EU-rätt · Förordning · CELEX 32015R0322
Artikel 1 i förordning (EU) 2015/322
Mål och kriterier för stödberättigande
EU-rätten
Artikelns text
1. Det geografiska samarbetet med AVS-staterna och AVS-regionerna inom ramen för elfte EUF ska grunda sig på de mål, grundläggande principer och värderingar som återspeglas i de allmänna bestämmelserna i AVS–EU-partnerskapsavtalet.
2. Inom ramen för de principer och mål som gäller för unionens yttre åtgärder, det europeiska samförståndet om utveckling och agendan för förändring, med senare ändringar och tillägg, ska följande gälla:
a) Det främsta målet för samarbetet enligt denna förordning ska vara att minska och på lång sikt utrota fattigdomen.
b) Samarbetet enligt denna förordning ska även bidra till att
i) främja en hållbar och inkluderande ekonomisk, social och miljömässig utveckling,
ii) befästa och stödja demokrati, rättsstatsprincipen, god samhällsstyrning, mänskliga rättigheter och relevanta principer i den internationella rätten, och
iii) genomföra en rättighetsbaserad strategi som omfattar alla mänskliga rättigheter.
Relevanta indikatorer, bland annat indikatorer för mänsklig utveckling, som millennieutvecklingsmål 1 i det första stycket punkt a och millennieutvecklingsmål 1 till 8 i det stycket punkt b och, efter 2015, övriga indikatorer som överenskommits på internationell nivå av unionen och dess medlemsstater, ska användas för att mäta om målen som avses i det stycket har uppnåtts.
3. Programplaneringen ska utformas så att den i största möjliga utsträckning uppfyller de kriterier för offentligt utvecklingsbistånd som fastställts av OECD:s biståndskommitté (OECD/DAC), med hänsyn till unionens målsättning att se till att minst 90 % av dess övergripande externa bistånd under perioden 2014–2020 utgörs av offentligt utvecklingsbistånd.
4. Åtgärder som omfattas av och som är bidragsberättigande enligt förordning (EG) nr 1257/96 ska i princip inte finansieras inom ramen för den här förordningen, utom om det är nödvändigt för att trygga kontinuiteten i samarbetet vid övergången från en krissituation till stabila utvecklingsförhållanden. I dessa fall ska man fästa särskild vikt vid att se till att det finns en koppling mellan det humanitära biståndet, återanpassningsbiståndet och utvecklingsbiståndet och att de bidrar till katastrofriskreducering och återhämtning.