EU-rätt · Förordning · CELEX 32006R1967R(01)
Artikel 2 i Rättelse till förordning (EG) nr 1967/2006
Definitioner
EU-rätten
Artikelns text
I denna förordning gäller följande definitioner:
1. släpredskap: varje fiskeredskap, med undantag av dörjar, som antingen bogseras med hjälp av fiskefartygets maskinstyrka eller dras in med vinschar medan fiskefartyget ligger för ankar eller går långsamt, särskilt släpnät och skrapredskap.
a) släpnät: trålredskap, fartygsvad/not och landvad/not.
i) trålredskap: nät som aktivt bogseras av fartygets huvudmotor och som består av en kon- eller pyramidformad strut (trålkropp) som längst bak är tillsluten med en snörplina, och som vid öppningen vidgas till armar eller som är monterad på en fast ram. Nätet öppnas horisontellt antingen med trålbord eller med en bom eller ram med en form och storlek som kan varieras. Sådana nät kan släpas antingen på botten (bottentrål) eller i vattenpelaren (pelagisk trål).
ii) fartygsvad/not:”stänggarn” och vad/not som sätts ut och dras in med hjälp av vajrar och vinschar från ett fartyg som går eller ligger för ankar, men som inte bogseras av fartygets huvudmotor, och som består av två sidovingar och en skedformad strut i mitten eller en kasse baktill. Den kan användas både vid ytan eller vid botten beroende på målart.
iii) landvad/not:”stänggarn” och vad/not som sätts ut från ett fartyg och manövreras från land.
b) skrapredskap: redskap som antingen aktivt bogseras av fartygets huvudmotor (skrapredskap som dras av båt) eller som dras av en motorförsedd vinsch från ett fartyg som ligger för ankar (mekaniskt skrapredskap) och som används för att fånga bivalver, gastropoder eller svampdjur och som består av en nätkasse eller metallkorg som är monterad på en fast ram eller stång av varierande storlek och form, och vars undersida kan vara utrustad med ett skrapblad som kan vara antingen rundat, vasst eller tandat och kan vara utrustat med lastbord och dykbrädor. Vissa skrapredskap är försedda med hydraulisk utrustning (hydrauliskt skrapredskap). Skrapredskap som dras för hand eller med en manuell vinsch på grunt vatten, med eller utan fartyg, för att fånga bivalver, gastropoder eller svampdjur (handskrapor) skall inte anses vara släpredskap enligt denna förordning.
2. fiskeskyddat område: ett geografiskt avgränsat havsområde i vilket all eller viss fiskeverksamhet är tillfälligt eller permanent förbjuden eller begränsad för att förbättra utnyttjandet och bevarandet av levande akvatiska resurser eller för att skydda marina ekosystem.
3. bottensatta nät: ett grimgarn, ett bottensatt garn eller ett kombinerat bottensatt nät.
a) grimgarn: varje förankrat garn som består av två eller flera nätstycken som alla hänger parallellt på en enda huvudlina, och som på något sätt är fastsatt eller kan sättas fast i havsbotten.
b) bottensatta garn: varje nät bestående av ett enda nätstycke som hålls vertikalt i vattnet med hjälp av flöten och vikter och som på något sätt är fastsatt eller kan sättas fast i havsbotten och som stannar kvar på plats nära botten eller flyter i vattenpelaren.
c) kombinerade bottensatta nät: varje bottensatt garn kombinerat med ett grimgarn som utgör den nedre delen.
4. ”stänggarn”: varje redskap som fångar fisk genom att stänga in fisken både från sidan och underifrån. Redskapet kan vara utrustat med snörpvajer.
a) snörpvad/ringnot: varje ”stänggarn” med en botten som dras ihop med en snörpvajer som löper genom en rad ringar längs nederkanten och som gör att nätet dras ihop och stängs. Snörpvad/ringnot kan användas för att fånga små pelagiska arter, stora pelagiska arter och bottenlevande arter.
5. burar: fiskeredskap som fästs eller satts ut på havsbotten för att fånga marina arter. De är utformade som en korg, en burk, en tunna eller en bur, och består i de flesta fall av en fast eller halvfast ram gjord av olika material (trä, vide, metallstänger, ståltrådsnät) som kan vara täckta av nät. De har en eller flera öppningar ofta försedda med ”glatta” trattar genom vilka arterna kan ta sig in i den inre kammaren. De kan användas separat eller i grupper. När de används i grupper sitter flera burar på huvudlinan i tafsar av varierande längd och på varierande avstånd beroende på målarten.
6. långrev: fiskeredskap som består av en huvudlina med många krokar på tafsar av olika längd och på olika avstånd beroende på målarter. Den kan sättas ut antingen vertikalt eller horisontellt mot havsytan; den kan sättas antingen på eller nära botten (bottenlångrev) eller driva på eller nära ytan (flytande långrev).
7. krok: en böjd, vass bit av ståltråd, vanligtvis försedd med en hulling. Krokens spets kan vara antingen rak eller bakåtvänd och krökt; skaftet kan ha olika längd och form och dess tvärsnitt kan vara runt (regelbundet) eller platt (smitt). Krokens totala längd skall mätas som den maximala längden på skaftet från yttersta spetsen av den krok som används för att fästa linan och som vanligtvis är ögelformad till den yttersta spetsen på den böjda delen. Krokens bredd skall mätas som det största horisontella avståndet från skaftets yttre del till hullingens yttre del.
8. fritidsfiske: fiske efter levande akvatiska resurser som bedrivs som rekreation eller sport.
9. anordningar som samlar fisken: utrustning som flyter på havsytan och som drar till sig (undertill) antingen ungfisk eller vuxna exemplar av långvandrande arter.
10. St Andrew's cross: gripredskap som används för att med en saxlik rörelse skörda antingen musslan Pinna nobilis eller röda koraller på havsbotten.
11. sjögräsäng: ett område där havsbottnen kännetecknas av dominerande förekomst av fanerogamer eller där sådan växtlighet har funnits och är i behov av åtgärder för återställande. Sjögräs är en sammanfattande term för arterna Posidonia oceanica, Cymodocea nodosa, Zoostera marina och Zoostera noltii.
12. korallalstrande livsmiljö: ett område där havsbottnen kännetecknas av dominerande förekomst av ett specifikt biologiskt ”korallalstrande” samhälle eller där ett sådant samhälle har funnits och är i behov av åtgärder för återställande. En korallalstrande livsmiljö är en sammanfattande term för en mycket komplex biogen struktur som uppstått genom en ständigt pågående övertäckning av ett tidigare existerande bergartat eller hårt substrat av kalklager som huvudsakligen härrör från uppbyggnaden av kalkartade, koralliknande röda alger och animala organismer som bildar en skorpa, till exempel Porifera, Ascidia, Cnidaria (hornkoraller, sjöfjäder osv.), Bryozoa, Serpulidae, Annelidae tillsammans med andra kalkbindande organismer.
13. märgelbotten: ett område där havsbottnen kännetecknas av dominerande förekomst av ett specifikt biologiskt samhälle som kallas ”märgel” eller där ett sådant samhälle har funnits och är i behov av åtgärder för återställande. Märgel är en sammanfattande term för en biogen struktur som åstadkommits av flera arter av koralliknande röda alger (Corallinaceae) som har hårda kalkskelett och växer som ej fastsittande, fria, levande, förgrenade, kvistliknande eller knölformade koralliknande alger på havsbottnen och bildar ansamlingar i räfflorna på gyttjig eller sandig havsbotten. Märgelbottnar består vanligtvis av en eller en varierande kombination av röda alger, i synnerhet Lithothamnion corallioides och Phymatolithon calcareum.
14. direkt utsättning: utsläppande av levande vilda djur av utvalda arter i vatten där de förekommer naturligt i syfte att utnyttja den naturliga produktionen i vattenmiljön för att öka antalet individer som är tillgängliga för fiske och/eller för att öka den naturliga rekryteringen.
15. flyttning: förfarande varigenom en art avsiktligt transporteras och släpps ut av människor i områden med etablerade populationer och fortsätter det genetiska flödet där den förekommer.
16. icke inhemska arter: arter vars historiskt kända naturliga utbredning finns utanför det berörda området.
17. införande: förfarande varigenom en icke inhemsk art avsiktligt transporteras och släpps ut av människor i ett område utanför sin historiskt kända naturliga utbredning.