Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32015R1017

Artikel 12 i förordning (EU) 2015/1017

EU-garantifonden

Ur Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/1017 av den 25 juni 2015 om Europeiska fonden för strategiska investeringar, Europeiska centrumet för investeringsrådgivning och portalen för investeringsprojekt på europeisk nivå samt om ändring av förordningarna (EU) nr 1291/2013 och (EU) nr 1316/2013 – Europeiska fonden för strategiska investeringar.

EU-rätten

Artikelns text

1. Det ska inrättas en EU-garantifond (nedan kallad garantifonden) som ska utgöra en likviditetsbuffert som ska användas för att betala EIB om anspråk görs på EU-garantin.

2. Garantifonden ska finansieras genom

a) bidrag från unionens allmänna budget,

b) avkastningar på investerade garantifondsmedel,

c) belopp som drivs in från försumliga gäldenärer i enlighet med det indrivningsförfarande som anges i Efsiavtalet som föreskrivs i artikel 4.2 c iv,

d) intäkter och andra betalningar som unionen mottar i enlighet med Efsi-avtalet.

3. Den finansiering av garantifonden som föreskrivs i punkt 2 b, c och d i den här artikeln ska utgöra interna inkomster avsatta för särskilda ändamål i enlighet med artikel 21.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (13).

4. De medel som tillhandahålls garantifonden enligt punkt 2 ska förvaltas direkt av kommissionen och investeras i enlighet med principen om sund ekonomisk förvaltning samt följa lämpliga tillsynskrav.

5. Den finansiering av garantifonden som avses i punkt 2 ska användas för att uppnå en lämplig nivå (nedan kallat målbeloppet) som avspeglar EU:s totala garantiförpliktelser. Målbeloppet ska fastställas till 50 % av de totala EU-garantiförpliktelserna.

Målbeloppet ska inledningsvis uppnås genom den gradvisa betalning av medel som avses i punkt 2 a. Om anspråk görs på EU-garantin under det inledande uppbyggandet av garantifonden ska den finansiering av garantifonden som avses i punkt 2 b, c och d bidra till att uppnå målbeloppet upp till ett belopp som är lika med anspråken på EU-garantin.

6. Efter en bedömning av lämpligheten av garantifondens nivå i enlighet med den rapport som föreskrivs i artikel 16.6 ska följande betalningar utföras:

a) Eventuella överskott ska betalas till unionens allmänna budget som interna inkomster avsatta för särskilda ändamål i enlighet med artikel 21.4 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 för eventuella budgetposter som kan ha utnyttjats som en källa till omfördelning till garantifonden.

b) Eventuella kompletteringar av garantifonden ska betalas i årliga delbetalningar under högst tre år från och med år n+1.

7. Om nivån i garantifonden till följd av anspråk på EU-garantin sjunker under 50 % av målbeloppet ska kommissionen från och med den 1 januari 2019 överlämna en rapport om exceptionella åtgärder som kan krävas för att komplettera garantifonden.

8. Efter att ett anspråk gjorts på EU-garantin ska den finansiering av garantifonden som avses i punkt 2 b och d utöver målbeloppet användas, inom de gränser som anges i den investeringsperiod som föreskrivs i artikel 9, för att återställa EU-garantin till dess ursprungliga belopp.

9. Den finansiering av garantifonden som föreskrivs i punkt 2 c ska användas för att återställa EU-garantin till dess ursprungliga belopp.

10. Om EU-garantin till fullo skulle återställas till sitt maximala ursprungliga belopp på 16 000 000 000 EUR, ska eventuella belopp i garantifonden utöver målbeloppet betalas till unionens allmänna budget som interna inkomster avsatta för särskilda ändamål i enlighet med artikel 21.4 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 för eventuella budgetposter som kan ha utnyttjats som en källa till omfördelning till garantifonden.

Artikeln i rättsakten