EU-rätt · Förordning · CELEX 32014R0223
Artikel 56 i förordning (EU) nr 223/2014
Förfarande för kommissionens finansiella korrigeringar
EU-rätten
Artikelns text
1. Innan kommissionen fattar beslut om en finansiell korrigering, ska den inleda förfarandet genom att underrätta medlemsstaten om sina preliminära slutsatser från granskningen och begära att medlemsstaten lämnar synpunkter inom två månader.
2. Om kommissionen föreslår en finansiell korrigering som grundar sig på en extrapolering eller en schablonsats, ska medlemsstaten ges möjlighet att genom en granskning av den berörda dokumentationen visa att oriktighetens faktiska omfattning är mindre än vad kommissionen bedömt. Efter överenskommelse med kommissionen får medlemsstaten begränsa den granskningen till att omfatta en lämplig andel eller ett urval av berörd dokumentation. Utom i vederbörligen motiverade fall får tidsfristen för denna granskning inte överskrida ytterligare en tvåmånadersperiod efter den tvåmånadersperiod som avses i punkt 1.
3. Kommissionen ska beakta det bevismaterial som medlemsstaterna tillhandahåller inom de tidsfrister som anges i punkterna 1 och 2.
4. Om medlemsstaten inte godtar kommissionens preliminära slutsatser ska den inbjudas till överläggningar hos kommissionen, för att säkerställa att alla relevanta uppgifter och synpunkter finns tillgängliga och beaktas när kommissionen ska dra sina slutsatser avseende tillämpningen av en finansiell korrigering.
5. Om en överenskommelse nås, och utan att det påverkar punkt 7 i den här artikeln, får medlemsstaten använda medlen på nytt i enlighet med artikel 53.3.
6. För att göra en finansiell korrigering ska kommissionen genom genomförandeakter fatta beslut inom sex månader efter överläggningarna eller efter att ha mottagit kompletterande uppgifter, om medlemsstaten går med på att lämna in sådana kompletterande uppgifter efter överläggningarna. Kommissionen ska beakta alla uppgifter och synpunkter som framkommit under förfarandet. Om det inte hålls några överläggningar ska sexmånadersperioden börja löpa två månader efter datumet för kommissionens inbjudan till överläggningar.
7. Om kommissionen, vid utförandet av sina skyldigheter enligt artikel 36, eller Europeiska revisionsrätten upptäcker oriktigheter som visar på allvarliga brister i förvaltnings- och kontrollsystemens effektiva funktion ska den finansiella korrigeringen leda till att stödet från fonden till det operativa programmet minskas.
Det första stycket ska inte tillämpas på allvarliga brister i förvaltnings- och kontrollsystemens effektiva funktion som, före den dag då de upptäcks av kommissionen eller Europeiska revisionsrätten,
a) angetts i den förvaltningsförklaring, den årliga kontrollrapport eller det revisionsuttalande som lämnats in till kommissionen i enlighet med artikel 59.5 i budgetförordningen, eller i andra revisionsrapporter från revisionsmyndigheten till kommissionen eller varit föremål för lämpliga åtgärder, eller
b) varit föremål för lämpliga korrigerande åtgärder från medlemsstatens sida.
Bedömningen av allvarliga brister i förvaltnings- och kontrollsystemets effektiva funktion ska grunda sig på den lagstiftning som var tillämplig när de relevanta förvaltningsförklaringarna, årliga kontrollrapporterna och revisionsuttalandena lämnades in.
När kommissionen beslutar om en finansiell korrigering ska den
a) respektera proportionalitetsprincipen genom att ta hänsyn till vilken typ av allvarlig brist i ett förvaltnings- och kontrollsystem det rör sig om, den allvarliga bristens svårighetsgrad samt dess ekonomiska följder för unionens budget,
b) vid tillämpningen av en schablonsats eller extrapolerad korrigering, utesluta oriktiga utgifter som tidigare upptäckts av medlemsstaten och som har varit föremål för en justering av räkenskaperna i enlighet med artikel 50.10 samt utgifter som är föremål för en pågående granskning av deras laglighet och korrekthet enligt artikel 49.2,
c) ta hänsyn till schablonsatser eller extrapolerade korrigeringar som medlemsstaten tillämpat på utgifterna på grund av andra allvarliga brister som upptäckts av medlemsstaten vid fastställandet av den kvarstående risken för unionens budget.