Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32013R1299

Artikel 3 i förordning (EU) nr 1299/2013

Geografisk täckning

Ur Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1299/2013 av den 17 december 2013 om särskilda bestämmelser för stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden till målet Europeiskt territoriellt samarbete.

EU-rätten

Artikelns text

1. För gränsöverskridande samarbete ska de regioner som får stöd vara Nuts 3-regioner i unionen, längs alla inre och yttre markgränser, utöver sådana som omfattas av program inom unionens finansieringsinstrument för yttre förbindelser, samt alla unionens Nuts 3-regioner längs sjögränser som är separerade med högst 150 km, utan att det påverkar de eventuella justeringar som behövs för att trygga samarbetsåtgärdens enhetlighet och kontinuitet i programområden för programperioden 2007–2013.

Kommissionen ska genom genomförandeakter anta ett beslut för att fastställa förteckningen över gränsområden som ska få stöd, med uppdelning efter samarbetsprogram. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarandet enligt artikel 150.2 i förordning (EU) nr 1303/2013.

I förteckningen ska det också anges vilka Nuts 3-regioner i unionen som tas i beaktande vid tilldelningen av medel från Eruf till gränsöverskridande samarbete längs alla inre gränser och sådana yttre gränser som omfattas av unionens finansieringsinstrument för yttre förbindelser, såsom ENI) enligt ENI-lagstiftningsakten och IPA II enligt IPA II-lagstiftningsakten.

När medlemsstaterna lämnar in utkast till program för gränsöverskridande samarbete kan de, i vederbörligen motiverade fall och för att trygga sammanhållningen mellan gränsöverskridande områden, begära att andra Nuts 3-regioner än de som förtecknas i det beslut som avses i andra stycket, läggs till ett visst gränsöverskridande samarbetsområde.

För att underlätta gränsöverskridande samarbete längs sjögränser för de yttersta randområdena och utan att det påverkar bestämmelserna i första stycket får kommissionen, på begäran av den eller de berörda medlemsstaterna, i det beslut som avses i andra stycket inkludera Nuts 3-regioner i yttersta randområden längs sjögränser som ligger minst 150 km från varandra bland de gränsområden som kan få stöd från de tillämpliga anslagen för dessa medlemsstater.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 20.2 och 20.3 kan gränsöverskridande samarbetsprogram omfatta regioner i Norge och Schweiz samt även omfatta Liechtenstein, Andorra, Monaco och San Marino samt tredjeländer eller territorier som gränsar till de yttersta randområdena, som samtliga ska vara på en nivå som motsvarar Nuts 3-regioner.

3. För transnationellt samarbete ska kommissionen genom genomförandeakter anta ett beslut för att fastställa förteckningen över transnationella områden som ska få stöd med uppdelning efter samarbetsprogram och omfattande Nuts 2-regioner samtidigt som kommissionen ser till att samarbetet på grundval av tidigare program kan fortsätta i större sammanhängande områden, med beaktande av makroregionala strategier och havsområdesstrategier när så är lämpligt. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 150.2 i förordning (EU) nr 1303/2013.

När medlemsstaterna lämnar in utkast till program för transnationellt samarbete kan de begära att ytterligare Nuts 2-regioner belägna intill regionerna som förtecknas i det beslut som avses i första stycket läggs till ett visst transnationellt område. Medlemsstaterna ska motivera en sådan begäran.

4. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 20.2 och 20.3 får de transnationella samarbetsprogrammen omfatta regioner från följande tredjeländer eller territorier:

a) De tredjeländer och territorier som förtecknas eller avses i punkt 2 i denna artikel.

b) Färöarna och Grönland.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 20.2 och 20.3 får transnationella samarbetsprogram även omfatta regioner i tredjeländer som omfattas av unionens finansieringsinstrument för yttre förbindelser, såsom det ENI enligt ENI-lagstiftningsakten, inklusive relevanta regioner i Ryssland, och IPA II enligt IPA II-lagstiftningsakten. De årliga anslagen som motsvarar stödet från ENI och IPA II till dessa program ska göras tillgängliga, förutsatt att programmen i tillräckligt hög grad inriktas på de relevanta målen för det yttre samarbetet.

Sådana regioner ska vara på en nivå som motsvarar Nuts 2-regioner.

5. För interregionalt samarbete ska stödet från Eruf omfatta unionens hela territorium.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 20.2 och 20.3 får interregionala samarbetsprogram omfatta hela eller delar av tredjeländer eller territorier som avses i punkt 4 första stycket leden a och b i denna artikel.

6. De regioner i tredjeländer eller territorier som avses i punkterna 2 och 4 ska nämnas upplysningsvis i de förteckningar som avses i punkterna 1 och 3.

7. I vederbörligen motiverade fall kan de yttre randområdena för att göra genomförandet av programmet mer effektivt, kombinera stödet för gränsöverskridande samarbete och stödet för transnationellt samarbete från Eruf i ett enda program, inklusive det extra anslag som föreskrivs i artikel 4.2, så länge som reglerna för dessa anslag följs.

Artikeln i rättsakten