Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32006R0336

Artikel 2 i förordning (EG) nr 336/2006

Definitioner

Ur Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 336/2006 av den 15 februari 2006 om genomförande av Internationella säkerhetsorganisationskoden i gemenskapen och upphävande av rådets förordning (EG) nr 3051/95 (Text av betydelse för EES).

EU-rätten

Artikelns text

I denna förordning används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

1. ISM-koden: de internationella organisationsregler för säker drift av fartyg och för förhindrande av förorening som antogs av Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) genom församlingens resolution A.741 (18) av den 4 november 1993, ändrad genom sjösäkerhetskommitténs resolution MSC.104 (73) av den 5 december 2000, och som i sin aktuella version återges i bilaga I till denna förordning.

2. erkänd organisation: ett organ som är erkänt i enlighet med direktiv 94/57/EG.

3. företag: fartygets ägare eller en annan organisation eller person, till exempel redaren eller den som hyr fartyget utan besättning, som har övertagit fartygsägarens ansvar för fartygets drift och som därvid gått med på att överta de skyldigheter och det ansvar som ISM-koden föreskriver.

4. passagerarfartyg: ett fartyg, inklusive höghastighetsfartyg, som medför fler än tolv passagerare, eller ett undervattenspassagerarfartyg.

5. passagerare: varje person med undantag av

a) befälhavaren och besättningsmedlemmarna, eller andra personer som i någon egenskap är anställda eller sysselsatta ombord på ett fartyg för det fartygets behov, och

b) barn under ett år.

6. höghastighetsfartyg: höghastighetsfartyg enligt definitionen i regel nr X-1/2 i SOLAS, i dess aktuella version. De begränsningar som anges i artikel 2 f i direktiv 98/18/EG skall tillämpas på höghastighetspassagerarfartyg.

7. lastfartyg: ett fartyg, inklusive höghastighetsfartyg, som inte är ett passagerarfartyg.

8. internationell resa: en sjöresa från en medlemsstats eller varje annan stats hamn till en hamn utanför den staten, eller omvänt.

9. inrikes resa: en resa i fartområden från en medlemsstats hamn till samma eller en annan hamn i den medlemsstaten.

10. reguljär linjetrafik: en serie av resor med ett fartyg som upprätthåller trafik mellan två eller flera platser, antingen

a) enligt en offentliggjord tidtabell, eller

b) med resor som företas så regelbundet eller så ofta att de utgör en uppenbar, systematisk serie.

11. ro-ro-passagerarfartyg: ett havsgående passagerarfartyg enligt definitionen i kapitel II-1 i SOLAS i dess aktuella version.

12. undervattenspassagerarfartyg: ett passagerarfartyg som huvudsakligen framförs i undervattensläge och är beroende av stöd från ytan, t.ex. från ett fartyg på ytan eller från landbaserade inrättningar, för övervakning och för en eller flera av följande uppgifter:

a) Omladdning av kraftkälla.

b) Återfyllning av högtrycksluft.

c) Försörjning med livsuppehållande funktioner.

13. flyttbar oljeborrplattform till sjöss: ett fartyg som kan användas vid borrning för att prospektera eller utvinna resurser under havsbottnen, till exempel flytande eller gasformiga kolväten, svavel eller salt.

14. bruttodräktighet: ett fartygs bruttodräktighet fastställd enligt 1969 års internationella skeppsmätningskonvention, eller, i fråga om fartyg som uteslutande används på inrikes resor, och om fartyget inte har mätts enligt den konventionen, bruttodräktigheten fastställd enligt nationella regler om mätning av dräktighet.

Artikeln i rättsakten

Svensk rätt

Svenska författningar

Rättsakten genomförs eller kompletteras enligt ändringsregistret

Uppgiften gäller rättsakten som helhet, inte artikeln.

  1. Fartygssäkerhetsförordning (2003:438) i kraft 2008-05-12 ur registret · rättsaktsnivå
  2. Fartygssäkerhetslag (2003:364) i kraft 2009-03-01 ur registret · rättsaktsnivå
  3. Barlastvattenlag (2009:1165) i kraft 2017-09-08 ur registret · rättsaktsnivå

Normkedja (rättsakten)

Nedåt i kedjan

Förordning · SFS 2003:438 · Fartygssäkerhetsförordning (2003:438) (133)

Förordning · SFS 2017:74 · Barlastvattenförordning (2017:74)