Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32009R0607

Artikel 63 i förordning (EG) nr 607/2009 upphört att gälla

Särskilda regler för druvsorter och årgångar för vin utan skyddad ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning

Ur Kommissionens förordning (EG) nr 607/2009 av den 14 juli 2009 om vissa tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 479/2008 när det gäller skyddade ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar, traditionella uttryck, märkning och presentation av vissa vinprodukter.

EU-rätten

Artikelns text

1. Medlemsstaterna ska utse den eller de behöriga myndigheter som ska ansvara för certifiering enligt artikel 60.2 a i förordning (EG) nr 479/2008, i enlighet med kriterierna i artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 (15).

2. Certifiering av vin, när som helst under produktionen, däribland vid tappningen av vinet, ska genomföras antingen av

a) den eller de behöriga myndigheter som avses i punkt 1, eller

b) ett eller flera kontrollorgan i den mening som avses i artikel 2 andra stycket punkt 5 i förordning (EG) nr 882/2004 som agerar som produktcertifieringsorgan i enlighet med kriterierna i artikel 5 i den förordningen.

Den eller de myndigheter som avses i punkt 1 ska lämna tillfredsställande garantier för objektivitet och opartiskhet, samt förfoga över den kvalificerade personal och de resurser som behövs för att genomföra sina uppgifter.

De certifieringsorgan som avses i led b i första stycket ska iaktta och från och med den 1 maj 2010 vara ackrediterade enligt den europeiska standarden EN 45011 eller ISO/IEC Guide 65 (Allmänna krav för organ som handhar produktcertifieringssystem).

Kostnaderna för certifieringen ska bäras av de aktörer som omfattas av certifieringen.

3. Det certifieringsförfarande som föreskrivs i artikel 60.2 a i förordning (EG) nr 479/2008 ska garantera administrativa bevis som stöder korrektheten hos druvsorterna eller den årgång som anges i märkningen av de berörda vinerna.

Dessutom får vinframställande medlemsstater besluta att genomföra

a) ett organoleptiskt test av vinets doft och smak på grundval av anonyma prov i syfte att kontrollera att vinets grundläggande egenskaper beror på den eller de druvsorter som använts,

b) ett analytiskt test för viner som framställts av endast en druvsort.

Certifieringsförfarandet ska utföras av den eller de behöriga myndigheterna eller det eller de behöriga kontrollorganen enligt punkterna 1 och 2 i den medlemsstat där framställningen skett.

Certifieringen ska utföras antingen genom

a) slumpmässiga kontroller baserade på en riskanalys,

b) stickprovskontroller, eller

c) systematiska kontroller.

Slumpmässiga kontroller ska utföras enligt en kontrollplan som på förhand fastställts av den eller de myndigheter som är ansvariga för produkternas olika produktionsskeden. Aktörerna ska ha informerats om kontrollplanen. Medlemsstaterna ska slumpmässigt välja ut ett lägsta antal aktörer som ska genomgå denna kontroll.

Om kontrollerna utförs genom stickprov ska medlemsstaterna genom antalet, arten av och frekvensen av kontrollerna säkerställa att de är representativa för hela territoriet och motsvarar den kvantitet vinprodukter som saluförs eller innehas i avsikt att saluföras.

Slumpmässiga kontroller kan kombineras med kontroller genom stickprov.

4. När det gäller artikel 60.2 a i förordning (EG) nr 479/2008 ska producentmedlemsstaterna se till att de berörda vinproducenterna är godkända av den medlemsstat där produktionen äger rum.

5. Beträffande kontroller, inklusive spårbarhet, ska producentmedlemsstaterna se till att avdelning V i förordning (EG) nr 555/2008 och förordning (EG) nr 606/2009 tillämpas.

6. För vin som skär över nationella gränser enligt artikel 60.2 c i förordning (EG) nr 479/2008 kan certifieringen utföras av någon av myndigheterna i de berörda medlemsstaterna.

7. För viner som produceras i enlighet med artikel 60.2 i förordning (EG) nr 479/2008 får medlemsstaterna besluta att använda uttrycket ” vin av vissa druvsorter ” åtföljt av namnet eller namnen på

a) de berörda medlemsstaterna,

b) druvsorten eller druvsorterna.

För viner producerade i tredjeländer som saknar skyddad ursprungsbeteckning, skyddad geografisk beteckning eller geografisk beteckning och vars etiketter är försedda med namnet på en eller flera druvsorter eller årgången får tredjeländer använda uttrycket vin med uppgift om druvsort kompletterat med uppgift om tredjelandets namn.

Vid angivelse av namnet eller namnen på medlemsstaterna eller tredjeländerna ska artikel 55 i denna förordning inte gälla.

8. Punkterna 1–6 ska gälla för produkter som framställts av druvor som skördats från och med 2009.

Artikeln i rättsakten