Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32014R0165

Artikel 9 i förordning (EU) nr 165/2014

Fjärravläst tidig upptäckt av eventuell manipulering eller eventuellt missbruk

Ur Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 165/2014 av den 4 februari 2014 om färdskrivare vid vägtransporter, om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3821/85 om färdskrivare vid vägtransporter och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet (Text av betydelse för EES).

EU-rätten

Artikelns text

1. För att de behöriga kontrollmyndigheterna lättare ska kunna genomföra riktade vägkontroller ska färdskrivare som har installerats i fordon som registreras för första gången 36 månader efter det att de detaljerade bestämmelser som avses i artikel 11 trätt i kraft kunna kommunicera med dessa myndigheter medan fordonet är i rörelse.

2. Femton år efter att krav på färdskrivare införts för nyregistrerade fordon enligt denna artikel och artiklarna 8 och 10, ska medlemsstaterna i lämplig omfattning förse sina kontrollmyndigheter med den utrustning för fjärravläst tidig upptäckt som krävs för att tillåta sådan uppgiftsöverföring som avses i den här artikeln, med beaktande av deras specifika krav och strategier för tillsyn. Fram till dess får medlemsstaterna besluta om de ska utrusta sina kontrollmyndigheter med sådan utrustning för fjärravläst tidig upptäckt.

3. Den kommunikation som avses i punkt 1 ska upprättas med färdskrivaren endast när kontrollmyndigheternas utrustning begär det. Den ska ske via säker anslutning för att säkerställa dataintegritet och autentisering av färdskrivare och kontrollutrustning. Tillgång till denna information ska begränsas till kontrollmyndigheter som har tillstånd att kontrollera överträdelser av förordning (EG) nr 561/2006 och den här förordningen och till verkstäder i den utsträckning det är nödvändigt att kontrollera att färdskrivaren fungerar på rätt sätt.

4. De uppgifter som utbyts vid kommunikationen ska vara begränsade till vad som krävs för genomförandet av riktade vägkontroller av fordon med potentiellt manipulerade färdskrivare eller färdskrivare som missbrukas. Sådana uppgifter ska hänföra sig till följande händelser eller uppgifter som registrerats av färdskrivaren:

— Senaste försöket till säkerhetsöverträdelse.

— Det längsta avbrottet av strömtillförseln.

— Sensorfel.

— Fel i rörelsedata.

— Konflikt i fordonets rörelsedata.

— Körning utan giltigt kort.

— Isättning av kort under körning.

— Data om tidsinställning.

— Kalibreringsuppgifter inbegripet tidpunkter för de två senaste kalibreringarna.

— Fordonets registreringsnummer.

— Den hastighet som registrerats av färdskrivaren.

5. Uppgifterna ska användas uteslutande i syfte att kontrollera efterlevnaden av denna förordning. De ska inte översändas till andra enheter än myndigheter som kontrollerar kör- och viloperioder och rättsliga organ inom ramen för ett pågående rättsligt förfarande.

6. Uppgifterna får endast lagras av kontrollmyndigheterna under den tid vägkontrollen pågår och ska raderas senast tre timmar efter det att de har meddelats, såvida uppgifterna inte tyder på en eventuell manipulering eller eventuellt missbruk av färdskrivaren. Om denna manipulering eller detta missbruk inte bekräftas i samband med den efterföljande vägkontrollen ska de överförda uppgifterna raderas.

7. De transportföretag som använder fordon ska ansvara för att informera förare om möjligheten till kommunikation om fjärravläst tidig upptäckt av eventuell manipulering eller eventuellt missbruk av färdskrivarna.

8. Kommunikation av fjärravläst tidig upptäckt av det slag som anges i denna artikel ska under inga omständigheter leda till automatiska böter eller sanktioner för föraren eller transportföretaget. Den behöriga kontrollmyndigheten får, på grundval av de utbytta uppgifterna, besluta att kontrollera fordonet och färdskrivaren. Resultatet av fjärrkommunikationen ska inte hindra kontrollmyndigheter från att göra sådana stickprovskontroller på vägar som grundar sig på det riskvärderingssystem som infördes genom artikel 9 i direktiv 2006/22/EG.

Artikeln i rättsakten