EU-rätt · Förordning · CELEX 32014R0702
Artikel 39 i förordning (EU) nr 702/2014 upphört att gälla
Stöd för rådgivningstjänster inom skogsbrukssektorn
EU-rätten
Artikelns text
1. Stöd för rådgivningstjänster som beviljas till förmån för skogsbrukare och andra markförvaltare ska anses vara förenligt med den inre marknaden i den mening som avses i artikel 107.3 c i fördraget och ska undantas från anmälningsskyldigheten i artikel 108.3 i fördraget om det uppfyller villkoren i punkterna 2–7 i denna artikel och i kapitel I.
2. Stöd ska beviljas för att hjälpa skogsbrukare och andra markförvaltare att dra nytta av rådgivningstjänster för att förbättra deras skogsbruks, företags eller investeringars ekonomiska prestanda, miljöprestanda, klimatvänlighet och klimattålighet.
3. Rådgivningen ska minst täcka frågor som avser genomförandet av direktiven 92/43/EEG, 2000/60/EG och 2009/147/EG.
Rådgivningen får också omfatta frågor som anknyter till skogsbruksföretags ekonomiska prestanda och miljöprestanda.
4. Stödet får inte innebära direktstöd till stödmottagarna. Stödet ska betalas ut till den som tillhandahåller rådgivningstjänsterna.
De som tillhandahåller rådgivningstjänsten ska ha lämpliga resurser i form av regelbundet utbildad och kvalificerad personal och erfarenhet av rådgivning samt tillförlitlighet på de områden där de tillhandahåller rådgivning.
5. Under rådgivningen ska leverantören av rådgivningstjänster respektera den skyldighet att inte röja uppgifter som avses i artikel 13.2 i förordning (EU) nr 1306/2013.
6. Om det är motiverat och lämpligt får rådgivning delvis ges i grupp, samtidigt som man tar hänsyn till situationen för de enskilda mottagarna av rådgivningstjänsterna.
7. Stödet ska vara begränsat till 1 500 euro per rådgivningstillfälle.