Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32013R0575

Artikel 179 i förordning (EU) nr 575/2013

Övergripande krav för estimering

Ur Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (Text av betydelse för EES).

EU-rätten

Artikelns text

1. Vid kvantifiering av de riskparametrar som hänger samman med olika riskklasser ska instituten iaktta följande krav:

a) Ett instituts egna estimat av riskparametrarna PD, LGD, konverteringsfaktorn och EL ska inbegripa alla relevanta data, upplysningar och metoder. Estimaten ska härledas från historiska erfarenheter och empiriska belägg och inte enbart baseras på subjektiva bedömningar. Estimaten ska vara rimliga och möjliggöra intuitiv förståelse och ska baseras på de förklaringsfaktorer som är avgörande för respektive riskparameter. Ju mindre data ett institut har desto mer konservativt ska det vara vid sin estimering.

b) Ett institut ska kunna tillhandahålla en specifikation av sin förlusthistorik med avseende på fallissemangsfrekvens, LGD, konverteringsfaktor eller förlust, om EL-estimat används, fördelad på de förklaringsfaktorer som det betraktar som avgörande för respektive riskparameter. Institutets estimat ska återspegla lång erfarenhet.

c) Alla förändringar när det gäller utlåningspraxis eller indrivningsmetoder under de observationsperioder som avses i artiklarna 180.1 h, 180.2 e, 181.1 j, 181.2, 182.2 och 182.3 ska beaktas. Ett instituts estimat ska avspegla effekterna av tekniska framsteg, nya data och övrig information efter hand som de blir tillgängliga. Instituten ska se över sina estimat när ny information framkommer, dock minst en gång om året.

d) Den population av exponeringar som var representerad i det data som användes för estimatet, de riktlinjer för utlåning som tillämpades när data togs fram och andra relevanta kriterier ska vara jämförbara med kriterierna för institutets exponeringar och standarder. De ekonomiska förutsättningar och de marknadsvillkor som ligger till grund för uppgifterna ska vara relevanta för de aktuella och överskådliga förhållandena. Antalet exponeringar i urvalet och den period som har använts för kvantifieringen ska vara av tillräcklig omfattning för att institutet ska kunna utföra exakta och solida estimat.

e) För förvärvade fordringar ska estimaten avspegla all relevant information som finns tillgänglig för det köpande institutet om de underliggande fordringarnas kvalitet, däribland data om liknande grupper som tillhandahållits av säljaren, det köpande institutet eller av externa källor. Det köpande institutet ska utvärdera alla data från säljaren som det har tagit hänsyn till.

f) Ett institut ska till estimaten lägga en försiktighetsmarginal som avser olika typer av förväntade estimeringsfel. Då metoderna och informationen anses vara mindre tillfredsställande är de förväntade feltyperna fler, och försiktighetsmarginalen ska vara större.

Om instituten använder olika estimat för beräkning av riskvikter och interna syften, ska detta dokumenteras och vara rimligt. Om instituten för de behöriga myndigheterna kan styrka att det, när det gäller data som har samlats in före den 1 januari 2007, har gjorts lämpliga anpassningar för att uppnå grundläggande överensstämmelse med definitionen av fallissemang i artikel 178 eller med förlust, får de behöriga myndigheterna tillåta instituten viss flexibilitet i tillämpningen av de erforderliga datakraven.

2. Om ett institut använder sammanställda data från flera institut ska följande krav uppfyllas:

a) De övriga instituten i gruppen har liknande riskklassificeringssystem och kriterier.

b) Data är representativ för den portfölj för vilken de sammanställda uppgifterna används.

c) Sammanställd data används konsekvent över tiden av institutet för sina estimat.

d) Institutet ska förbli ansvarigt för de egna riskklassificeringssystemens integritet.

e) Institutet ska upprätthålla tillräcklig intern kunskap om riskklassificeringssystemet, inbegripet förmåga att effektivt övervaka och granska riskklassificeringsprocessen.

Artikeln i rättsakten

Svensk rätt

Svenska författningar

Rättsakten genomförs eller kompletteras enligt ändringsregistret

Uppgiften gäller rättsakten som helhet, inte artikeln.

  1. Förordning (2001:911) om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen i kraft 2014-01-01 ur registret · rättsaktsnivå
  2. Förordning (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen i kraft 2014-01-01 ur registret · rättsaktsnivå
  3. Lag (2013:1051) om avgifter enligt EU:s förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag i kraft 2014-01-01 ur registret · rättsaktsnivå
  4. Lag (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna i kraft 2014-08-01 ur registret · rättsaktsnivå
  5. Förordning (2014:508) om uppgiftsskyldighet enligt EU:s förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag i kraft 2014-08-01 ur registret · rättsaktsnivå
  6. Kreditupplysningslag (1973:1173) i kraft 2014-08-02 ur registret · rättsaktsnivå
  7. Lag (1980:1097) om Svenska skeppshypotekskassan i kraft 2014-08-02 ur registret · rättsaktsnivå
  8. Sparbankslag (1987:619) i kraft 2014-08-02 ur registret · rättsaktsnivå
  9. Lag (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag i kraft 2014-08-02 ur registret · rättsaktsnivå
  10. Lag (1995:1570) om medlemsbanker i kraft 2014-08-02 ur registret · rättsaktsnivå

Alla på rättsaktens sida

Normkedja (rättsakten)

Nedåt i kedjan

EU-rättsakt · CELEX 32013R0575 · Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012… (25)

Lag · SFS 2007:528 · Lag (2007:528) om värdepappersmarknaden

Lag · SFS 2010:751 · Lag (2010:751) om betaltjänster

Förordning · SFS 2014:993 · Förordning (2014:993) om särskild tillsyn och kapitalbuffertar