EU-rätt · Förordning · CELEX 32015R0035
Artikel 189 i förordning (EU) 2015/35
Tillämpningsområde
EU-rätten
Artikelns text
1. Kapitalkravet för motpartsrisk ska beräknas enligt följande formel
där
(a) SCRdef,1 betecknar kapitalkravet för motpartsrisk för exponeringar av typ 1 enligt vad som anges i punkt 2.
(b) SCRdef,2 betecknar kapitalkravet för motpartsrisk för exponeringar av typ 2 enligt vad som anges i punkt 3.
2. Typ 1-exponeringar ska bestå av exponeringar i förhållande till följande:
(a) Riskreduceringsavtal såsom återförsäkringsarrangemang, specialföretag, värdepapperiseringar inom försäkring och derivat.
(b) Banktillgodohavanden enligt definitionen i artikel 6 F i rådets direktiv 91/674/EEG (14).
(c) Depositioner hos överlåtande företag, där antalet exponeringar mot en enda emittent inte överstiger 15.
(d) Åtaganden som gjorts till försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har infordrats men inte betalats, om antalet exponeringar mot en enda emittent inte överstiger 15, inklusive infordrade men ännu inte reglerade stamaktier och preferensaktier, infordrade men ännu inte reglerade rättsligt bindande åtaganden att teckna och betala för efterställda skulder, infordrade men ännu inte betalade egna medel, medlemmarnas bidrag eller motsvarande primärkapitalpost för ömsesidiga och liknande företag, infordrade men ännu inte betalade garantier, infordrade men ännu inte reglerade remburser, infordrade men ännu inte betalade fordringar som ömsesidiga föreningar eller liknande företag kan ställa på sina medlemmar efter en infordran av ytterligare bidrag.
(e) Rättsligt bindande åtaganden som företaget har tillhandahållit eller anordnat och som kan skapa betalningsskyldigheter beroende på kreditvärdighet eller fallissemang för en motpart inklusive garantier, remburser och stödbrev som företaget har lämnat.
3. Typ 2-exponeringar ska bestå av alla kreditexponeringar som inte omfattas av undergruppen för spreadrisk och som inte är typ 1-exponeringar, inbegripet följande:
(a) Fordringar på förmedlare.
(b) Försäkringstagares gäldenärer.
(c) Hypotekslån som uppfyller kraven i artikel 191.2–191.13.
(d) Depositioner hos överlåtande företag, där antalet exponeringar mot en enda emittent överskrider 15.
(e) Åtaganden som gjorts till försäkrings- eller återförsäkringsföretaget som har infordrats men inte betalats enligt vad som anges i punkt 2 d, om antalet exponeringar mot en enda emittent överskrider 15.
4. Försäkrings- och återförsäkringsföretag får, efter egen bedömning, betrakta alla de exponeringar som anges i punkt 3 d och e som typ 1-exponeringar, oavsett antalet exponeringar mot en enda emittent.
5. Om en remburs, en garanti eller motsvarande riskreduceringsteknik har tillhandahållits för att fullständigt säkra en exponering och denna riskreduceringsteknik uppfyller kraven i artiklarna 209–215, får den som tillhandahåller rembursen, garantin eller motsvarande riskreduceringsteknik betraktas som motpart för den säkrade exponeringen för att bedöma antalet exponeringar mot en enda motpart.
6. Följande kreditrisker ska inte omfattas av motpartsriskmodulen:
(a) Den kreditrisk som överförts genom ett kreditderivat.
(b) Kreditrisken för värdepappersutgivning av specialföretag, oavsett om den uppfyller kraven i artikel 13.26 i direktiv 2009/138/EG eller inte.
(c) De teckningsrisker för kredit- och borgensförsäkring eller återförsäkring som anges i klasserna 9, 21 och 28 i bilaga I till denna förordning.
(d) Kreditrisken för hypotekslån som inte uppfyller kraven i artikel 191.2–191.9.
7. Investeringsgarantier för försäkringsavtal som tillhandahålls försäkringstagarna av en tredje part och för vilka försäkrings- eller återförsäkringsföretaget skulle vara ansvarigt vid fallissemang för den tredje parten ska betraktas som derivat i motpartsriskmodulen.