Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32000R0847

Artikel 3 i förordning (EG) nr 847/2000

Definitioner

Ur Kommissionens förordning (EG) nr 847/2000 av den 27 april 2000 om tillämpningsföreskrifter för klassificeringen av läkemedel som särläkemedel och om definitionen av uttrycken ”liknande läkemedel” och ”klinisk överlägsenhet”.

EU-rätten

Artikelns text

1. Med tillämpning av definitionerna i artikel 2 i förordning (EG) nr 141/2000 om särläkemedel avses i denna förordning med

- substans: ett ämne som används vid tillverkningen av ett läkemedel avsett för människor enligt definitionen i artikel 1 i direktiv 65/65/EEG.

2. Vid genomförandet av artikel 3 i förordning (EG) nr 141/2000 om särläkemedel avses med

- stor nytta: en kliniskt relevant fördel eller ett betydande bidrag till hälso- och sjukvården.

3. Vid genomförandet av artikel 8 i förordning (EG) nr 141/2000 om särläkemedel avses med

a) aktiv substans: ett ämne med fysiologisk eller farmakologisk verkan.

b) liknande läkemedel: ett läkemedel som innehåller en eller flera liknande aktiva substanser som ett redan godkänt särläkemedel och som är avsett för samma behandlingsindikation.

c) liknande aktiv substans: en identisk aktiv substans eller en aktiv substans vars molekylstruktur har samma utmärkande drag (men som inte nödvändigtvis är likadan)

såsom

1) isomerer och isomerblandningar, komplex, estrar, salter eller andra icke-kovalenta derivat av den ursprungliga aktiva substansen, eller en aktiv substans vars molekylstruktur endast i ringa grad skiljer sig från den ursprungliga, till exempel en substans med en analog struktur,

eller

2) substanser med samma makromolekyl eller en makromolekyl som skiljer sig från den ursprungliga endast genom att molekylstrukturen ändrats, exempelvis

2.1) proteiner, där

- skillnaden beror på avvikelser vid translationen eller transkriptionen,

- strukturskillnaden beror på posttranslationella händelser (såsom olika glykosyleringsmönster) eller olika tertiärstrukturer,

- skillnaden i aminosyrasekvensen är obetydlig; normalt räknas därför två farmakologiskt besläktade proteiner i samma grupp som liknande substanser (exempelvis två biologiska komponenter med samma stam i den internationella generiska benämningen [INN]),

- monoklonala antikroppar som binder till samma epitop räknas normalt som liknande substanser,

2.2) polysackarider med identiska repeterande sackaridenheter, även om antalet enheter varierar och molekylen modifierats efter polymerisationen (inbegripet konjugation),

2.3) polynukleotider (inbegripet genöverföring och antisensesubstanser) bestående av två eller flera olika nukleotider, där

- skillnaden i nukleotidsekvensen i purin- eller pyrimidinbaserna eller deras derivat är obetydlig; antisense-substanser räknas därför normalt som liknande substanser, om bindningskinetiken av hybridiseringen till målsekvensen inte nämnvärt påverkas av att man lägger till eller avlägsnar nukleotider; genöverförande substanser räknas normalt som liknande substanser, om skillnaderna i sekvensen är obetydliga,

- strukturskillnaden beror på att sockerdelen (ribos eller deoxiribos) modifierats eller ersatts med ett syntetiskt ämne med analog struktur,

- skillnaden förekommer i vektor- eller överföringssystemet,

2.4) nära besläktade komplexa, delvis definierbara substanser (såsom två besläktade vaccin mot virus eller två besläktade produkter för cellterapi),

eller

3) samma radiofarmaceutiska aktiva substans, eller en substans som skiljer sig från den ursprungliga i fråga om radionuklid, ligand, märkningsställe eller den mekanism som binder molekylen till radionukliden, förutsatt att det rör sig om samma mekanism.

d) klinisk överlägsenhet: innebär att man visar att ett läkemedel ger en signifikant terapeutisk eller diagnostisk fördel framför ett godkänt särläkemedel i ett eller flera av följande hänseenden:

1) Läkemedlet är effektivare än ett godkänt särläkemedel (mätt som effekt på en kliniskt meningsfull händelse (endpoint) i adekvata och välkontrollerade kliniska prövningar). Detta utgör i allmänhet samma slags bevis som krävs för att underbygga effektivitetspåståenden vid jämförelsen av två olika läkemedel. Generellt krävs riktade, jämförande kliniska prövningar, men jämförelser baserade på andra meningsfulla händelser, inklusive ersättande meningsfulla händelser, får också användas. I samtliga fall bör metodologin motiveras.

2) Läkemedlet ökar säkerheten för en betydande del av målgrupperna. I vissa fall krävs riktade, jämförande kliniska prövningar.

3) Man kan visa att läkemedlet ger ett betydande bidrag till diagnostiken eller hälso- och sjukvården, om man i undantagsfall varken kan påvisa större säkerhet eller effektivitet.

Artikeln i rättsakten

EU-domstolen och andra EU-källor (10 dokument, 31 ställen)

EU-domstolen (3 dokument, 6 ställen)

  1. Mål C-237/22, EU:C:2024:850 Domstolens dom (åttonde avdelningen) den 4 oktober 2024 p. 24 · p. 61 · p. 62 · p. 69 i texten
  2. Mål C-359/18 Judgment of the Court (Eighth Chamber) 29 July 2019 2019 p. 7 i texten
  3. Mål C-138/15 C-138/15 2016 p. 7 i texten

Tribunalen (5 dokument, 20 ställen)

  1. Mål T-483/22, EU:T:2025:912 Tribunalens dom (femte avdelningen i utökad sammansättning) den 24 september 2025 p. 24 · p. 187 · p. 305 i texten
  2. Mål T-303/16 Judgment of the General Court (Ninth Chamber) 26 January 2022 2022 p. 9 · p. 13 · p. 70 · p. 94 · och 9 till i texten
  3. Mål T-329/16 Judgment of the General Court (Second Chamber) 5 December 2018 2018 p. 64 i texten
  4. Mål T-140/12, EU:T:2015:41 Tribunalens dom (sjätte avdelningen) den 22 januari 2013 p. 9 i texten
  5. Mål T-74/08 Tribunalens dom (femte avdelningen) 9 september 2010 2010 p. 41 i texten

Generaladvokaten (2 dokument, 5 ställen)

  1. Generaladvokatens förslag i mål C-237/22 Förslag till avgörande av generaladvokat Collins – Mål C‑237/22 P Mylan IRE Healthcare/kommissionen 2024 p. 10 · p. 34 · p. 35 · p. 55 i texten
  2. Generaladvokatens förslag i mål C-74/03 Förslag till avgörande av generaladvokat 2004 i texten