EU-rätt · Förordning · CELEX 32014R0232
Artikel 4 i förordning (EU) nr 232/2014 upphört att gälla
Differentiering, partnerskap och samfinansiering
EU-rätten
Artikelns text
1. Unionens stöd enligt denna förordning som ska ges till varje partnerland i enlighet med artikel 6.1 a ska vara incitamentbaserat och differentieras när det gäller form och belopp, med beaktande av samtliga nedan förtecknande faktorer, så att det återspeglar partnerlandets
a) behov, med hjälp av sådana indikatorer som befolkning och utvecklingsnivå,
b) engagemang för och framsteg med att genomföra gemensamt överenskomna mål för politiska, ekonomiska och sociala reformer,
c) engagemang för och framsteg med att bygga en djup och hållbar demokrati,
d) partnerskap med unionen, inklusive ambitionsnivån för detta partnerskap,
e) upptagningsförmåga och de potentiella effekterna av unionens stöd enligt denna förordning.
Sådant stöd ska återspeglas i dokumenten om den fleråriga programplanering som avses i artikel 7.
2. Efter antagande av de programplaneringsdokument som anges i artikel 7, och utan att det påverkar övriga inslag som beskrivs i punkt 1 i den här artikeln, ska den andel tillgängliga resurser som erbjuds partnerländerna anpassas till i första hand deras framsteg med att bygga och konsolidera en djup och hållbar demokrati och med att genomföra de överenskomna politiska, ekonomiska och sociala reformmålen, i enlighet med den incitamentbaserade metoden.
För paraplyprogram som omfattar flera länder ska denna andel fastställas i enlighet med partnerländernas framsteg med att bygga en djup och hållbar demokrati, även med beaktande av deras framsteg med att genomföra de överenskomna reformmål som bidrar till att uppnå det målet.
Partnerländernas framsteg ska regelbundet utvärderas, särskilt genom de lägesrapporter om den europeiska grannskapspolitiken som omfattar trender i förhållande till tidigare år.
Stödet får omprövas i händelse av allvarlig eller ihållande tillbakagång.
3. Den incitamentbaserade strategin ska inte gälla stöd till det civila samhället, direkta personkontakter, inklusive samarbete mellan lokala myndigheter, stöd för förbättring av situationen för de mänskliga rättigheterna eller krisrelaterade stödåtgärder. I händelse av allvarlig eller ihållande tillbakagång får detta stöd höjas.
4. Den incitamentbaserade strategin enligt denna förordning ska regelbundet diskuteras i Europaparlamentet och i rådet.
5. Unionens stöd enligt denna förordning ska i princip fastställas i partnerskap med mottagarna. Partnerskapet ska där så är lämpligt inbegripa följande intressenter vid utarbetandet, genomförandet och övervakningen av unionens stöd:
a) nationella och lokala myndigheter, samt
b) det civila samhällets organisationer,
bland annat genom samråd och genom att dessa i god tid får tillgång till relevant information som ger dem möjlighet till meningsfull medverkan i den processen.
6. Unionens stöd enligt denna förordning ska i princip samfinansieras av partnerländerna och andra deltagande länder genom offentliga medel, bidrag från stödmottagarna eller andra källor. Kraven på samfinansiering får frångås i vederbörligen motiverade fall och när detta är nödvändigt för att stödja utvecklingen av det civila samhället och av icke-statliga aktörer, särskilt småskaliga organisationer i det civila samhället, utan att det påverkar kravet på uppfyllande av andra villkor som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (11).