EU-rätt · Förordning · CELEX 32015R0061
Artikel 28 i förordning (EU) 2015/61
Utflöden från andra skulder
EU-rätten
Artikelns text
1. Kreditinstitut ska multiplicera skulder som härrör från insättningar av kunder som är icke-finansiella kunder, suveräna stater, centralbanker, multilaterala utvecklingsbanker, offentliga organ, kreditunioner som är auktoriserade av en behörig myndighet, privata investeringsbolag eller av kunder som är inlåningsförmedlare, i den utsträckning de inte faller under artikel 27 med 40 %.
Genom undantag från det första stycket ska de skulder som avses i det stycket som täcks av ett insättningsgarantisystem i enlighet med direktiv 94/19/EG eller direktiv 2014/49/EU eller ett likvärdigt insättningsgarantisystem i ett tredjeland multipliceras med 20 %.
2. Kreditinstituten ska multiplicera skulder från institutets egna driftsutgifter med 0 %.
3. Kreditinstituten ska multiplicera skulder från utlåning mot säkerhet och kapitalmarknadsrelaterade transaktioner som förfaller inom 30 kalenderdagar enligt definitionen i artikel 192.2 och 192.3 i förordning (EU) nr 575/2013 med:
a) 0 % om de är säkerställda med tillgångar som kan klassificeras som tillgångar på nivå 1 i enlighet med artikel 10, med undantag för de säkerställda obligationer med extremt hög kvalitet som avses i artikel 10.1 f, eller om utlånaren är en centralbank.
b) 7 % om de är säkerställda med tillgångar som kan klassificeras som säkerställda obligationer med extremt hög kvalitet som avses i artikel 10.1 f.
c) 15 % om de är säkerställda med tillgångar som kan klassificeras som tillgångar på nivå 2A i enlighet med artikel 11.
d) 25 %:
i) Om de är säkerställda med de tillgångar som avses i leden i–iii) i artikel 13.2 g.
ii) Om de är säkerställda med tillgångar som inte kan klassificeras som likvida tillgångar i enlighet med artiklarna 10 och 11 och långivaren är en nationell regering, ett offentligt organ i den medlemsstat eller det tredjeland där kreditinstitutet har auktoriserats eller har etablerat en filial, eller en multilateral utvecklingsbank. Offentliga organ som får den behandlingen ska begränsas till sådana som har en riskvikt på 20 % eller lägre i enlighet med artikel 116.4 och 116.5 i förordning (EU) nr 575/2013.
e) 35 % om de är säkerställda med de underkategorier av tillgångar som avses i leden iv–v i artikel 13.2 g.
f) 50 % om de är säkerställda av:
i) Företagsvärdepapper som kan klassificeras som tillgångar på nivå 2B i enlighet med artikel 12.1 b.
ii) Aktier som kan klassificeras som tillgångar på nivå 2B i enlighet med artikel 12.1 c.
g) 100 % om de är säkerställda med tillgångar som inte kan klassificeras som likvida tillgångar i enlighet med avdelning II, med undantag för transaktioner som omfattas av led d ii) i denna punkt eller om utlånaren är en centralbank.
4. Swappar som förfaller inom de närmaste 30 dagarna ska leda till ett utflöde för det överskjutande likvida värdet av de tillgångar som lånas, jämfört med det likvida värdet av de tillgångar som lånas ut, såvida inte motparten är en centralbank, då 0 % utflöde ska tillämpas.
5. Avräkningsbalanser i åtskilda konton anknutna till klientskyddssystem som ålagts genom nationella föreskrifter ska behandlas som inflöden i enlighet med artikel 32 och ska exkluderas från lagret av likvida tillgångar.
6. Kreditinstituten ska tillämpa 100 % utflödessats för alla sedlar, obligationer och andra räntebärande värdepapper som emitterats av ett kreditinstitut, såvida inte obligationen enbart säljs på detaljmarknaden och hålls i ett detaljkonto. I så fall kan dessa instrument behandlas som en passande kategori för inlåning från allmänheten. Begränsningar ska införas så att dessa instrument inte kan köpas och hållas av andra parter än detaljhandelskunder.