EU-rätt · Förordning · CELEX 32012R0966
Artikel 125 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 upphört att gälla
Allmänna principer för bidrag
EU-rätten
Artikelns text
1. Bidrag ska beviljas i enlighet med principerna om öppenhet och likabehandling.
2. Utan att det påverkar artikel 130 får bidragen inte kunna kumuleras eller beviljas retroaktivt.
3. Utan att det påverkar de särskilda reglerna i del II avdelning IV får bidrag bara beviljas om samfinansiering föreligger.
Om inte annat anges i denna förordning finns reglerna för finansiering av politiska partier på europeisk nivå och bestämmelserna om deras finansiering i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2004/2003 av den 4 november 2003 om regler för och finansiering av politiska partier på europeisk nivå (20)
4. Bidrag får inte syfta eller leda till att det inom ramen för den berörda åtgärden eller arbetsprogrammet uppkommer en vinst för bidragsmottagaren (principen om icke-vinst).
Första stycket ska inte tillämpas på
a) åtgärder vars syfte är att stärka mottagarens finansiella kapacitet eller åtgärder som genererar en inkomst för att säkerställa deras kontinuitet efter den period med finansiering från unionen som tillhandahållits i bidragsbeslutet eller bidragsöverenskommelsen.
b) stipendier som betalas ut till fysiska personer för studier, forskning eller yrkesutbildning,
c) annat direktstöd som betalas ut till de fysiska personer som är mest behövande, exempelvis arbetslösa och flyktingar,
d) bidrag som grundas på schablonsatser och/eller enhetsbelopp och/eller enhetskostnader i de fall då dessa är förenliga med de villkor som fastställs i artikel 124.2.
e) bidrag till låga belopp.
Om en vinst uppkommer ska kommissionen ha rätt att inkassera den procentandel av vinsten som motsvarar unionens bidrag till de bidragsberättigande kostnader som mottagaren faktiskt ådrar sig vid genomförandet av åtgärden eller arbetsprogrammet.
5. Vid tillämpning av denna avdelning ska vinst definieras som ett överskott av intäkter vid det tillfälle då slutbetalning begärs i förhållande till de bidragsberättigade kostnader mottagaren ådragit sig.
De intäkter som avses i första stycket ska begränsas till inkomster som genereras av åtgärden eller arbetsprogrammen samt finansiella bidrag som givare specifikt tilldelar finansieringen av bidragsberättigade kostnader.
När det gäller bidrag för administrationskostnader ska belopp som avsätts för att bygga upp reserver inte beaktas vid kontroller av att principen om icke-vinst respekteras.
6. Om ett politiskt parti på unionsnivå har intäkter som överstiger utgifterna vid slutet av det budgetår för vilket det mottagit ett bidrag till administrationskostnader, kan en del av överskottet motsvarande upp till 25 % av de totala intäkterna för det året, med avvikelse från icke-vinst principen i punkt 4, föras över till följande år förutsatt att det används före slutet av det första kvartalet följande år.
I syfte att kontrollera att principen om icke-vinst följs, ska egna medel – särskilt donationer och medlemsavgifter som har lagts samman i de årliga transaktionerna inom ett politiskt parti på unionsnivå – som överstiger de 15 % av de stödberättigande kostnaderna som mottagaren står för, inte tas med i beräkningen.
Andra stycket ska inte tillämpas om ett politiskt parti på unionsnivå har finansiella reserver som överstiger 100 % av partiets genomsnittliga årsintäkt.
7. Bidrag får beviljas utan förslagsinfordran till EIB och Europeiska investeringsfonden för åtgärder avseende tekniskt bistånd. I sådana fall ska artiklarna 131.2-5 och 132.1 inte tillämpas.
8. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 210 för att komplettera de allmänna principerna för bidrag, inklusive principen om icke-vinst och principen om samfinansiering. Dessutom ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 210 om definitionen av tekniskt bistånd.
EU-domstolen och andra EU-källor (2 dokument)
Tribunalen (2 dokument)
- Mål T-158/24 Judgment of the General Court (Sixth Chamber) 19 November 2025 2025 p. 64 i texten
- Mål T-31/17, EU:T:2018:830 Tribunalens dom (nionde avdelningen) den 22 november 2018 p. 54 i texten