EU-rätt · Förordning · CELEX 32011R1193
Artikel 22 i förordning (EU) nr 1193/2011 upphört att gälla
Nominering och godkännande av behöriga ombud och extra behöriga ombud
EU-rätten
Artikelns text
1. Vid kontoansökan ska den avsedda kontoinnehavaren nominera ett antal behöriga ombud och extra behöriga ombud i enlighet med artikel 21.
2. Vid nominering av ett behörigt ombud eller extra behörigt ombud ska kontoinnehavaren tillhandahålla den information som administratören kräver. Informationen ska minst omfatta det som anges i bilaga VII.
3. Inom 20 arbetsdagar från mottagandet av fullständig information som krävs enligt punkt 2 ska den nationella administratören godkänna ett behörigt ombud eller extra behörigt ombud, eller underrätta den sökande om att den nominerade personen inte godkänns. Om utvärderingen av den nominerade personen kräver mer tid kan administratören förlänga tidsfristen med högst 20 extra arbetsdagar och underrätta kontoinnehavaren om detta.
4. Den nationella administratören ska kontrollera att de uppgifter och handlingar som lämnats vid nomineringen av ett behörigt ombud eller extra behörigt ombud är fullständiga, aktuella, tillförlitliga och sanningsenliga.
5. En nationell administratör kan besluta att inte godkänna ett behörigt ombud eller extra behörigt ombud
a) om de uppgifter och handlingar som lämnats är ofullständiga, inaktuella eller på annat sätt otillförlitliga eller felaktiga,
b) om den nominerade personen utreds eller under de senaste fem åren har fällts för bedrägeri som berör utsläppsrätter eller Kyotoenheter, penningtvätt, finansiering av terrorism eller andra allvarliga brott där kontot kan vara ett instrument,
c) av skäl som anges i nationell lagstiftning.
6. Om den nationella administratören inte godkänner ett behörigt ombud eller extra behörigt ombud kan kontoinnehavaren lämna invändningar till den relevanta myndigheten enligt nationell lag. Myndigheten ska då antingen ålägga den nationella administratören att godkänna ombudet eller vidhålla avslaget i ett motiverat beslut, om inte annat följer av proportionerliga krav i nationell lagstiftning som tjänar ett legitimt syfte som är förenligt med denna förordning.