EU-rätt · Förordning · CELEX 32016R0545
Artikel 13 i förordning (EU) 2016/545
Sanktioner
EU-rätten
Artikelns text
1. Om en part begär att ett ramavtal ska innehålla sanktioner i enlighet med artikel 42.4 i direktiv 2012/34/EU får den inte förkasta jämförbara sanktioner som begärs av den andra parten.
2. Ett ramavtal ska inte innehålla en sanktionsnivå som överstiger de kostnader, direkta förluster och utgifter (inklusive förlorade intäkter) som rimligtvis har uppstått eller som rimligen kan förväntas uppstå för den ersättningsberättigade parten till följd av en ändring eller uppsägning av avtalet. Den ersättningsberättigade parten ska vidta rimliga åtgärder för att förebygga eller minska ändringen av avtalet, eller för att förhindra att avtalet sägs upp eller för att minska ändringarnas följdverkningar, och för att återvinna kostnader, förluster och utgifter eller på annat sätt lindra kostnader, direkta förluster och utgifter (inklusive förlorade intäkter).
3. Infrastrukturförvaltaren ska inte utkräva vite som överstiger de administrativa kostnaderna för att ändra eller avsluta ramavtalet i följande fall:
a) Om orsaken till ändringen eller uppsägningen av avtalet ligger utanför den sökandes kontroll och infrastrukturförvaltaren utan dröjsmål har informerats om ändringen eller uppsägningen.
b) Om sökanden fått avslag på en kompletterande begäran om kapacitet, utan vilken den planerade tågtrafiken inte är lönsam.
c) Om infrastrukturförvaltaren har kunnat omfördela tåglägen och ramavtalskapacitet på ett sådant sätt att de förluster som ändringen eller uppsägningen av ramavtalet medfört redan har täckts.
4. Ramavtalet får inte innehålla bestämmelser om att påföljder kan undvikas om den sökande ansöker om annan kapacitet än den indragna kapaciteten. Sanktioner ska inte begäras om en ändring endast innebär en marginell förändring av den avtalade kapaciteten.
5. På begäran av regleringsorganet ska infrastrukturförvaltaren bevisa att viten har betalats i tid.