EU-rätt · Förordning · CELEX 32013R1301
Artikel 12 i förordning (EU) nr 1301/2013
De yttersta randområdena
EU-rätten
Artikelns text
1. Artikel 4 är inte tillämplig på de särskilda tilläggsanslagen för regionerna i de yttersta randområdena. Det anslaget ska användas för att kompensera för extrakostnader som är kopplade till de speciella egenskaper och begränsningar som avses i artikel 349 i EUF-fördraget och som uppkommer i de yttersta randområdena i samband med stöd till
a) de tematiska mål som anges i artikel 9 första stycket i förordning (EU) nr 1303/2013,
b) godstransporter och startstöd för transporttjänster,
c) insatser rörande begränsade lagringsmöjligheter, en överdimensionerad produktionsapparat och underhåll av denna, samt arbetskraftsbristen på den lokala marknaden.
2. De särskilda tilläggsanslag som avses i punkt 1 får också användas som ett bidrag till finansieringen av driftsstöd och utgifter för allmännyttiga skyldigheter och avtal i de yttersta randområdena.
3. Det belopp för vilket samfinansieringsandelen gäller ska stå i proportion till de extra kostnader som avses i punkt 1 och som stödmottagaren ådragit sig bara när det gäller driftsstöd och utgifter endast för allmännyttiga skyldigheter och avtal men kan omfatta de totala stödberättigande kostnaderna för utgifter för investering.
4. De särskilda tilläggsanslag som avses i punkt 1 i denna artikel får inte användas för
a) stöd av insatser som rör sådana varor som förtecknas i bilaga I till EUF-fördraget,
b) stöd för transport av personer enligt artikel 107.2 a i EUF-fördraget,
c) undantag från skatteplikt och undantag från sociala avgifter.
5. Genom undantag från artikel 3.1 a och 3.1 b, får Eruf stödja produktiv investering i företag i de yttersta randområdena, oavsett storleken på de företagen.
6. Artikel 4 är inte tillämplig på Erufs andel av anslaget för Mayotte i egenskap av yttersta randområde i enlighet med artikel 349 i EUF-fördraget, och minst 50 % av den Eruf-andelen ska tilldelas de tematiska mål som anges i artikel 9 första stycket punkterna 1, 2, 3, 4 och 6 i förordning (EU) nr 1303/2013.