Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32014R0421

Artikel 1 i förordning (EU) nr 421/2014

Ur Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 421/2014 av den 16 april 2014 om ändring av direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen, med hänsyn till genomförandet senast 2020 av en internationell överenskommelse om tillämpning av en global marknadsbaserad åtgärd för utsläpp från internationell luftfart (Text av betydelse för EES).

EU-rätten

Artikelns text

Direktiv 2003/87/EG ska ändras på följande sätt:

1. Följande artikel ska införas:

”Artikel 28a

Undantag tillämpliga före genomförandet senast 2020 av en internationell överenskommelse om tillämpning av en global marknadsbaserad åtgärd

1. Genom undantag från artiklarna 12.2a, 14.3 och 16 ska medlemsstaterna betrakta de krav som anges i de bestämmelserna som uppfyllda och ska inte vidta några åtgärder mot luftfartygsoperatörer när det gäller

a) alla utsläpp från flygningar till och från flygplatser belägna i länder utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) under varje kalenderår från och med den 1 januari 2013 till och med den 31 december 2016,

b) alla utsläpp från flygningar mellan en flygplats i ett av de yttersta randområdena i den mening som avses i artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och en flygplats i en annan region av EES under varje kalenderår från och med den 1 januari 2013 till och med den 31 december 2016,

c) överlämnande av utsläppsrätter motsvarande verifierade utsläpp för 2013 från flygningar mellan flygplatser belägna i länder inom EES-området som sker senast den 30 april 2015 i stället för den 30 april 2014, och verifierade utsläpp för 2013 från dessa flygningar som rapporteras senast den 31 mars 2015 i stället för den 31 mars 2014.

Vid tillämpning av artiklarna 11a, 12 och 14 ska de verifierade utsläppen från andra flygningar än de som avses i första stycket anses vara luftfartygsoperatörens verifierade utsläpp.

2. Genom undantag från artiklarna 3e.5 och 3f ska luftfartygsoperatörer som omfattas av undantagen enligt punkt 1 a och b i denna artikel erhålla ett antal gratis utsläppsrätter som minskas i proportion till minskningen av skyldigheten att lämna in utsläppsrätter enligt de leden.

Genom undantag från artikel 3f.8 ska de utsläppsrätter som inte fördelas till följd av tillämpningen av första stycket i denna punkt annulleras.

Vad gäller verksamhet under perioden 1 januari 2013–31 december 2016 ska medlemsstaterna offentliggöra det antal gratis utsläppsrätter för luftfart som tilldelas varje luftfartygsoperatör senast den 1 augusti 2014.

3. Genom undantag från artikel 3d ska medlemsstaterna auktionera ut ett antal utsläppsrätter för luftfart som minskas i proportion till minskningen av det sammanlagda antalet utsläppsrätter som utfärdas.

4. Genom undantag från artikel 3d.3 ska det antal utsläppsrätter som ska auktioneras ut av varje medlemsstat för perioden 1 januari 2013–31 december 2016 minskas för att överensstämma med medlemsstatens andel av tillskrivna luftfartsutsläpp från flygningar som inte omfattas av undantagen i punkt 1 a och b i denna artikel.

5. Genom undantag från artikel 3g ska luftfartygsoperatörer inte vara ålagda att lämna in en övervakningsplan med åtgärder som ska vidtas för att övervaka och rapportera utsläpp från flygningar som omfattas av undantagen i punkt 1 a och b i denna artikel.

6. Genom undantag från artiklarna 3g, 12, 15 och 18a ska utsläppen för en luftfartygsoperatör med sammanlagda årliga utsläpp på mindre än 25 000 ton koldioxid, anses vara verifierade utsläpp, om de fastställs med hjälp av det verktyg för små utsläppskällor som godkänts genom kommissionens förordning (EU) nr 606/2010 (*1) och som Eurocontrol försett med data från sin stödfacilitet för utsläppshandelssystemet. Medlemsstaterna får införa förenklade förfaranden för icke-kommersiella luftfartygsoperatörer, förutsatt att dessa förfaranden inte tillhandahåller lägre noggrannhet än verktyget för små utsläppskällor.

7. Vid tillämpningen av denna artikel ska flygningar mellan flygplatser i stater i EES och länder som anslutit sig till unionen under 2013 anses som flygningar mellan flygplatser i stater i EES.

8. Kommissionen ska regelbundet och minst en gång om året underrätta Europaparlamentet och rådet om hur förhandlingarna inom Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao) förlöper och om kommissionens arbete för att få tredjeländer att acceptera marknadsbaserade mekanismer. Efter Icaos generalförsamling 2016 ska kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet om åtgärder för att genomföra en internationell överenskommelse om en global marknadsbaserad åtgärd från och med 2020, som på ett icke-diskriminerande sätt ska minska luftfartens växthusgasutsläpp, och rapporten ska också innehålla den information om hur intäkterna använts som medlemsstaterna översänt i enlighet med artikel 17 i förordning (EU) nr 525/2013.

I sin rapport ska kommissionen bedöma och, om lämpligt, lämna förslag till åtgärder med anledning av denna utveckling, om en lämplig täckning av utsläpp från verksamhet till eller från flygplatser i länder utanför EES-området från och med den 1 januari 2017. I sin rapport ska kommissionen också beakta lösningar på andra frågor som kan uppkomma vid tillämpningen av punkterna 1–4 i denna artikel, samtidigt som lika behandling av alla luftfartygsoperatörer på samma linje upprätthålls.

(*1) Kommissionens förordning (EU) nr 606/2010 av den 9 juli 2010 om godkännande av ett förenklat verktyg som utvecklats av Europeiska organisationen för säkrare flygtrafiktjänst (Eurocontrol) för att beräkna bränsleförbrukningen för vissa luftfartygsoperatörer med små utsläpp (EUT L 175, 10.7.2010, s. 25).” "

2.

I bilaga I, i kolumnen ”Verksamhet”, under rubriken ”Luftfart” ska följande led läggas till efter led j:

”k)

Från och med den 1 januari 2013 till och med den 31 december 2020: flygningar som, om det inte vore för detta led, skulle omfattas av denna verksamhet och som genomförs av en icke-kommersiell luftfartygsoperatör vars flygningar har en sammanlagd årlig utsläppsmängd på mindre än 1 000 ton per år.”

Artikeln i rättsakten