Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32015R0061

Artikel 32 i förordning (EU) 2015/61

Inflöden

Ur Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/61 av den 10 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 när det gäller likviditetstäckningskravet för kreditinstitut (Text av betydelse för EES).

EU-rätten

Artikelns text

1. Likviditetsinflödena ska bedömas över en period på 30 kalenderdagar. De ska endast bestå av avtalsenliga inflöden från exponeringar som inte har förfallit och för vilka kreditinstitutet inte har någon anledning att förvänta sig bristande uppfyllelse inom 30 kalenderdagar.

2. Likviditetsinflödena ska få en inflödessats på 100 %, vilket i synnerhet inbegriper följande inflöden:

a) Fordringar från centralbanker och finansiella kunder. Vad gäller de senare ska i synnerhet inflöden från följande transaktioner anses omfattas av inflödessatsen på 100 %:

i) Värdepapper som förfaller inom 30 kalenderdagar.

ii) De handelsfinanstransaktioner som avses i led b i andra stycket i artikel 162.3 i förordning (EU) nr 575/2013 med en återstående löptid på mindre än 30 kalenderdagar.

b) Fordringar från positioner i större aktieindexinstrument, förutsatt att det inte sker någon dubbelräkning med likvida tillgångar. Dessa belopp ska inbegripa fordringar som förfaller inom 30 kalenderdagar, som utdelning i kontanter från sådana större index och kontanter som ska betalas in från sådana instruments som sålts men ännu inte klarats upp, om de inte erkänns som likvida tillgångar i enlighet med avdelning II.

3. Med avvikelse från punkt 2 ska de inflöden som anges i denna punkt omfattas av följande krav:

a) Fordringar från icke-finansiella kunder för betalning av kapitalbelopp ska räknas ned med 50 % av värdet eller av de avtalsenliga förpliktelserna gentemot dessa kunder om att förlänga finansieringen, beroende på vilket värde som är högst. I detta led avses med icke-finansiella kunder företag, suveräna stater, multilaterala utvecklingsbanker och offentliga organ. Som undantag får de kreditinstitut som har erhållit en utfästelse enligt artikel 31.9 om att de ska betala ut ett subventionerat lån till en slutlig mottagare, eller om har erhållit en liknande utfästelse från en multilateral utvecklingsbank eller ett offentligt organ, beakta ett inflöde upp till det belopp som motsvarar det utflöde som de tillämpar på den motsvarande förpliktelsen att bevilja sådana subventionerade lån.

b) Fordringar från utlåning mot säkerhet och kapitalmarknadsdrivna transaktioner i enlighet med definitionen i punkterna 2 och 3 i artikel 192 i förordning (EU) nr 575/2013, där säkerhet har ställts i form av likvida tillgångar, ska inte beaktas upp till nettovärdet med hänsyn för nedsättningar av de likvida tillgångarna i enlighet med avdelning II. Fordringar för det återstående värdet, eller när de är säkerställda med tillgångar som inte uppfyller kraven för likvida tillgångar i enlighet med avdelning II, ska beaktas fullt ut. Inget inflöde tillåts om säkerheten används för att täcka en blankning i enlighet med artikel 30.5.

c) Fordringar från avtalsenligt förfallande marginallån mot icke-likvida tillgångar som säkerhet kan få en inflödessats på 50 %. Sådana inflöden kan endast beaktas om kreditinstitutet inte använder den ursprungliga säkerheten mot lånen för att täcka eventuella blankningar.

d) Fordringar som det kreditinstitut som äger fordringarna behandlar i enlighet med artikel 27, med undantag för insättningar hos ett sådant centralt institut som avses i artikel 27.3, ska multipliceras med en motsvarande symmetrisk inflödessats. När en motsvarande sats inte kan fastställas ska en inflödessats på 5 % tillämpas.

e) Swappar som förfaller inom 30 kalenderdagar ska leda till ett inflöde för det likvida överskottsvärdet av de tillgångar som lånats ut jämfört med det likvida värdet av de tillgångar som lånats.

f) Om en säkerhet som erhållits genom omvända repor, värdepapperslån eller swappar, som förfaller inom 30 dagar, ombelånas och används för att täcka blankningar som kan utökas med mer än 30 dagar ska ett kreditinstitut anta att sådana arrangemang med omvända repor eller värdepapperslån kommer att förlängas och inte kommer att ge upphov till några kontantinföden som återspeglar dess behov av att fortsätta att täcka blankningarna eller att återköpa de berörda värdepapperna. Blankningar inkluderar både fall när kreditinstitutet i en kopplad bok blankade ett värdepapper helt som en del av en handels- eller kurssäkringsstrategi och fall när ett kreditinstitut saknar ett värdepapper i den kopplade repoboken och har lånat ett värdepapper för en bestämd period och lånat ut värdepappret för en längre period.

g) Outnyttjade kredit- eller likviditetsfaciliteter och andra beviljanden från andra organ än centralbanker och dem som avses i artikel 34 ska inte beaktas. Outnyttjade beviljade likviditetsfaciliteter från centralbanker som erkänns som likvida tillgångar i enlighet med artikel 14 ska inte beaktas som ett inflöde.

h) Fordringar från värdepapper som emitterats av kreditinstitutet själv eller av ett anknutet organ ska beaktas på nettobasis med en inflödessats som tillämpas på basis av den inflödessats som tillämpas på den bakomliggande tillgången enligt denna artikel.

i) Tillgångar med ett odefinierat slutdatum för avtalet ska beaktas med ett inflöde på 20 %, under förutsättning att kontraktet låter kreditinstitutet göra uttag eller begära betalning inom 30 dagar.

4. Punkt 3 a ska inte gälla fordringar från utlåning mot säkerhet och kapitalmarknadsdrivna transaktioner i enlighet med definitionen i punkterna 2 och 3 i artikel 192 i förordning (EU) nr 575/2013, där säkerhet har ställts i form av likvida tillgångar i enlighet med avdelning II och som avses i punkt 3 b. Inflöden från utsläpp av balans i åtskiljda konton i enlighet med regleringskrav för skydd av tillgångar inom kundhandel ska beaktas fullständigt, under förutsättning att dessa åtskiljda balanser upprätthålls som likvida tillgångar i enlighet med avdelning II.

5. Utflöden och inflöden som förväntas under 30 kalenderdagar från de avtal som förtecknas i bilaga II till förordning (EU) nr 575/2013 ska beräknas på nettobasis i enlighet med artikel 21 i och ska multipliceras med 100 % i händelse av ett nettoinflöde.

6. Kreditinstituten ska inte beakta inflöden från någon av de likvida tillgångar som avses i avdelning II, förutom förfallna inbetalningar för tillgångarna som inte återspeglas i tillgångarnas marknadsvärde.

7. Kreditinstituten ska inte beakta inflöden från nyingångna skyldigheter.

8. Kreditinstituten ska endast beakta likviditetsinflöden som ska tas emot i tredjeländer när det förekommer överföringsbegränsningar eller som är denominerade i icke-konvertibla valutor i den mån de motsvarar utflöden i det berörda tredjelandet respektive den berörda valutan.

Artikeln i rättsakten