EU-rätt · Förordning · CELEX 32015R0035
Artikel 259 i förordning (EU) 2015/35
Riskhanteringssystem
EU-rätten
Artikelns text
1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska inrätta, genomföra och upprätthålla ett riskhanteringssystem som omfattar följande:
(a) En klart definierad riskhanteringsstrategi som överensstämmer med företagets övergripande affärsstrategi. Strategins mål och ledande principer, godkända risktoleransgränser och ansvarsfördelningen på företagets samtliga verksamhetsområden ska dokumenteras.
(b) Ett klart definierat förfarande för beslutsprocessen.
(c) Styrdokument som effektivt tillser att de materiella risker som företaget är exponerat för och godkända risktoleransgränser definieras och kategoriseras för varje typ av risk. Dessa styrdokument ska beskriva genomförandet av företagets riskstrategi, underlätta kontrollmekanismer och beakta affärsverksamhetens och de därmed förknippade riskernas art, omfattning och tidsperioder.
(d) Rapporteringsrutiner och -processer som säkerställer att information om företagets materiella risker och riskhanteringssystemets effektivitet aktivt övervakas och analyseras och att systemet vid behov ändras på lämpligt sätt.
2. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska säkerställa att de personer som leder företaget eller innehar andra centrala positioner i sin beslutsprocess beaktar den information som rapporteras inom ramen för riskhanteringssystemet.
3. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska inom ramen för sitt riskhanteringssystem och vid behov genomföra stresstester och scenarioanalyser med beaktande av företagets alla relevanta risker.
4. Utöver de krav som fastställs i artikel 44.4a i direktiv 2009/138/EG för beräkning av försäkringstekniska avsättningar och solvenskapitalkravet får interna riskhanteringsmetoder inte uteslutande eller slentrianmässigt förlita sig på externa kreditbetyg. När beräkningen av försäkringstekniska avsättningar eller solvenskapitalkravet bygger på externa kreditvärderingar från ett externt kreditvärderingsinstitut eller grundar sig på det faktum att en exponering inte är kreditvärderad ska detta inte undanta försäkrings- och återförsäkringsföretag från att dessutom ta hänsyn till annan relevant information.