Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32006R1013

Artikel 22 i förordning (EG) nr 1013/2006

Återtagning av avfall om en transport inte kan fullföljas som planerat

Ur Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall.

EU-rätten

Artikelns text

1. Om någon av de behöriga myndigheterna har fått kännedom om att en avfallstransport, inbegripet avfallets återvinning och bortskaffande, inte kan fullföljas som planerat i enlighet med de bestämmelser som anges i anmälan och transportdokumentet och/eller det avtal som avses i artikel 4.4 andra stycket och artikel 5, skall den omgående meddela den behöriga avsändarmyndigheten. Om en återvinnings- eller bortskaffningsanläggning avvisar en mottagen transport, skall den omedelbart informera den behöriga mottagarmyndigheten om detta. Kopplingar till art. 22.1: svenska författningar 2

2. Den behöriga avsändarmyndigheten skall, utom i de fall som anges i punkt 3, se till att det berörda avfallet återförs till det område som omfattas av denna myndighets jurisdiktion eller till annan plats i avsändarlandet av anmälaren som fastställs i enlighet med rangordningen i artikel 2.15 eller, om detta inte är möjligt, av den behöriga myndigheten själv eller av en fysisk eller juridisk person på dess vägnar.

Avfallet skall återföras inom 90 dagar, eller någon annan tidsperiod som överenskommits mellan de berörda behöriga myndigheterna, efter det att den behöriga avsändarmyndigheten har fått kännedom om eller skriftligen underrättats av de behöriga mottagar- eller transitmyndigheterna om att den godkända avfallstransporten eller avfallets återvinning eller bortskaffande inte kan fullföljas och har informerats om skälen till detta. Sådana upplysningar kan härröra från information till de behöriga mottagar- eller transitmyndigheterna, bland annat från andra behöriga myndigheter.

3. Återtagningskravet i punkt 2 skall inte tillämpas om de behöriga avsändar-, transit- och mottagarmyndigheter som berörs av bortskaffande eller återvinning av avfallet har försäkrat sig om att avfallet kan återvinnas eller bortskaffas på ett alternativt sätt i mottagarlandet eller på annat håll av anmälaren eller, om detta inte är möjligt, av den behöriga avsändarmyndigheten själv eller av en fysisk eller juridisk person på dess vägnar.

Återtagningskravet i punkt 2 skall inte tillämpas om det transporterade avfallet under behandlingen i berörd anläggning oåterkalleligt blandats med annat avfall innan en berörd behörig myndighet har fått kännedom om att den anmälda transporten inte kan fullföljas enligt punkt 1. Sådant blandat avfall skall återvinnas eller bortskaffas på något annat sätt i enlighet med första stycket.

4. Vid återtagning enligt punkt 2 skall en ny anmälan göras såvida inte de berörda behöriga myndigheterna kommer överens om att en vederbörligen motiverad begäran från den ursprungliga behöriga avsändarmyndigheten är tillräckligt.

Nya anmälningar skall i förekommande fall göras av den ursprungliga anmälaren eller, om detta inte är möjligt, av någon annan fysisk eller juridisk person som fastställs i enlighet med artikel 2.15 eller, om detta inte är möjligt, av den behöriga avsändarmyndigheten själv eller av en fysisk eller juridisk person på dess vägnar.

Ingen behörig myndighet får resa invändningar mot eller motsätta sig återföring av avfallet från en transport som inte kan fullföljas, eller mot därmed sammanhängande återvinning eller bortskaffande.

5. Om alternativa åtgärder vidtas utanför det ursprungliga mottagarlandet enligt punkt 3 skall det, i förekommande fall, göras en ny anmälan av den ursprungliga anmälaren eller, om detta inte är möjligt, av någon annan fysisk eller juridisk person som fastställs i enlighet med artikel 2.15 eller, om detta inte är möjligt, av den ursprungliga behöriga avsändarmyndigheten själv eller av en fysisk eller juridisk person på dess vägnar.

När en sådan ny anmälan görs av anmälaren skall denna anmälan också göras till den behöriga myndigheten i det ursprungliga avsändarlandet.

6. Om alternativa åtgärder vidtas i det ursprungliga mottagarlandet enligt punkt 3 skall ingen ny anmälan krävas, utan en vederbörligen motiverad begäran skall vara tillräcklig. Denna vederbörligen motiverade begäran om beviljande av den alternativa åtgärden skall vidarebefordras till den behöriga mottagar- och avsändarmyndigheten av den ursprungliga anmälaren eller, om detta inte är möjligt, till den behöriga mottagarmyndigheten av den ursprungliga behöriga avsändarmyndigheten.

7. Om det inte skall göras någon ny anmälan i enlighet med punkterna 4 eller 6 skall ett nytt transportdokument fyllas i enlighet med artikel 15 eller artikel 16 av den ursprungliga anmälaren eller, om detta inte är möjligt, av någon annan fysisk eller juridisk person som fastställs i enlighet med artikel 2.15 eller, om detta inte är möjligt, av den ursprungliga behöriga avsändarmyndigheten själv eller av en fysisk eller juridisk person på dess vägnar.

Om en ny anmälan görs av den ursprungliga behöriga avsändarmyndigheten i enlighet med punkterna 4 eller 5 skall det inte krävas någon ny ekonomisk säkerhet eller motsvarande försäkring.

8. Anmälarens skyldighet och avsändarstatens subsidiära skyldighet att återta avfallet eller organisera alternativ återvinning eller alternativt bortskaffande skall upphöra när anläggningen utfärdar det intyg om slutlig återvinning eller slutligt bortskaffande som avses i artikel 16 e eller, i förekommande fall, i artikel 15 e. När det gäller den behandling i avvaktan på återvinning eller bortskaffande som avses i artikel 6.6 skall avsändarlandets subsidiära skyldighet upphöra att gälla när anläggningen utfärdat det intyg som avses i artikel 15 d.

Om en anläggning utfärdar ett intyg om återvinning eller bortskaffande på ett sätt som resulterar i en olaglig transport som i sin tur medför att den ekonomiska säkerheten frigörs, skall artiklarna 24.3 och 25.2 tillämpas.

9. Om avfall från en transport som inte kunnat fullföljas, inbegripet avfallets återvinning och bortskaffande, upptäcks i en medlemsstat, skall den behöriga myndighet inom vars område avfallet upptäckts ha ansvar för att säkerställa att åtgärder vidtas för säker lagring av avfallet fram till dess att det kan återsändas eller slutligt återvinnas eller bortskaffas på ett alternativt sätt.

Artikeln i rättsakten

Svensk rätt

Svenska författningar (2 dokument)

  1. 11 kap. 7 § Förordning (2012:259) om miljösanktionsavgifter i texten
  2. Förordning (1998:950) om miljösanktionsavgifter i texten

Rättsakten genomförs eller kompletteras enligt ändringsregistret

Uppgiften gäller rättsakten som helhet, inte artikeln.

  1. Förordning (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken i kraft 2007-07-12 ur registret · rättsaktsnivå
  2. Förordning (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken i kraft 2007-07-12 ur registret · rättsaktsnivå
  3. Avfallsförordning (2001:1063) i kraft 2007-07-12 ur registret · rättsaktsnivå
  4. Förordning (2007:383) om gränsöverskridande transporter av avfall i kraft 2007-07-12 ur registret · rättsaktsnivå
  5. Miljöbalk (1998:808) i kraft 2010-05-01 ur registret · rättsaktsnivå
  6. Förordning (1998:950) om miljösanktionsavgifter i kraft 2010-06-15 ur registret · rättsaktsnivå
  7. Förordning (2007:19) om PCB m.m. i kraft 2010-08-16 ur registret · rättsaktsnivå
  8. Miljötillsynsförordning (2011:13) i kraft 2011-03-01 ur registret · rättsaktsnivå
  9. Avfallsförordning (2011:927) i kraft 2011-08-09 ur registret · rättsaktsnivå
  10. Förordning (2002:1060) om avfallsförbränning i kraft 2012-02-01 ur registret · rättsaktsnivå

Alla på rättsaktens sida

Normkedja (rättsakten)

Kedjan är lång; se normkedjan på rättsaktens sida.