Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32014R0516

Artikel 17 i förordning (EU) nr 516/2014

Resurser för unionsprogrammet för vidarebosättning

Ur Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 516/2014 av den 16 april 2014 om inrättande av asyl-, migrations- och integrationsfonden, om ändring av rådets beslut 2008/381/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 573/2007/EG och nr 575/2007/EG och rådets beslut 2007/435/EG.

EU-rätten

Artikelns text

1. Medlemsstaterna ska, utöver sina anslag, som ska beräknas i enlighet med artikel 15.1 a, vartannat år få ett tilläggsbelopp enligt artikel 15.2 b, baserat på ett schablonbelopp på 6 000 EUR för varje vidarebosatt person.

2. Det schablonbelopp som avses i punkt 1 ska ökas till 10 000 EUR för varje vidarebosatt person i enlighet med unionens gemensamma vidarebosättningsprioriteringar som ska fastställas i enlighet med punkt 3 och som anges i bilaga III och för varje utsatt person enligt punkt 5.

3. Unionens gemensamma prioriteringar för vidarebosättning ska grundas på följande allmänna kategorier av personer:

a) Personer från ett land eller en region som utsetts för genomförandet av ett regionalt skyddsprogram.

b) Personer från ett land eller en region som finns med i UNHCR:s vidarebosättningsprognos och där gemensamma unionsåtgärder väsentligt skulle bidra till att tillgodose skyddsbehoven.

c) Personer som tillhör en särskild kategori som omfattas av UNHCR:s vidarebosättningskriterier.

4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 26 för att ändra bilaga III, på grundval av de allmänna kategorier som anges i punkt 3 i den här artikeln, om det finns ett tydligt motiv till detta eller mot bakgrund av eventuella rekommendationer från UNHCR.

5. Följande utsatta grupper av personer ska också ge rätt till det schablonbelopp som anges i punkt 2:

a) Kvinnor och barn i riskzonen.

b) Ensamkommande barn.

c) Personer med medicinska behov som endast kan tillgodoses genom vidarebosättning,

d) Personer i akut behov av vidarebosättning eller i brådskande behov av juridiska eller fysiska skyddsrelaterade skäl, inbegripet vålds- och tortyroffer.

6. En medlemsstat som tar emot en person som hör till fler än en av de kategorier som avses i punkterna 1 och 2 ska få schablonbeloppet för denna person endast en gång.

7. I tillämpliga fall kan även medlemsstaterna vara berättigade till schablonbelopp för familjemedlemmar till personer som avses i punkterna 1, 3 och 5, om dessa familjemedlemmar har vidarebosatts i enlighet med denna förordning.

8. Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa tidsplanen och andra genomförandevillkor för mekanismen för tilldelning av medel för unionens vidarebosättningsprogram. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 27.2.

9. De tilläggsbelopp som avses i punkterna 1 och 2 i den här artikeln ska tilldelas medlemsstaterna vartannat år, första gången genom individuella finansieringsbeslut om godkännande av deras nationella program i enlighet med det förfarande som anges i artikel 14 i förordningen (EU) nr 514/2014 och senare genom ett finansieringsbeslut som bifogas besluten om godkännande av deras nationella program. Dessa belopp får inte föras över till andra åtgärder som omfattas av det nationella programmet.

10. För att effektivt uppnå målen för unionens vidarebosättningsprogram och inom ramen för tillgängliga resurser ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 26 för att vid behov justera de schablonbelopp som avses i punkterna 1 och 2 i den här artikeln och då särskilt beakta den rådande inflationen, relevant utveckling på vidarebosättningsområdet samt faktorer som kan optimera användningen av det ekonomiska incitament som schablonbeloppet innebär.

Artikeln i rättsakten