Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32014R0653

Artikel 1 i förordning (EU) nr 653/2014

Ur Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 653/2014 av den 15 maj 2014 om ändring av förordning (EG) nr 1760/2000 vad gäller elektronisk identifiering av nötkreatur och märkning av nötkött.

EU-rätten

Artikelns text

Förordning (EG) nr 1760/2000 ska ändras på följande sätt:

1. I artikel 1.2 ska andra meningen utgå.

2. I artikel 2 ska första strecksatsen ersättas med följande:

”— djur: ett nötkreatur i den mening som avses i artikel 2.2 b och c i direktiv 64/432/EEG, inklusive djur som deltar i kultur- eller tävlingsevenemang.”

3. I artikel 3 första stycket ska led a ersättas med följande:

”a)

Identifieringsmärken för individuell identifiering av djur.”

4. Artikel 4 ska ersättas med följande:

”Artikel 4

Skyldighet att identifiera djur

1. Alla djur på en anläggning ska identifieras med hjälp av minst två identifieringsmärken som förtecknas i bilaga I, följer de bestämmelser som antagits i enlighet med punkt 3 och som godkänts av den behöriga myndigheten. Minst ett av identifieringsmärkena ska vara synligt och ha en synlig identitetskod.

Första stycket ska inte gälla för djur som är födda före den 1 januari 1998 och som inte är avsedda för handel inom unionen. Dessa djur ska identifieras med hjälp av minst ett identifieringsmärke.

För att säkerställa anpassningen till teknikens framsteg ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 22b med avseende på tillägg av identifieringsmärken till den förteckning som fastställs i bilaga I och samtidigt se till att de är kompatibla.

Identifieringsmärkena ska tilldelas anläggningen, delas ut och anbringas på djuren enligt ett förfarande som den behöriga myndigheten fastställt.

De två identifieringsmärken godkända i enlighet med de delegerade akter och genomförandeakter som antagits med stöd av punkt 3 och denna punkt och som anbringas på ett djur ska ha samma unika identitetskod, genom vilken det är möjligt att, tillsammans med registreringen av djuren, identifiera varje djur individuellt samt den anläggning där det föddes.

2. Genom undantag från punkt 1 får den berörda medlemsstaten, om de tecken som bildar djurets identitetskod är sådana att det inte går att anbringa en elektronisk identifierare med samma unika identitetskod, tillåta att det andra identifieringsmärket, under behörig myndighets övervakning, har en annan kod, förutsatt att vart och ett av följande villkor har uppfyllts:

a) Djuret fötts innan de genomförandeakter som avses i punkt 3 andra stycket c trätt i kraft.

b) Fullständig spårbarhet säkerställs.

c) Djuret kan identifieras individuellt, inklusive anläggningen där det fötts.

d) Djuret är inte avsett för handel inom unionen.

3. För att säkerställa adekvat spårbarhet och anpassning till teknikens framsteg, samt optimal funktion för identifieringssystemet ska kommissionen anta delegerade akter enligt artikel 22b med avseende på kraven på de identifieringsmärken som fastställs i bilaga I samt de övergångsåtgärder som krävs för införandet av ett särskilt identifieringsmärke.

Utgående från relevanta ISO-standarder eller andra internationella tekniska standarder som antagits av erkända internationella standardiseringsorganisationer, då sådana internationella standarder åtminstone kan garantera en högre säkerhets- och prestandanivå än ISO-standarder, ska kommissionen genom genomförandeakter fastställa nödvändiga bestämmelser för

a) formatet på och utformningen av identifieringsmärkena,

b) tekniska förfaranden för elektronisk identifiering av nötkreatur, och

c) identitetskodens uppbyggnad.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 23.2.

4. Från och med den 18 juli 2019 ska medlemsstaterna säkerställa att den infrastruktur finns som behövs för att djur, i enlighet med denna förordning, ska kunna identifieras med hjälp av en elektronisk identifierare som officiellt identitetsmärke.

Från och med den 18 juli 2019 får medlemsstaterna införa nationella bestämmelser om obligatorisk användning av en elektronisk identifierare som ett av de två identifieringsmärken som föreskrivs i punkt 1.

Medlemsstater som utnyttjar möjligheten enligt andra stycket ska delge kommissionen texten i de nationella bestämmelserna om detta och göra denna information tillgänglig på internet. Kommissionen ska hjälpa medlemsstaterna att göra denna information tillgänglig för allmänheten genom att på sin internetsida lägga ut länkar till medlemsstaternas relevanta internetsidor.

5. Genom undantag från punkt 1 får nötkreatur som är avsedda för andra kultur- eller tävlingsevenemang än mässor och utställningar förses med alternativa identifieringsmärken som motsvarar identifieringsstandarder som är likvärdiga med dem som föreskrivs i punkt 1.

Anläggningar som använder sig av de alternativa identifieringsmärken som avses i första stycket ska registreras i den databas som föreskrivs i artikel 5.

Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa de nödvändiga bestämmelserna för denna registrering. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 23.2.

För att säkerställa spårbarhet med utgångspunkt i identifieringsstandarder som är likvärdiga med dem som föreskrivs i punkt 1 ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 22b i fråga om kraven på de alternativa identifieringsmärken som avses i första stycket, inbegripet övergångsåtgärder för införandet av dem.

Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa bestämmelserna för formatet på och utformningen av de alternativa identifieringsmärken som avses i första stycket, inbegripet övergångsbestämmelser som är nödvändiga för införandet av dem. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 23.2.

6. Medlemsstaterna ska meddela varandra och kommissionen en modell till det identifieringsmärke som används inom deras territorium. De ska göra denna information tillgänglig på internet. Kommissionen ska hjälpa medlemsstaterna att göra denna information tillgänglig för allmänheten genom att på sin internetsida lägga ut länkarna till medlemsstaternas internetsidor.”

5.

Följande artiklar ska införas:

”Artikel 4a

Tidsfrist för anbringande av identifieringsmärken

1. De identifieringsmärken som föreskrivs i artikel 4.1 ska anbringas på djuret innan en maximal tidsfrist löper ut som ska fastställas av den medlemsstat där djuret föddes. Den maximala tidsfristen ska beräknas från dagen för djurets födelse och får inte överstiga 20 dagar.

Denna tidsfrist får, med avvikelse från första stycket, förlängas upp till 60 dagar efter djurets födelse för det andra identifieringsmärket, av orsaker knutna till djurens fysiologiska utveckling.

Inget djur får lämna den anläggning där det föddes innan de två identifieringsmärkena anbringats på det djuret.

2. För att möjliggöra anbringande av identifieringsmärkena under särskilda omständigheter som innebär praktiska svårigheter ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 22b för att fastställa de särskilda omständigheter under vilka medlemsstaterna får förlänga de maximala frister för anbringande av identifieringsmärken som föreskrivs i punkt 1 första och andra styckena. Medlemsstater ska underrätta kommissionen varje gång de utnyttjar denna möjlighet.

Artikeln i rättsakten