Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32012R0601

Artikel 52 i förordning (EU) nr 601/2012 upphört att gälla

Övervakningsmetod för utsläpp från luftfartsverksamhet

Ur Kommissionens förordning (EU) nr 601/2012 av den 21 juni 2012 om övervakning och rapportering av växthusgasutsläpp i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (Text av betydelse för EES).

EU-rätten

Artikelns text

1. Varje luftfartygsoperatör ska fastställa de årliga koldioxidutsläppen från luftfartsverksamheten genom att multiplicera den årliga konsumtionen av varje bränsle uttryckt i ton efter bränslets emissionsfaktor.

2. Varje luftfartygsoperatör ska fastställa bränsleförbrukningen för varje flygning och varje bränsle och ska inbegripa bränsle som förbrukats av hjälpkraftaggregatet. För detta ändamål ska luftfartygsoperatören använda en av de två metoder som anges i avsnitt 1 i bilaga III. Luftfartygsoperatören ska välja den metod som ger de mest kompletta och aktuella uppgifterna i kombination med den lägsta osäkerheten utan att medföra orimliga kostnader.

3. Varje luftfartygsoperatör ska fastställa den tankade bränslemängd som avses i avsnitt 1 i bilaga III, med hjälp av

a) bränsleleverantörens mätningar enligt angivelser på följesedlar eller fakturor för varje flygning, eller

b) mätsystem som finns ombord på luftfartyget eller uppgifter som finns i massa- och balansdokumentationen, i luftfartygets tekniska journal eller som överförs elektroniskt från luftfartyget till luftfartygsoperatören.

4. Luftfartygsoperatören ska bestämma den mängd bränsle som finns i tanken med hjälp av de mätsystem som finns ombord på luftfartyget och registrering av uppgifter i massa- och balansdokumentationen, eller luftfartygets tekniska journal, eller genom att överföra uppgifter elektroniskt från luftfartyget till luftfartygsoperatören.

5. Luftfartygsoperatörer ska tillämpa nivå 2 som anges i avsnitt 2 i bilaga III.

Luftfartygsoperatörer med genomsnittliga rapporterade årliga utsläpp under den föregående handelsperioden som uppgår till högst eller mindre än 50 000 ton fossil koldioxid ska som ett minimikrav tillämpa nivå 1 enligt avsnitt 2 i bilaga III. Alla luftfartygsoperatörer kan som miniminivå tillämpa nivå 1 i enlighet med avsnitt 2 i bilaga III för bränsle-/materialmängder som motsvarar mindre än 5 000 ton fossil koldioxid per år eller mindre än 10 procent, eller högst 100 000 ton fossil koldioxid per år, beroende på vilket som är störst i absoluta utsläpp. Om rapporterade utsläpp inte är tillgängliga eller inte längre är tillämpliga för tillämpningen av detta stycke kan luftfartygsoperatören göra en konservativ uppskattning eller prognos för att fastställa de genomsnittliga årliga utsläppen.

6. Om den tankade bränslemängden eller den kvarvarande bränslemängden i tankarna bestäms i volymenheter uttryckt i liter ska luftfartygsoperatören omvandla mängden från volym till massa med hjälp av den faktiska densiteten. Luftfartygsoperatören ska fastställa den faktiska densiteten genom

a) användning av mätsystem ombord, eller

b) att som faktisk densitet använda den densitet som bränsleleverantören avläser vid tankningen och som anges på fakturan eller följesedeln.

Den faktiska densiteten ska uttryckas i kg/liter och fastställas vid den temperatur då en viss mätning görs.

I fall då värdet för den faktiska densiteten inte finns tillgängliga ska ett standardvärde för densiteten på 0,8 kg/l användas efter godkännande från den behöriga myndigheten.

7. För tillämpning av den beräkning som avses i första stycket ska luftfartygsoperatören använda standardemissionsfaktorerna i tabell 2 i bilaga III.

För rapporteringsändamål betraktas denna metod som nivå 1. För bränslen som inte omfattas av tabellen ska luftfartygsoperatören fastställa emissionsfaktorn, som betraktas som nivå 2, i enlighet med artikel 32. För sådana bränslen ska nettovärmevärdet bestämmas och rapporteras som en memorandumpost.

8. Genom undantag från punkt 7, och om luftfartygsoperatören har erhållit den behöriga myndighetens godkännande, får luftfartygsoperatören härleda emissionsfaktorn, eller det kolinnehåll som den baseras på, eller nettovärmevärdet för kommersiella bränslen, från de inköpsregister för respektive bränsle som tillhandahålls av bränsleleverantören, under förutsättning att de har härletts i enlighet med erkända internationella standarder och de emissionsfaktorer som anges i tabell 2 i bilaga III kan tillämpas.

Artikeln i rättsakten