EU-rätt · Förordning · CELEX 32003R0415
Artikel 1 i förordning (EG) nr 415/2003 upphört att gälla
EU-rätten
Artikelns text
1. Genom undantag från den allmänna regeln om att viseringar skall utfärdas av diplomatiska eller konsulära myndigheter i enlighet med artikel 12.1 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985, undertecknad i Schengen den 19 juni 1990(13), nedan kallad "Schengenkonventionen", får en visering undantagsvis utfärdas vid gränsen för en medborgare i tredje land som måste inneha en visering vid passage av medlemsstaternas yttre gränser, om följande villkor är uppfyllda:
a) Medborgaren i tredje land skall uppfylla de villkor som fastställs i artikel 5.1 a, 5.1 c, 5.1 d och 5.1 e i Schengenkonventionen.
b) Han/hon har inte haft möjlighet att ansöka om visering i förväg.
c) Han/hon skall på begäran uppvisa handlingar som styrker att de uppgivna skälen för inresan är oförutsedda och tvingande.
d) Återresan till ursprungslandet eller transiten till ett tredje land skall vara garanterad.
2. En visering som utfärdas vid gränsen, om villkoren i punkt 1 är uppfyllda, får i förekommande fall vara antingen en transitvisering (typ B) eller resevisering (typ C) enligt bestämmelserna i artikel 11.1 i Schengenkonventionen
a) som gäller i alla medlemsstater som tillämpar bestämmelserna i avdelning II kapitel 3 i Schengenkonventionen, eller
b) som har begränsad territoriell giltighet enligt artikel 10.3 i Schengenkonventionen.
I båda fallen skall den utfärdade viseringen inte gälla för mer än en inresa. Giltigheten för reseviseringarna får inte överstiga 15 dagar. Giltigheten för transitviseringarna får inte överstiga 5 dagar.
3. En medborgare i tredje land som ansöker om transitvisering vid gränsen skall inneha de viseringar som krävs för fortsatt resa till andra transitstater än de medlemsstater som tillämpar bestämmelserna i avdelning II kapitel 3 i Schengenkonventionen och till bestämmelsestaten. Den utfärdade transitviseringen skall medge direkt transit genom den berörda medlemsstatens eller de berörda medlemsstaternas territorium.
4. En visering vid gränsen får i princip inte utfärdas till en medborgare i tredje land som tillhör en personkategori för vilken samråd med en eller flera av de centrala myndigheterna i de övriga medlemsstaterna skall äga rum.
En visering vid gränsen får dock i undantagsfall utfärdas för sådana personer, i enlighet med bestämmelserna i artikel 5.2 i Schengenkonventionen.