EU-rätt · Förordning · CELEX 31999R0718
Artikel 2 i förordning (EG) nr 718/1999
EU-rätten
Artikelns text
1. Denna förordning skall gälla lastfartyg och skjutbogserare som utför transporter för annans eller egen räkning och som är registrerade i en medlemsstat eller, om de inte är registrerade, drivs av ett företag som är etablerat i en medlemsstat.
I denna förordning avses med företag varje fysisk eller juridisk person som utövar ekonomisk verksamhet i icke-industriell eller industriell omfattning.
2. Denna förordning skall inte gälla
a) fartyg som enbart trafikerar inrikes vattenvägar utan förbindelse med andra inre vattenvägar i gemenskapen,
b) fartyg som på grund av sin storlek inte kan lämna de inrikes vattenvägar som de trafikerar eller som inte kan nå andra inre vattenvägar i gemenskapen (fångna skepp), förutsatt att dessa fartyg inte kan tänkas konkurrera med fartyg som omfattas av denna förordning,
c) fartyg som enbart trafikerar Donau (och dess bifloder) upp till Kelheim utan att flyttas därifrån,
d) skjutbogserare med en maskinstyrka på högst 300 kW,
e) kombinerade havs- och flodgående fartyg samt skeppsburna pråmar som enbart används för internationella eller nationella transporter under resor som inbegriper en sträcka till havs,
f) fartyg som enbart är avsedda för lagring av gods, dvs. lastning och därefter lossning av gods på en och samma plats,
g) muddringsutrustning såsom bottentippningspråmar och pontoner samt flytande utrustning som tillhör byggföretag om denna utrustning inte används för transport av gods enligt artikel 1,
h) färjor,
i) fartyg som används i allmännyttig icke-kommersiell trafik.
3. Varje berörd medlemsstat får undanta sina fartyg på mindre än 450 ton dödvikt från tillämpningsområdet för denna förordning. När den berörda medlemsstaten använder sig av denna möjlighet skall den inom sex månader anmäla detta till kommissionen, som skall underrätta de andra medlemsstaterna om detta.
EU-domstolen och andra EU-källor (1 dokument)
Tribunalen (1 dokument)
- Mål T-82/01 Förstainstansrättens dom (tredje avdelningen) den 8 maj 2003 2003 p. 3 i texten