EU-rätt · Förordning · CELEX 32012R1247
Artikel 4 i förordning (EU) nr 1247/2012 upphört att gälla
Identifiering av derivat
EU-rätten
Artikelns text
1. I rapporter ska derivatkontrakt identifieras med ett unikt produkt-ID som är
(i) unikt,
(j) neutralt,
(k) tillförlitligt,
(l) öppet,
(m) skalbart,
(n) tillgängligt,
(o) tillgängligt till rimlig kostnad, och
(p) omfattas av en lämplig förvaltningsram.
2. Om ett unikt produkt-ID inte finns, ska i rapporter ett derivatkontrakt identifieras med en kombination av den tilldelade ISIN-koden enligt ISO 6166 eller alternativa instrumentidentifieraren och motsvarande CFI-kod enligt ISO 10962.
3. Om kombinationen enligt punkt 2 inte finns, ska derivattypen identifieras enligt följande:
(q) Som klasser av derivat ska något av följande anges:
i) Råvaruderivat.
ii) Kreditderivat.
iii) Valutaderivat.
iv) Aktiederivat.
v) Räntederivat.
vi) Övrigt.
(r) Som derivattyper ska något av följande anges:
i) CFD-kontrakt (”contracts for difference”).
ii) Ränteterminskontrakt (”forward rate agreements”, FRA).
iii) Forwardkontrakt (”forwards”).
iv) Terminskontrakt (”futures”).
v) Optioner.
vi) Swappar.
vii) Övrigt.
(s) För derivat som inte tillhör någon särskild klass av derivat eller derivattyp ska rapporten utgå från den klass av derivat eller derivattyp som motparterna gemensamt anser att derivatkontraktet liknar mest.