grovfoderareal används gemensamt skall de behöriga myndigheterna fördela den mellan de enskilda jordbrukarna i förhållande till var och ens utnyttjande av arealen.

c) Varje grovfoderareal skall vara tillgänglig för uppfödning av boskap under en period om minst sju månader som skall börja på ett av medlemsstaten fastställt datum mellan den 1 januari och den 31 mars.

2. Den behöriga myndigheten skall betrakta flera företag som ett enda företag om uppdelningen har skett efter den 30 juni 1992 och om, med hänsyn till varje ekonomisk och juridisk aspekt för ifrågavarande fall, detta huvudsakligen har skett i avsikt att kringgå de individuella begränsningarna för berättigande till bidrag i enlighet med artikel 4a-4k i förordning (EEG) nr 805/68.

Ovanstående stycke skall inte tillämpas då de berörda parterna kan bevisa att företagets fysiska eller finansiella struktur väsentligt förändrats på så sätt att det i sig själv funnits anledning att förändra företagets form.

3. Vid tillämpningen av det integrerade systemet skall, på begäran av den sökande, en grovfoderareal i en annan medlemsstat än den där producenten har sin huvudsakliga verksamhet, anses utgöra en del av ifrågavarande producents företag om

- den ligger i omedelbar närhet till företaget, och

- den förhållandemässigt största andelen av all jordbruksareal som brukas av ifrågavarande producent är belägen i den medlemsstat där denne har sin huvudsakliga verksamhet.

Artikeln i rättsakten