Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32013R0575

Artikel 243 i förordning (EU) nr 575/2013

Traditionell värdepapperisering

Ur Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (Text av betydelse för EES).

EU-rätten

Artikelns text

1. Det institut som är originator vid en traditionell värdepapperisering får undanta värdepapperiserade exponeringar från beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp, om något av följande villkor är uppfyllt:

a) En betydande kreditrisk förenad med de värdepapperiserade exponeringarna anses som överförd till tredje parter.

b) Det institut som är originator tillämpar riskvikten 1 250 % på alla positioner det innehar i värdepapperiseringen eller drar av dessa värdepapperiseringspositioner från sitt kärnprimärkapital i enlighet med artikel 36.1 k.

2. En betydande kreditrisk ska anses som överförd i följande fall:

a) De riskvägda exponeringsbeloppen för de mellanliggande positioner ("mezzanine-trancher") det institut som är originator som innehas i värdepapperiseringen i fråga överstiger inte 50 % av de riskvägda exponeringsbeloppen för samtliga förekommande mellanliggande positioner i denna värdepapperisering.

b) Det finns inga mellanliggande positioner i värdepapperiseringen i fråga och originatorn kan visa att exponeringsbeloppet för de värdepapperiseringspositioner som skulle dras av från kärnprimärkapitalet eller ges riskvikten 1 250 % med betydande marginal överstiger ett skäligt estimat av den förväntade förlusten på de värdepapperiserade exponeringarna och det institut som är originator innehar högst 20 % av exponeringsvärdena för de värdepapperiseringspositioner som skulle dras av från kärnprimärkapitalet eller ges riskvikten 1 250 %.

Om den minskning av de riskvägda beloppen som det institut som är originator skulle kunna uppnå genom värdepapperiseringen i fråga inte är motiverad genom en motsvarande överföring av kreditrisk till tredje parter, kan de behöriga myndigheterna i varje enskilt fall besluta att en betydande kreditrisk inte ska anses som överförd till tredje parter.

3. I punkt 2 avses med mellanliggande värdepapperiseringspositioner sådana värdepapperiseringspositioner som tilldelas lägre riskvikt än 1 250 % och som är lägre prioriterade än den högst prioriterade positionen i värdepapperiseringen i fråga och lägre prioriterade än varje position i värdepapperiseringen, vilka i enlighet med avsnitt 4 åsätts kreditkvalitetssteg enligt ett av följande alternativ:

a) Värdepapperiseringspositioner som omfattas av avsnitt 3 underavsnitt 3 ska åsättas kreditkvalitetssteg 1.

b) Värdepapperiseringspositioner som omfattas av avsnitt 3 underavsnitt 4 ska åsättas kreditkvalitetssteg 1 eller 2.

4. Som alternativ till punkterna 2 och 3 ska den behöriga myndigheten bevilja tillstånd för ett institut som är originator att anse en betydande kreditrisk som överförd, om det institutet för varje värdepapperisering kan styrka att den minskning av kapitalbaskrav som originatorn uppnår genom värdepapperiseringen är motiverad genom en motsvarande överföring av kreditrisk till tredje parter.

Tillstånd ska endast beviljas om institutet uppfyller samtliga följande villkor:

a) Institutet har lämpliga riskkänsliga riktlinjer och metoder för att bedöma risköverföringen.

b) Institutet har dessutom i varje enskilt fall beaktat överföringen av kreditrisken till tredje parter inom ramen för institutets interna riskhantering och dess interna kapitalallokering.

5. Utöver de tillämpliga kraven i punkterna 1–4 ska samtliga följande villkor vara uppfyllda:

a) Transaktionens ekonomiska innebörd framgår av värdepapperiseringens dokumentation.

b) Det institut som är originator och dess fordringsägare ska inte kunna förfoga över de värdepapperiserade exponeringarna, till exempel vid konkurs och rekonstruktion. Detta ska styrkas genom ett utlåtande från en kvalificerad juridisk rådgivare.

c) De utgivna värdepapperen medför inte någon betalningsförpliktelse för det institut som är originator.

d) Det institut som är originator behåller inte faktisk eller indirekt kontroll över de överförda exponeringarna. En originator ska anses ha behållit faktisk kontroll över de överförda exponeringarna, om denne har rätt att återköpa de tidigare överförda exponeringarna från förvärvaren för att ta hem vinsterna eller är skyldig att åter påta sig den överförda risken. Om det institut som är originator behåller rättigheter eller förpliktelser avseende förvaltningen av exponeringarna, ska detta i sig inte utgöra en indirekt kontroll över exponeringarna.

e) Värdepapperiseringens dokumentation ska uppfylla samtliga följande villkor:

i) Förutom vid bestämmelser om förtida amortering får den inte innehålla klausuler som kräver att positioner i värdepapperiseringen ska förbättras av det institut som är originator, inklusive men inte begränsat till förändring av de underliggande kreditexponeringarna eller ökning av investerarnas avkastning till följd av en försämring av de värdepapperiserade exponeringarnas kreditkvalitet.

ii) Den får inte innehålla klausuler som ökar avkastningen till innehavarna av positioner i värdepapperiseringen till följd av en försämring av den underliggande exponeringsgruppens kreditkvalitet.

iii) Det ska i tillämpliga fall tydligt framgå att eventuella köp eller återköp av positioner i värdepapperisering som originatorn eller det medverkande institutet gör utanför avtalsförpliktelserna utgör ett undantag och endast får ske på villkor som innebär att parterna är oberoende av varandra.

f) Om det föreligger en städoption ska även följande villkor vara uppfyllda:

i) Det institut som är originator avgör fritt om städoptionen ska utnyttjas.

ii) Städoptionen får bara utnyttjas, om 10 % eller mindre av det ursprungliga värdet på de värdepapperiserade exponeringarna inte återbetalts.

iii) Städoptionen får inte vara utformad för att undvika fördelning av förluster på kreditförstärkningspositioner eller andra positioner som innehas av investerare och inte vara utformad på annat sätt för att tillhandahålla kreditförstärkning.

6. De behöriga myndigheterna ska informera EBA om de särskilda fall som tas upp i punkt 2, när den eventuella minskningen av de riskvägda beloppen inte är motiverad genom en motsvarande överföring av kreditrisk till tredje parter, och om institutens tillämpning av punkt 4. EBA ska övervaka skillnaderna i praxis på detta område och utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010. EBA ska se över medlemsstaternas genomförande av dessa riktlinjer och senast den 31 december 2017 ge kommissionen ett utlåtande om huruvida det krävs en bindande teknisk standard.

Artikeln i rättsakten

Svensk rätt

Svenska författningar

Rättsakten genomförs eller kompletteras enligt ändringsregistret

Uppgiften gäller rättsakten som helhet, inte artikeln.

  1. Förordning (2001:911) om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen i kraft 2014-01-01 ur registret · rättsaktsnivå
  2. Förordning (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen i kraft 2014-01-01 ur registret · rättsaktsnivå
  3. Lag (2013:1051) om avgifter enligt EU:s förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag i kraft 2014-01-01 ur registret · rättsaktsnivå
  4. Lag (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna i kraft 2014-08-01 ur registret · rättsaktsnivå
  5. Förordning (2014:508) om uppgiftsskyldighet enligt EU:s förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag i kraft 2014-08-01 ur registret · rättsaktsnivå
  6. Kreditupplysningslag (1973:1173) i kraft 2014-08-02 ur registret · rättsaktsnivå
  7. Lag (1980:1097) om Svenska skeppshypotekskassan i kraft 2014-08-02 ur registret · rättsaktsnivå
  8. Sparbankslag (1987:619) i kraft 2014-08-02 ur registret · rättsaktsnivå
  9. Lag (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag i kraft 2014-08-02 ur registret · rättsaktsnivå
  10. Lag (1995:1570) om medlemsbanker i kraft 2014-08-02 ur registret · rättsaktsnivå

Alla på rättsaktens sida

Normkedja (rättsakten)

Nedåt i kedjan

EU-rättsakt · CELEX 32013R0575 · Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012… (25)

Lag · SFS 2007:528 · Lag (2007:528) om värdepappersmarknaden

Lag · SFS 2010:751 · Lag (2010:751) om betaltjänster

Förordning · SFS 2014:993 · Förordning (2014:993) om särskild tillsyn och kapitalbuffertar