EU-rätt · Förordning · CELEX 32012R0465
Artikel 1 i förordning (EU) nr 465/2012
EU-rätten
Artikelns text
Förordning (EG) nr 883/2004 ska ändras på följande sätt:
1. Begreppet ”Europeiska gemenskapernas kommission” ska i texten genomgående ersättas med begreppet ”Europeiska kommissionen”.
2. Följande skäl ska införas:
”(18b)
I bilaga III till rådets förordning (EEG) nr 3922/91 av den 16 december 1991 om harmonisering av tekniska krav och administrativa förfaranden inom området civil luftfart (*1) definieras begreppet ”stationeringsort” för flygbesättning och kabinpersonal som den av operatören för varje besättningsmedlem fastställda ort där besättningsmedlemmen vanligen inleder och avslutar en tjänstgöringsperiod eller en serie tjänstgöringsperioder, och där operatören vanligen inte är ansvarig för besättningsmedlemmens inkvartering. För att underlätta tillämpningen av avdelning II i den här förordningen på flygbesättning och kabinbesättning, är det motiverat att använda begreppet ”stationeringsort” som kriterium för fastställande av tillämplig lagstiftning för flygbesättning och kabinbesättning. Emellertid bör den tillämpliga lagstiftningen för flygbesättning och kabinbesättning förbli stabil, och principen om ”stationeringsort” bör inte medföra att den tillämpliga lagstiftningen ofta ändras på grund av branschens arbetsmönster eller säsongsrelaterad efterfrågan.
(*1) EGT L 373, 31.12.1991, s. 4.” "
3. Artikel 9 ska ersättas med följande:
”Artikel 9
Medlemsstaternas förklaringar angående tillämpningsområdet för denna förordning
1. Medlemsstaterna ska till Europeiska kommissionen skriftligen anmäla de förklaringar som görs i enlighet med artikel 1 led l, den lagstiftning och de system som avses i artikel 3, de konventioner som ingåtts och som avses i artikel 8.2, de minimibelopp som avses i artikel 58 och den avsaknad av försäkringssystem som avses i artikel 65a.1 samt ändringar i sak. I anmälningarna ska anges den tidpunkt från och med vilken denna förordning kommer att tillämpas på de särskilda system som anges av medlemsstaterna i deras anmälningar.
2. Dessa anmälningar ska årligen överlämnas till Europeiska kommissionen och offentliggöras på erforderligt sätt.”
4. I artikel 11 ska följande punkt läggas till:
”5. Arbete som innebär att en medlem av flygbesättningen eller kabinbesättningen utför tjänster som rör passagerar- eller godsbefordran, ska anses vara arbete som bedrivs i den medlemsstat där stationeringsorten, enligt definitionen i bilaga III till förordning (EEG) nr 3922/91, är belägen.”
5. Artikel 12.1 ska ersättas med följande:
”1. En person som arbetar som anställd i en medlemsstat hos en arbetsgivare som normalt bedriver sin verksamhet i den medlemsstaten ska, när arbetsgivaren sänder ut personen för att för arbetsgivarens räkning utföra ett arbete i en annan medlemsstat, fortsätta att omfattas av lagstiftningen i den förstnämnda medlemsstaten, under förutsättning att detta arbete inte förväntas vara längre än 24 månader och att personen inte sänds ut för att ersätta någon annan utsänd person.”
6. Artikel 13.1 ska ersättas med följande:
”1. En person som normalt arbetar som anställd i två eller flera medlemsstater ska
a) omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där han eller hon är bosatt om han eller hon utför en väsentlig del av sitt arbete i den medlemsstaten, eller
b) om han eller hon inte utför en väsentlig del av sitt arbete i den medlemsstat där han eller hon är bosatt,
i) omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där företagets eller arbetsgivarens säte eller verksamhetsställe är beläget, om han eller hon är anställd av ett företag eller en arbetsgivare, eller
ii) omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där företagens eller arbetsgivarnas säte eller verksamhetsställe är beläget, om han eller hon är anställd av två eller flera företag eller arbetsgivare som har sina säten eller verksamhetsställen i en enda medlemsstat, eller
iii) omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där företagets eller arbetsgivarens säte eller verksamhetsställe är beläget utanför den medlemsstat där han eller hon är bosatt, om han eller hon är anställd av två eller flera företag eller arbetsgivare som har sitt säte eller verksamhetsställe i två medlemsstater, varav den ena är bosättningsmedlemsstaten, eller
iv) omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där han eller hon är bosatt, om han eller hon är anställd av två eller flera företag eller arbetsgivare, varav minst två har sitt säte eller verksamhetsställe i olika medlemsstater utanför den medlemsstat där han eller hon är bosatt.”
7. Artikel 36.2a ska ersättas med följande:
”2a. Den behöriga institutionen får inte vägra att bevilja tillståndet enligt artikel 20.1 för en person som har råkat ut för olycksfall i arbetet eller ådragit sig en arbetssjukdom och som har rätt till förmåner som ska betalas av den institutionen, om den vård som är lämplig med hänsyn till personens hälsotillstånd inte kan ges i den medlemsstat där personen är bosatt inom den tid som är medicinskt försvarbar med hänsyn till personens aktuella hälsotillstånd och sjukdomens sannolika förlopp.”
8. Artikel 63 ska ersättas med följande:
”Artikel 63
Särskilda bestämmelser för undantag från regeln om bosättning
För detta kapitels syfte ska artikel 7 tillämpas endast i de fall som föreskrivs i artiklarna 64, 65 och 65a och inom där angivna gränser.”
9. Följande artikel ska införas:
”Artikel 65a
Särskilda bestämmelser för helt arbetslösa gränsarbetare med egen verksamhet om inget system finns i bosättningsmedlemsstaten för arbetslöshetsförmåner som omfattar egenföretagare
1. Genom undantag från artikel 65 ska den helt arbetslösa person vilken som gränsarbetare senast fullgjort försäkringsperioder som egenföretagare eller perioder som egenföretagare som erkänns för beviljande av arbetslöshetsförmåner i en annan medlemsstat än personens bosättningsmedlemsstat och vars bosättningsmedlemsstat anmält att det inte finns möjlighet för någon kategori av egenföretagare att omfattas av ett system för arbetslöshetsförmåner i den medlemsstaten, registrera sig vid och ställa sig till förfogande för arbetsförmedlingen i den medlemsstat där han eller hon senast bedrev verksamhet som egenföretagare och ska, när han eller hon ansöker om förmåner, fortsätta att uppfylla villkoren i den sistnämnda medlemsstatens lagstiftning. Den helt arbetslösa personen får som en kompletterande åtgärd ställa sig till arbetsförmedlingens förfogande i bosättningsmedlemsstaten.
2. Förmånerna ska utges till den helt arbetslösa person som avses i punkt 1 av den medlemsstat vars lagstiftning han eller hon senast omfattades av, i enlighet med den lagstiftning som den medlemsstaten tillämpar.
3. Om den helt arbetslösa person som avses i punkt 1 inte vill ställa sig eller fortsätta att stå till arbetsförmedlingens förfogande i den medlemsstat där personen senast bedrev verksamhet efter att ha registrerat sig där och vill söka arbete i bosättningsmedlemsstaten ska artikel 64, utom artikel 64.1 a, också tillämpas. Den behöriga institutionen får förlänga den period som anges i artikel 64.1 c första meningen, som dock inte får överskrida den tid under vilken personen har rätt till förmåner.”
10. Artikel 71.2 ska ersättas med följande:
”2. Administrativa kommissionen ska fatta beslut med kvalificerad majoritet i enlighet med bestämmelserna i fördragen, förutom när det gäller dess arbetsordning, som ska fastställas genom överenskommelse mellan dess ledamöter.
Beslut om de tolkningsfrågor som avses i artikel 72 a ska offentliggöras på erforderligt sätt.”
11. Följande artikel ska införas:
”Artikel 87a
Övergångsbestämmelse för tillämpningen av förordning (EU) nr 465/2012
1. Om en person, som en följd av att förordning (EU) nr 465/2012 träder i kraft, i enlighet med avdelning II i den här förordningen omfattas av lagstiftningen i en annan medlemsstat än den som personen omfattades av före det ikraftträdandet, ska den medlemsstats lagstiftning som var tillämplig före det datumet även fortsättningsvis tillämpas på personen i fråga under en övergångsperiod som varar så länge som den relevanta situationen förblir oförändrad och, under alla omständigheter, högst tio år från och med den dag då förordning (EU) nr 465/2012 träder i kraft. En sådan person kan ansöka om att övergångsperioden inte längre ska tillämpas på honom eller henne. En sådan ansökan ska inges till den institution som utsetts av den behöriga myndigheten i bosättningsmedlemsstaten. Ansökningar som inges senast den 29 september 2012 ska anses få verkan den 28 juni 2012. Ansökningar som inges efter den 29 september 2012 ska få verkan den första dagen i den månad som följer på deras ingivande.
2. Senast den 29 juni 2014 ska administrativa kommissionen utvärdera genomförandet av bestämmelserna i artikel 65a i den här förordningen och lägga fram en rapport om tillämpningen av dem. På grundval av denna rapport får Europeiska kommissionen, om det är lämpligt, lägga fram förslag om ändring av dessa bestämmelser.”
12. Bilagorna X och XI ska ändras i enlighet med bilagan till denna förordning.