Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32013R1307

Artikel 41 i förordning (EU) nr 1307/2013 upphört att gälla

Allmänna bestämmelser

Ur Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 av den 17 december 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 637/2008 och rådets förordning (EG) 73/2009.

EU-rätten

Artikelns text

1. Medlemsstaterna får senast den 1 augusti ett visst år besluta att från och med följande år bevilja ett årligt stöd till jordbrukare som är berättigade till stöd inom ramen för den ordning för grundstöd som avses i avsnitten 1, 2, 3 och 5 i kapitel 1 eller inom ramen för det system för enhetlig arealersättning som avses i avsnitt 4 i kapitel 1 (nedan kallat omfördelningsstödet).

Medlemsstaterna ska anmäla eventuella beslut till kommissionen senast den dag som avses i första stycket.

2. Medlemsstater som har beslutat att tillämpa ordningen för grundstöd på regional nivå i enlighet med artikel 23 får tillämpa omfördelningsstödet på regional nivå.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av finansiell disciplin, minskning av stöd i enlighet med artikel 11, linjära minskningar som avses i artikel 7 i denna förordning eller tillämpningen av artikel 63 i förordning (EU) nr 1306/2013 ska omfördelningsstödet beviljas årligen när stödrätter har aktiverats av jordbrukaren eller, i medlemsstater som tillämpar artikel 36 i den här förordningen, när jordbrukaren har deklarerat stödberättigande hektar.

4. Omfördelningsstödet ska beräknas varje år av medlemsstaterna genom att ett tal som fastställs av medlemsstaten och som inte ska vara högre än 65 % av det genomsnittliga nationella eller regionala stödet per hektar multipliceras med antalet stödrätter som jordbrukaren har aktiverat i enlighet med artikel 33.1 eller antalet stödberättigande hektar som jordbrukaren har deklarerat i enlighet med 36.2. Antalet sådana stödrätter eller hektar får inte överstiga ett maximum som ska fastställas av medlemsstaterna och som inte får vara högre än 30 hektar eller den medelstorlek på jordbruksföretag som anges i bilaga VIII om den medelstorleken överstiger 30 hektar i den berörda medlemsstaten.

5. Under förutsättning att de maxgränser som anges i punkt 1 iakttas får medlemsstaterna på nationell nivå införa en gradering inom ramen för det antal hektar som fastställs i enlighet med det stycket, som ska gälla lika för alla jordbrukare.

6. Det nationella genomsnittliga stöd per hektar som avses i punkt 4 i den här artikeln ska fastställas av medlemsstaterna utifrån det för kalenderåret 2019 i bilaga II fastställda nationella taket och utifrån antalet stödberättigande hektar som deklarerats under 2015 i enlighet med artikel 33.1 eller 36.2.

Medlemsstaterna ska fastställa det genomsnittliga regionala stöd per hektar som avses i punkt 4 i denna artikel genom att använda en andel av det nationella tak som anges i bilaga II för kalenderåret 2019 och det antal stödberättigande hektar som deklareras i regionen i fråga i enlighet med artikel 33.1 under 2015. Denna andel ska beräknas för varje region genom att respektive regionala tak som fastställs i enlighet med artikel 23.2 divideras med det nationella tak som fastställs i enlighet med artikel 22.1, efter att ha tillämpat den linjära minskning som föreskrivs i artikel 30.1 om punkt 2 i den artikeln inte tillämpas.

7. Medlemsstaterna ska säkerställa att ingen förmån som fastställs i detta kapitel beviljas jordbrukare för vilka det har fastställts att de efter den 18 oktober 2011 har delat sitt jordbruksföretag i enda syfte att dra nytta av omfördelningsstödet. Detta ska även gälla jordbrukare vars jordbruksföretag är ett resultat av sådan delning.

8. I fråga om juridiska personer eller en grupp fysiska eller juridiska personer får medlemsstaterna tillämpa det högsta antal stödrätter eller hektar som avses i punkt 4 i denna artikel på medlemmarna i dessa juridiska personer eller grupper i de fall där nationell lagstiftning föreskriver att de enskilda medlemmarna kan ta på sig rättigheter och skyldigheter som är jämförbara med de som tillerkänns enskilda jordbrukare med ställning som driftsledare, i synnerhet vad gäller deras ekonomiska, sociala och skattemässiga situation, under förutsättning att de har bidragit till att stärka de berörda juridiska personernas eller gruppernas jordbruksstruktur.

Artikeln i rättsakten