Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32010R0904

Artikel 54 i förordning (EU) nr 904/2010

Ur Rådets förordning (EU) nr 904/2010 av den 7 oktober 2010 om administrativt samarbete och kampen mot mervärdesskattebedrägeri (omarbetning).

EU-rätten

Artikelns text

1. En tillfrågad myndighet i en medlemsstat ska ge en begärande myndighet i en annan medlemsstat den information som avses i artikel 1, under förutsättning att

a) antalet och arten av de förfrågningar om information som görs av den begärande myndigheten inom en viss period inte innebär en oproportionerlig administrativ börda för den tillfrågade myndigheten,

b) den begärande myndigheten har uttömt de vanliga informationskällor som den allt efter omständigheterna kan använda för att skaffa den begärda informationen, utan att riskera det önskade resultatet.

2. Denna förordning ska inte innebära någon förpliktelse att låta genomföra utredningar eller att lämna information om ett specifikt fall, om den medlemsstat som skulle lämna informationen av sin lagstiftning eller administrativa praxis är förhindrad att göra utredningarna eller att inhämta eller använda informationen för egna ändamål.

3. Den behöriga myndigheten i en tillfrågad medlemsstat får vägra att tillhandahålla information, om den begärande medlemsstaten av juridiska skäl är förhindrad att lämna liknande information. Kommissionen ska av den tillfrågade medlemsstaten underrättas om orsakerna till vägran.

4. Tillhandahållande av information får nekas, om det skulle leda till att en affärshemlighet, företagshemlighet, yrkeshemlighet eller handelsprocess skulle röjas, eller om det gäller information vars röjande skulle strida mot allmän ordning.

5. Punkterna 2, 3 och 4 får inte under några omständigheter tolkas som att de tillåter att en medlemsstats tillfrågade myndighet vägrar att lämna uppgifter om en person som är registrerad till mervärdesskatt i den begärande myndighetens medlemsstat enbart på grund av att dessa uppgifter innehas av en bank, ett annat finansiellt institut, en förvaltare eller en person som agerar i egenskap av ombud eller förvaltare, eller på grund av att uppgifterna rör ägarintressen i en juridisk person.

6. Den tillfrågade myndigheten ska underrätta den begärande myndigheten om skälen till att en begäran om bistånd inte tillmötesgås.

7. Det minsta belopp som kan föranleda en begäran om bistånd får fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 58.2.

Artikeln i rättsakten

EU-domstolen och andra EU-källor (1 dokument)

EU-domstolen (1 dokument)

  1. Mål C-108/17, EU:C:2018:473 Domstolens dom (fjärde avdelningen) den 20 juni 2018 p. 105 i texten

Svensk rätt

Svenska författningar

Rättsakten genomförs eller kompletteras enligt ändringsregistret

Uppgiften gäller rättsakten som helhet, inte artikeln.

  1. Lag (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden i kraft 2012-01-01 ur registret · rättsaktsnivå
  2. Skatteförfarandelag (2011:1244) i kraft 2012-01-01 ur registret · rättsaktsnivå
  3. Förordning (2011:1553) om tillämpning av EU-förordning och avtal om administrativt samarbete och bedrägeribekämpning på mervärdesskatteområdet i kraft 2012-01-01 ur registret · rättsaktsnivå
  4. Förordning (2001:588) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet i kraft 2013-01-01 ur registret · rättsaktsnivå

Normkedja (rättsakten)

Nedåt i kedjan

Lag · SFS 2011:1244 · Skatteförfarandelag (2011:1244)

Förordning · SFS 2001:588 · Förordning (2001:588) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet upphävd 2026-04-02 (12)