Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32015R0063

Artikel 5 i förordning (EU) 2015/63

Riskjustering av det grundläggande årliga bidraget

Ur Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/63 av den 21 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU avseende förhandsbidrag till finansieringsarrangemang för resolution.

EU-rätten

Artikelns text

1. De bidrag som avses i artikel 103.2 i direktiv 2014/59/EU ska beräknas med avdrag för följande skulder:

a) Koncerninterna skulder som uppstått genom transaktioner som ett institut genomfört med ett annat institut inom en och samma koncern, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

i) Varje institut är etablerat i unionen.

ii) Varje institut omfattas, utan förbehåll, av samma gruppbaserade tillsyn enligt artiklarna 6–17 i förordning (EU) nr 575/2013 och är föremål för lämpliga centraliserade förfaranden för bedömning, mätning och kontroll av risker.

iii) Det finns inga rådande eller förutsebara väsentliga praktiska eller rättsliga hinder för en snabb återbetalning av skulden när den förfaller.

b) Skulder som skapas av ett institut som är medlem i ett institutionellt skyddssystem enligt artikel 2.1.8 i direktiv 2014/59/EU och som av den behöriga myndigheten har fått tillstånd att tillämpa artikel 113.7 i förordning (EU) nr 575/2013, genom ett avtal som ingås med ett annat institut som är medlem av samma institutionella skyddssystem.

c) När det gäller en central motpart som är etablerad i en medlemsstat som har använt möjligheten i artikel 14.5 i förordning (EU) nr 648/2012, skulder relaterade till clearingverksamhet enligt definitionen i artikel 2.3 i den förordningen, inklusive skulder som uppstått till följd av åtgärder som den centrala motparten vidtagit för att uppfylla krav på marginalsäkerheter, för att inrätta en obeståndsfond, för att upprätthålla tillräckliga i förväg finansierade finansiella medel för att kunna täcka eventuella förluster inom ramen för vattenfallsprincipen vid obestånd i enlighet med den förordningen och för att investera sina finansiella medel i enlighet med artikel 47 i samma förordning.

d) När det gäller en värdepapperscentral, skulder relaterade till verksamhet som bedrivs av en värdepapperscentral, inklusive skulder till deltagare i eller tjänsteleverantörer till värdepapperscentralen med en löptid på mindre än sju dagar och som uppstått till följd av verksamhet för vilken den har erhållit auktorisation att tillhandahålla tjänster anknutna till bankverksamhet i enlighet med avdelning IV i förordning (EU) nr 909/2014, men med undantag av andra skulder som uppstår till följd av sådan bankliknande verksamhet.

e) När det gäller värdepappersföretag, skulder som uppstår genom innehav av kundtillgångar eller kundmedel inbegripet kundtillgångar eller kundmedel som innehas på sådana fondföretags vägnar som definieras i artikel 1.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG (13) eller på sådana alternativa investeringsfonders vägnar som definieras i artikel 4.1 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU (14), förutsatt att dessa kunder skyddas enligt tillämplig insolvensrätt.

f) När det gäller institut som sysslar med subventionerade lån, ett mellanvarande instituts skulder till den utvecklingsbank som är upphov till det subventionerade lånet eller en annan utvecklingsbank eller ett annat mellanvarande institut och skulder som den utvecklingsbank som är upphov till det subventionerade lånet har till sina finansierande parter i den utsträckning som beloppet av dessa skulder motsvaras av det institutets subventionerade lån.

2. De skulder som avses i punkt 1 a och b ska dras av jämnt transaktion för transaktion från beloppet av totala skulder som innehas av de institut som är parter i de transaktioner eller avtal som avses i punkt 1 a och b.

3. Vid tillämpningen av detta avsnitt ska det årliga genomsnittliga beloppet, beräknat kvartalsvis, av skulder som avses i punkt 1 och som uppstått till följd av derivatkontrakt värderas i enlighet med artikel 429.6 och 429.7 i förordning (EU) nr 575/2013.

Värdet på de skulder som uppstått till följd av derivatkontrakt får emellertid inte underskrida 75 % av det värde på samma tillgångar som följer av en beräkning för bokslutsändamål enligt tillämpliga redovisningsregler för det berörda institutet.

Om det enligt nationella redovisningsstandarder som gäller för ett institut inte finns något bokföringsmått för exponeringen mot vissa derivatinstrument till följd av att de anges utanför balansräkningen, ska institutet rapportera till resolutionsmyndigheten summan av de positiva verkliga värdena för dessa derivat som återanskaffningsvärde och addera dem till sina bokförda värden i balansräkningen.

4. Vid tillämpningen av detta avsnitt ska de totala skulder som avses i punkt 1 inte inbegripa det bokförda värdet av skulder som uppstått till följd av derivatkontrakt och i stället inbegripa det motsvarande värde som fastställts i enlighet med punkt 3.

5. Vid kontrollen av huruvida alla villkor och krav som avses i punkterna 1–4 är uppfyllda ska resolutionsmyndigheten basera sig på de relevanta bedömningar som utförts av behöriga myndigheter och som gjorts tillgängliga i enlighet med artikel 90 i direktiv 2014/59/EU.

Artikeln i rättsakten

EU-domstolen och andra EU-källor (1 dokument)

EU-domstolen (1 dokument)

  1. CELEX 62019CJ0069 Domstolens dom (åttonde avdelningen) den 5 mars 2020 2020 p. 5 i texten