Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32013R0575

Artikel 222 i förordning (EU) nr 575/2013

Förenklad metod för finansiella säkerheter

Ur Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (Text av betydelse för EES).

EU-rätten

Artikelns text

1. Instituten får endast använda den förenklade metoden för finansiella säkerheter om de beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt schablonmetoden. Ett institut får inte använda både den förenklade och den fullständiga metoden för finansiella säkerheter i andra fall än de som avses i artiklarna 148.1 och 150.1. Instituten får inte tillämpa detta undantag selektivt i syfte att åstadkomma sänkta kapitalbaskrav eller använda sig av tillsynsarbitrage.

2. Enligt den förenklade metoden för finansiella säkerheter ska instituten åsätta godtagbara finansiella säkerheter ett värde som motsvarar marknadsvärdet, vilket fastställs i enlighet med artikel 207.4 d.

3. För den andel exponeringsvärden där säkerhet ställts genom marknadsvärdet på en godtagbar säkerhet ska instituten ange den riskvikt som de skulle ange enligt kapitel 2, om det utlånande institutet vore direkt exponerat mot säkerhetsinstrumentet. Därvid ska exponeringsbeloppet för en post utanför balansräkningen som ingår i förteckningen i bilaga I vara 100 % av postens värde i stället för det exponeringsvärde som anges i artikel 111.1.

Riskvikten för den andel där säkerhet ställts ska vara minst 20 %, förutom i de fall som anges i punkterna 4–6. För resten av exponeringsbeloppet ska instituten ange den riskvikt som de skulle ange för en exponering mot motparten utan säkerhet enligt kapitel 2.

4. Instituten ska ange 0 % riskvikt för den säkrade andel av exponeringen vilken uppstår till följd av sådana repor och värdepapperslån som uppfyller kriterierna i artikel 227. Om motparten i transaktionen inte är en central marknadsaktör, ska instituten ange 10 % riskvikt.

5. Instituten ska, i den utsträckning som säkerhet ställts, ange 0 % riskvikt för de exponeringsvärden som fastställts enligt kapitel 6 för de derivatinstrument i bilaga II för vilka det sker en daglig marknadsvärdering och för vilka säkerhet ställts i form av kontanter eller kontantliknande instrument, såvida det inte förekommer någon valutaobalans.

Instituten ska, i den utsträckning som säkerhet ställts, ange 10 % riskvikt för exponeringsvärden för sådana transaktioner där säkerhet ställts genom räntebärande värdepapper som givits ut av nationella regeringar eller centralbanker, vilka åsätts 0 % riskvikt enligt kapitel 2.

6. För andra transaktioner än sådana som avses i punkterna 4 och 5 får instituten ange 0 % riskvikt, om exponeringen och säkerheten är noterade i samma valuta och ett av följande villkor är uppfyllt:

a) Säkerheten är banktillgodohavanden eller ett kontantliknande instrument.

b) Säkerheten är i form av räntebärande värdepapper som givits ut av nationella regeringar eller centralbanker som är berättigade till 0 % riskvikt enligt artikel 114 och dess marknadsvärde har diskonterats med 20 %.

7. Vid tillämpning av punkterna 5 och 6 ska räntebärande värdepapper som givits ut av nationella regeringar eller centralbanker innefatta följande:

a) Räntebärande värdepapper som givits ut av delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter, när exponeringar mot dessa behandlas som exponeringar mot den nationella regering inom vars jurisdiktion de är etablerade enligt artikel 115.

b) Räntebärande värdepapper som givits ut av multilaterala utvecklingsbanker och som åsätts 0 % riskvikt enligt eller i kraft av artikel 117.2.

c) Räntebärande värdepapper som har givits ut av internationella organisationer som åsätts 0 % riskvikt enligt artikel 118.

d) Räntebärande värdepapper som givits ut av offentliga organ och som behandlas som exponeringar mot nationella regeringar i enlighet med artikel 116.4.

Artikeln i rättsakten

Svensk rätt

Svenska författningar

Rättsakten genomförs eller kompletteras enligt ändringsregistret

Uppgiften gäller rättsakten som helhet, inte artikeln.

  1. Förordning (2001:911) om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen i kraft 2014-01-01 ur registret · rättsaktsnivå
  2. Förordning (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen i kraft 2014-01-01 ur registret · rättsaktsnivå
  3. Lag (2013:1051) om avgifter enligt EU:s förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag i kraft 2014-01-01 ur registret · rättsaktsnivå
  4. Lag (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna i kraft 2014-08-01 ur registret · rättsaktsnivå
  5. Förordning (2014:508) om uppgiftsskyldighet enligt EU:s förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag i kraft 2014-08-01 ur registret · rättsaktsnivå
  6. Kreditupplysningslag (1973:1173) i kraft 2014-08-02 ur registret · rättsaktsnivå
  7. Lag (1980:1097) om Svenska skeppshypotekskassan i kraft 2014-08-02 ur registret · rättsaktsnivå
  8. Sparbankslag (1987:619) i kraft 2014-08-02 ur registret · rättsaktsnivå
  9. Lag (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag i kraft 2014-08-02 ur registret · rättsaktsnivå
  10. Lag (1995:1570) om medlemsbanker i kraft 2014-08-02 ur registret · rättsaktsnivå

Alla på rättsaktens sida

Normkedja (rättsakten)

Nedåt i kedjan

EU-rättsakt · CELEX 32013R0575 · Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012… (25)

Lag · SFS 2007:528 · Lag (2007:528) om värdepappersmarknaden

Lag · SFS 2010:751 · Lag (2010:751) om betaltjänster

Förordning · SFS 2014:993 · Förordning (2014:993) om särskild tillsyn och kapitalbuffertar