EU-rätt · Beslut · CELEX 32010D0413
Artikel 19 i beslut 2010/413
EU-rätten
Artikelns text
1. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att förhindra inresa till eller transitering genom deras territorium för följande personer och enheter:
a) Personer som förtecknas i bilagan till FN:s säkerhetsråds resolution 1737 (2006) och ytterligare personer som angetts av säkerhetsrådet eller kommittén i enlighet med punkt 10 i FN:s säkerhetsråds resolution 1737 (2006) samt enskilda personer inom Islamiska revolutionsgardet som angetts av säkerhetsrådet eller kommittén. Dessa personer förtecknas i bilaga I.
b) Andra personer som inte omfattas av bilaga I som är engagerade i, är direkt knutna till eller ger stöd till Irans spridningskänsliga kärntekniska verksamhet eller till utvecklingen av system för kärnvapenbärare, inklusive genom att medverka i upphandling av förbjudna artiklar och varor och förbjuden utrustning, materiel och teknik, eller personer som agerar på deras vägnar eller på deras uppdrag, liksom personer som har bistått angivna personer eller enheter att kringgå eller bryta mot bestämmelser i FN:s säkerhetsråds resolutioner 1737 (2006), 1747 (2007), 1803 (2008) och 1929 (2010) eller i detta beslut samt övriga högre funktionärer inom Islamiska revolutionsgardet, enligt förteckningen i bilaga II.
2. Förbudet i punkt 1 ska inte gälla transitering genom medlemsstaternas territorium för verksamhet som har direkt samband med de artiklar som avses i leden 3 b i och 3 b ii FN:s säkerhetsråds resolution 1737 (2006) för lättvattenreaktorer som påbörjats före december 2006.
3. Punkt 1 ska inte innebära att en medlemsstat är skyldig att vägra sina egna medborgare inresa till det egna territoriet.
4 Punkt 1 ska inte påverka de fall då en medlemsstat är bunden av en skyldighet enligt internationell rätt, dvs.
i) som värdland i en internationell mellanstatlig organisation,
ii) som värdland för en internationell konferens sammankallad av eller under överinseende av Förenta nationerna,
iii) enligt en multilateral överenskommelse som ger privilegier och immunitet,
iv) enligt 1929 års konkordat (Lateranfördraget) som ingåtts av Heliga stolen (Vatikanstaten) och Italien.
5. Punkt 4 ska anses gälla också i fall då en medlemsstat är värd för Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE).
6. Rådet ska vederbörligen informeras om alla fall då en medlemsstat beviljar undantag enligt punkt 4 eller 5.
7. Medlemsstaterna får bevilja undantag från de åtgärder som föreskrivs i punkt 1 när de fastställer att resan är motiverad med anledning av
i) trängande humanitära behov, inklusive religiösa skyldigheter,
ii) nödvändigheten att uppfylla målen i FN:s säkerhetsråds resolution 1737 (2006) och FN:s säkerhetsråds resolution 1929 (2010), inklusive när artikel XV i IAEA:s stadga är tillämplig,
iii) deltagande i mellanstatliga möten, även sådana som stöds av unionen, eller som anordnas av en medlemsstat som innehar ordförandeskapet för OSSE, där det förs en politisk dialog som direkt främjar demokratin, de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen i Iran.
8. En medlemsstat som vill bevilja sådana undantag som avses i punkt 7 ska skriftligen anmäla detta till rådet. Undantaget ska anses beviljat såvida inte en eller flera av rådets medlemmar gör en skriftlig invändning inom två arbetsdagar efter det att de mottagit anmälan om det föreslagna undantaget. Om en eller flera av rådets medlemmar gör en invändning får rådet med kvalificerad majoritet besluta att bevilja det föreslagna undantaget.
9. När en medlemsstat enligt punkterna 4, 5 och 7 tillåter inresa till eller transitering genom sitt territorium av personer som förtecknas i bilaga I eller II ska tillståndet endast gälla det ändamål för vilket det ges och de personer som berörs av detta.
10. Om ett undantag har beviljats ska medlemsstaterna underrätta kommittén om inresa till eller transitering genom deras territorium av de personer som förtecknas i bilaga I.
EU-domstolen och andra EU-källor (2 dokument)
Tribunalen (2 dokument)
- Mål T-406/15, EU:T:2019:468 Tribunalens dom (första avdelningen) den 2 juli 2019 p. 211 i texten
- Mål T-439/10, EU:T:2012:142 Tribunalens dom (fjärde avdelningen) den 21 mars 2012 p. 9 i texten