EU-rätt · Förordning · CELEX 32014R1333
Artikel 2 i förordning (EU) nr 1333/2014
Faktisk rapporterande population
EU-rätten
Artikelns text
1. Den faktiska rapporterande populationen ska bestå av monetära finansinstitut med hemvist i euroområdet som kommer från referenspopulationen av uppgiftslämnare och som av ECB-rådet har identifierats som uppgiftslämnare enligt punkt 2 eller 3, i tillämpliga fall, eller av monetära finansinstitut som har identifierats som uppgiftslämnare enligt punkt 4 på grundval av de kriterier som anges där och som har underrättats om sina rapporteringsskyldigheter enligt punkt 5 (nedan kallade uppgiftslämnare).
2. När denna förordning har trätt i kraft kan ECB-rådet besluta att ett monetärt finansinstitut är uppgiftslämnare om det monetära finansinstitutet har samlade huvudtillgångar i balansräkningen som överstiger 0,35 % av de samlade huvudtillgångarna i balansräkningen för samtliga monetära finansinstitut i euroområdet enligt de senaste uppgifter som ECB har tillgång till, dvs.
a) uppgifter per den 31 december det kalenderår som föregår den underrättelse som föreskrivs enligt punkt 5, eller
b) om det inte finns några tillgängliga uppgifter enligt punkt a, uppgifter per den 31 december föregående år.
Inom ramen för detta beslut ska de samlade huvudtillgångarna i balansräkningen för respektive monetära finansinstitut beräknas utan de filialer som är belägna utanför värdlandet för respektive monetära finansinstitut.
3. Från och med den 1 januari 2017 får ECB-rådet besluta att klassificera varje annat monetärt finansinstitut som uppgiftslämnare utifrån storleken på deras samlade huvudtillgångar i balansräkningen i förhållande till de samlade huvudtillgångarna i balansräkningen för samtliga monetära finansinstitut i euroområdet, omfattningen av de monetära finansinstitutens verksamhet på handeln med penningmarknadsinstrument och dess betydelse för ett stabilt och välfungerande finansiellt system i euroområdet och/eller enskilda medlemsstater.
4. Från och med den 1 januari 2017 får ECB-rådet även besluta att minst tre monetära finansinstitut ska identifieras som uppgiftslämnare för varje medlemsstat i euroområdet. Detta innebär att om ECB-rådet enligt punkt 2 eller 3 beslutar att färre än tre monetära finansinstitut ska väljas ut i en viss medlemsstat i euroområdet, ska den faktiska rapporterande populationen även omfatta andra monetära finansinstitut från samma medlemsstat i euroområdet som den berörda nationella centralbanken har bedömt vara representativa (nedan kallade representativa uppgiftslämnare), så att minst tre uppgiftslämnare identifieras som uppgiftslämnare för den medlemsstaten i euroområdet.
De representativa uppgiftslämnarna ska väljas ut bland de största kreditinstituten med hemvist i den berörda medlemsstaten i euroområdet, på grundval av institutens samlade huvudtillgångar i balansräkningen, om inte de nationella centralbankerna har föreslagit alternativa kriterier som skriftligen har godkänts av ECB.
5. ECB eller berörd nationell centralbank ska underrätta de berörda monetära finansinstituten om varje beslut som ECB-rådet har fattat enligt punkt 2, 3 eller 4 och om deras skyldigheter enligt denna förordning. Denna underrättelse ska sändas skriftligen minst fyra månader innan den första rapporteringen påbörjas.
6. Trots ECB-rådets beslut enligt punkt 2, 3 eller 4 får de nationella centralbankerna på grundval av sina nationella statistikrapporteringskrav även samla in penningmarknadsstatistik från monetära finansinstitut med hemvist i respektive medlemsstat som inte är uppgiftslämnare enligt punkt 2, 3 eller 4 (nedan kallade ytterligare uppgiftslämnare). En nationell centralbank ska omedelbart underrätta ytterligare uppgiftslämnare som har fastställts på detta sätt.