Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32014R1187

Artikel 6 i förordning (EU) nr 1187/2014

Förfarande för bestämning av underliggande exponeringars bidrag till sammanlagda exponeringar

Ur Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1187/2014 av den 2 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller tekniska tillsynsstandarder för bestämning av den sammanlagda exponeringen mot en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning med avseende på exponeringar genom transaktioner med underliggande tillgångar (Text av betydelse för EES).

EU-rätten

Artikelns text

1. För varje kreditriskexponering för vilken gäldenären har identifierats ska ett institut ta med exponeringsvärdet för sin exponering mot den relevanta underliggande tillgången i sin beräkning av den sammanlagda exponeringen mot gäldenären som enskild kund eller mot den grupp av kunder med inbördes anknytning som gäldenären tillhör.

2. Om ett institut inte har identifierat gäldenären i en underliggande kreditriskexponering eller om det inte kan bekräfta att en underliggande exponering inte är en kreditriskexponering, ska det hänföra exponeringen enligt följande:

a) Om exponeringsvärdet inte överstiger 0,25 % av institutets godtagbara kapital, ska institutet hänföra exponeringen till transaktionen som separat kund.

b) Om exponeringsvärdet uppgår till eller överstiger 0,25 % av institutets godtagbara kapital och institutet genom transaktionens mandat kan säkerställa att de underliggande exponeringarna i transaktionen inte är knutna till några andra exponeringar i dess portfölj, inbegripet underliggande exponeringar från andra transaktioner, ska det hänföra exponeringen till transaktionen som separat kund.

c) I andra fall än de som avses i leden a och b ska institutet hänföra exponeringen till den okända kunden.

3. Om ett institut inte kan urskilja de underliggande exponeringarna i en transaktion, ska det hänföra det totala exponeringsvärdet för sina exponeringar mot transaktionen enligt följande:

a) Om det totala exponeringsvärdet inte överstiger 0,25 % av institutets godtagbara kapital, ska institutet hänföra det totala exponeringsvärdet till transaktionen som separat kund.

b) I andra fall än de som avses i led a ska institutet hänföra det totala exponeringsvärdet till den okända kunden.

4. För tillämpningen av punkterna 1 och 2 ska institut regelbundet – åtminstone på månatlig basis – följa upp sådana transaktioner med avseende på eventuella förändringar i de underliggande exponeringarnas sammansättning och relativa andel.

Artikeln i rättsakten